fredag 13 maj 2016

Min förlossningsberättelse


Måndagen den 25e börjar jag dagen med en morgonpromenad. Valde vägar som hade några extra trappor att gå i. :) 

Efter morgonpromenaden var det dags för ett besök hos barnmorskan. Vi lyssnade på minis hjärta och det slog fint. Hon kände om han var fixerad och jajamän nu var huvudet fast och fixerat. När jag skulle gå så sa hon vi får se om vi ses nästa vecka då för nu vet vi ju inte,  bebis kan komma när som, kanske kommer redan idag? Jag log till barnmorskan och tänkte yeah right,  har inga som helst känningar så det dröjer nog ett tag till. 

Messade till Jani och sa att allt såg fint ut. Jani frågade: men sa barnmorskan när han kommer? :) 
Jaa sa jag, kanske redan idag hahaha.... 

På eftermiddagen besökte jag sedan gymmet. Stod på crosstrainern 10 min sen körde jag  höftlyft, raka marklyft, knäböj, och lite för överkroppen. Hade en bra känsla i kroppen.

sista magbilden

Resten av dagen tog jag det lugnt, hade lite små sammandragningar men det hade jag haft lite till och från de senaste veckorna så det var inget nytt.  

STOPP I AVLOPPET 

På kvällen när jag står i köket och ska diska ur våra kastruller så märker jag att vattnet inte rinner ner i slasken, det är tvärstopp! Det visar sig vara stopp i avloppet. Det går inte att spola på toaletten. Det är kväll och vår hyresvärd har stängt men det finns ett jour nummer vi kan ringa. Klockan är nu cirka 19 på kvällen. 

Jag ringer och säger att vi har tvärstopp i avloppet och de säger att det kommer komma någon och kolla på det. Efter en stund ringer det på dörren och en väldigt glad rörmokare säger hej med en sugpropp i handen. Ni hade visst stopp i avloppet. Han går in på toa och börjar jobba. Det tar lång tid, inget händer, vi hör att han ringer på förstärkning. Det visar sig att det är stopp ända ut på gatan och det behövs ett riktigt ingrepp. 

En extra bil kommer och en lång slang rullas in genom lägenheten. Jag känner stressen i kroppen. Tänker att de måste verkligen fixa detta så vi kan gå på toa under natten, jag är ju för fasen gravid och behöver kissa. Det börjar bli kris, jag är jättekissig NU. De ringer på ytterligare förstärkning, det verkar vara svårlöst och jag känner stressen ända upp i halsen nu, detta händer inte. 

det blev så himla grisigt 


Det börjar bli panik. Jag får gå ut och söka upp en plats för att kissa. Sätter mig bakom ett hus och äntligen får jag kissa. Skööönt, nu kan jag nog klara mig en stund till. Lättnad! 

När jag kommer tillbaka är de fortfarande kvar. 3h har gått nu och de verkar ha hittat vart stoppet sitter. Det är som tur var inte vi som förorsakat detta utan var något som var stopp längre bort men som påverkade avloppet hos oss. 

Klockan 22 lämnar de lägenheten och de sanerade hela toan innan de gick. Äntligen tänkte jag. Stresspåslaget var högt.

SEN BÖRJAR DET ... 

Jag känner något som jag inte känt förut. Värkar/sammandragningar som gör ont!!!! De kommer tätt med två-tre minuters mellanrum och är 30 sek. Jag ringer BB och säger jag tror något är på gång. Vad ska jag göra? 

Jag är helt i chock. Detta kom så oförberett.  

Barnmorskan säger att värkarna är ännu lite för korta när de närmar sig 1 min kan det vara läge att åka in. Råder mig att ta två Alvedon och försöka sova. 

Sova tänker jag. Det går ju inte.. Sätter på tens-appaten på ryggen och börjar fokusera på att andas mig i genom allt som händer i kroppen. Vet inte hur jag vill stå, sitta ligga. Men känner att det blir lättare när jag står upp. Och jag traskar omkring i lägenheten mellan värkarna. 

ÄR det verkligen dags NU?

KRÄK.... 

Jani börjar må illa och helt plötsligt så springer han till toaletten och börjar kräkas medan jag tar mina värkar så hör jag honom från toaletten. Herregud tänker jag, vilken jäkla kväll. Han är yr och kräks medan jag tar mina värkar. Han tror han blivit matförgiftad. Blir tack och lov bättre efter kräkningarna.

Nu kommer en blödning. Jag ringer BB igen och säger att jag blöder. Hon säger att det är normalt att tappen håller på att öppna sig. Kom du in när du känner att det blir för tufft att vara hemma men försök stanna hemma så länge det går. 

HUR ont ska det kännas, när vet man att det är dags att åka in? 

Okey tänker jag. Hur ont ska det kännas innan det blir olidligt? Kanske dumt att säga så till en långdistansare haha. Jag tog värk för värk. Nu stod jag på alla fyra i sängen och höll i sänggaveln. NU gjorde det jävligt ont men jag kämpade på envis som jag är. Jag fixar det här! Hörde bara rösten i huvudet, stanna hemma så länge det går,  andningen hjälpte mig.  

Klockan närmade sig 02.30 och nu fick jag verkligen kämpa mig igenom värkarna och nu var det olidligt. Sa till jani, nä nu fan orkar jag inte mer nu åker vi. Packade det sista och for iväg. 

ÅKER TILL BB

Mitt i natten kl 03.00 anländer vi och det fanns gott om parkeringsplatser. Vi lämnar kvar alla saker i bilen för inte tänker vi att det är dags riktigt än..galet! 

Jag går i den mån det går,  får stanna längs vägen och ta några värkar. Väl inne på BB togs jag hand om två supergoa barnmorskor.  

UNDERSÖKNING, VATTNET GÅR, SKARPT LÄGE 

Först in i ett rum för undersökning hur pass öppen jag var. När jag låg där kände jag redan att jag vill krysta. Skönt och vara framme tänkte jag och jag lämnade mig i deras händer. 

När de gjorde undersökningen gick vattnet och det var en jäkla smäll. Herregud kändes som en propp gick och att det sprutade som en vattenkanon ut. Vilken märklig känsla. 

Jag hoppas jag är öppen så pass att vi får stanna kvar tänkte jag ..

Du är öppen 10 CM säger de och jag fattar ingenting. Vadå fullt öppen? Det blir bebis snart säger de, vilket jobb du har gjort hemma säger de. 

Jani och jag är båda lite halvt chockade när det bär iväg i rask takt till nästa rum, förlossnings rummet. Det händer nu!!! De hann inte ens sätta på mig det där ctg bandet. 

DET ÄR DAGS 

Barnmorskorna gör sig redo för bebis ankomst. På ena sidan sitter Jani och jag håller hans hand. När värkarna kommer så kramar jag den så hårt så hårt att han får verkligen trycka emot med all sin kraft. Jag spände min biceps så på den sidan att jag hade värsta träningsvärken sedan efteråt. :) 

Jag fick prova lustgasen och den hjälpte mig genom värkarna. Det var en skön känsla. Trycket där nere var otroligt. Barnmorskorna var supergulliga och det var lugnt och behagligt i rummet, precis som jag ville ha det. De guidade mig och jag gjorde precis som de sa åt mig att göra och jag kände mig som en superwoman. Det här går ju bra tänkte jag. Andas och tryck, kroppen vet exakt vad den ska göra. Det kändes som att jag precis visste hur min kropp fungerade och i samspel med barnmorskorna så blev det verkligen så himla bra.

Jag kände mig trygg i deras händer. Även fast hela förloppet gått så fort tills jag nu låg där så kände jag mig redo att föda fram vår lilla son. 

Nu stod han med huvudet så det gick att känna. Då visste jag att nu är det nära. Barnmorskorna bad mig att släppa lustgasen och trycka på för allt i världen. Jag samlade kraft och tog i med all min styrka och vår pojke lämnar magen och är nu ute i världen. Han har navelsträngen runt halsen och ett varv runt kroppen men skriker direkt och verkar inte ha påverkats av att den satt så. 

Vi skrevs in på BB 26e april klockan 03.00 och 04.26 föds vår lilla pojke 3280gram och 50 cm en dag före beräknat datum. En helt obeskrivlig känsla när de lägger honom vid bröstet. Jag har blivit mamma. Det gick väldigt fort så barnmorskan sa att om det skulle bli något mer barn så åk in tidigt annars kommer du nog föda hemma. :) 

Kärleken är obeskrivlig. Detta är det häftigaste jag varit med om! 


så gott fikat efteråt smakade 

glad mamma efter förlossningen

vår lilla skattt 

mina fina pojkar 


hemgång 

7 kommentarer:

  1. Grattis till lilla killen. Blir tårögd när jag läser för det är verkligen så superhäftigt att vara med om en förlossning. //Kicki

    SvaraRadera
  2. Åh, vilken härlig historia. Jag skrattade högt (men hjärtligt:)) och ögonen tårades mot slutet. Grattis igen till er lilla familj!

    SvaraRadera
  3. Grattis! Förlossningar är häftigt.
    Jag hade också en snabb första förlossning. Vaknade 06.00 BB 09.00 en gosse på min mage 12.05. Fantastiskt samspel med barnmorskan precis som du beskrev!
    Så mitt råd är också åk in i tid med nästa barn :)
    Pojke nr2 (5år senare) vaknade 7.30 körde o lämnade blivande storebror 08.45 BB 9.05 sen kom han 9.15.
    Än en gång Grattis o njut av tiden den går så fort. Kram

    SvaraRadera
  4. Oj oj! Ja, så går det när man säger till en envis triathlet att "stanna hemma så länge det går..." Haha! ;-)

    Stooooort grattis till lill-killen! Så söt! <3

    SvaraRadera
  5. Annars har jag hört att något som kallas Ironman skulle vara det häftigaste, det allra häftigaste alltså ;-)

    SvaraRadera
  6. Stort grattis!!

    SvaraRadera
  7. Underbar läsning!! Och en underbar son! 😍

    SvaraRadera