tisdag 29 december 2015

Cirkel-träning utomhus


Träningen hemma i Småland blev många raska promenader och fick även till ett cirkelpass. Härligt att kunna aktivera sig utomhus med kroppen som verktyg och en bänk till hands. 

Jag gick först en tur i slingan och värmde upp kroppen i branta backar sedan körde jag min cirkelfys.

3-4 varv av 

30 knäböj 
15 armhävningar 
15 dips 
20 höftlyft 
10 burpees 

Kändes som att kroppen fick en bra genomkörare där ute i naturen! 




Invigde min nya jacka som jag fick på julaftonen, knallrosa och fin :) 



Firade även in vecka 23 i Kalmars simhall 

torsdag 24 december 2015

Julaftons raska steg

Julafton brukar betyda julaftons-löp men idag blev det raska steg i motionsspåret som finns här på hemmaplan. Backar som svider i benen och pulsen får slå lite extra. Magen växer som bara den just nu.

Nästa år kommer se helt annorlunda ut vid jul . Kanske börjar jag med en morgonlöp för att sedan mysa med min alldeles egna lilla triathlon familj. Jag längtar redan! :) pirrar i magen när jag tänker på det.

Två ska blir tre! Tri-family :)

Önskar er en fantastisk god jul!

onsdag 23 december 2015

Jul-Styrka

 
 
Snart går bilen mot Småland för firande av jul med nära och kära, som jag längtat!
 
 
Innan jobbet idag hann jag med ett styrkepass med blandad kompott, var skakis efteråt i min ben, det är härligt. De där raka marklyften gör susen för baksida lår.
 
Hoppas känna någon träningsvärk imorgon.
 
Pull-ups 3x10
Dips 3x10
Stående rodd med långt rep 3x10
 
 
Knäböj med boll bakom ryggen med hantlar 3x20


Höftlyft med fötter på boll 3x15
Sittande på boll med rotation viktplatta (mage)
 
KB-swing 30 st  varvat med Raka marklyft med KB 20 st x 3 av båda
 
Rodd i TRX-band 3x10
Axelflyes 3x10
 
 

söndag 20 december 2015

Vecka 22


Söndagar är magiska och speciella för då går vi in i ny vecka i graviditeten. Försöker fota magen varje vecka och idag blev det lite galen fotografering utomhus. Fast här i söder är det ganska så varmt ute ändå, hela 10 grader idag och inte ett snökorn i sikte. 

Magen har verkligen exploderat den senaste veckan/veckorna, känns konstigt och overkligt men härligt. Jag mår fortfarande väldigt bra och njuter av tiden. Iron-Bebisen i magen är väldigt aktiv när jag är lugn, innan jag ska somna på kvällarna känner jag av dig allra mest. Kärlek! 

Vecka 22





torsdag 17 december 2015

Styrketräning

 

Jag kommer spendera lite mera tid i gymmet nu eller jag vill i alla fall det. Viktigt att stärka upp kroppen inför kommande utmaning/utmaningar. Benstyrkan vill jag hålla fast vid och även en stark bål och rygg.
 
Kettlebells är ett utmärkt redskap om man vill få upp flåset också. Kettlebell swingar är fantastiskt för styrka och flås.
 
Jag gillar att kombinera och gärna köra övningar i cirkel, känns effektivt och jobbigt.
 
Ett av passen jag körde förra veckan:
 
20 st KB squat
20 st KB swingar
20 st Smal rodd i TRX
20 st Triceps press i TRX
20 st bröstpress i TRX
 
x 2-3 varv
 
TRX banden är också ett av mina favorit redskap. Speciellt nu under graviditeten så får man bra övning för att stärka de inre magmusklerna som hela tiden måste kopplas på i övningarna med TRX banden.

 
 
 
 
 
En annan övning jag gillar är enarmsrodd med hantel
 

måndag 14 december 2015

Löpvilar


Jag hade en liten fadäs med ryggen för några veckor sedan. Jag grät så ont gjorde det, Kände en smärta jag aldrig upplevt tidigare. 

Jag kunde inte stödja mitt ena ben utan att det högg som knivar i ryggen. Efter en vecka så hade kroppen lyckats att ta hand om det med lite hjälpmedel som akupunktur och nu har jag tack och lov inte känt av det mera. 

Sedan dess har jag inte vågat mig på att springa igen, tänker att stötarna mot kroppen speciellt bäckenet inte är värt och riva upp igen, jag har bara ett bäcken och jag tror att jag får inse att det blir löpvila från och med nu. 

Jag är himla tacksam att det finns annat som jag kan göra. Simma, cykla, styrketräna.. 

Jag firade in vecka 21 igår med backintervaller gåendes. Åh jösses vilken träningsvärk jag har i rumpan idag. Det tog rejält. Kanske det jag får sysselsätta mig med nu, funderar på om jag ska inhandla stavar också :) härligt att få vara ute i skogen och Suga in frisk luft och få dagsljus. 



Simningen känns hur bra som helst just nu. Får in cirka 3-4 pass i veckan. 

Imorse körde jag fokus längre intervaller. 

100,200,300,400,500,400,300,200,100 
Vila cirka 20 sen mellan :)  



Vi var på vårt andra ultraljud i veckan och minisen hade växt fint och vi blev så lyckliga över att få se dig igen. Du gjorde din morgonträning när vi kikade. Inte en lugn stund :) och nu känner jag dig så himla tydligt i magen.. Det är så häftigt! 




Magiska 21 veckor igår :) 

torsdag 10 december 2015

Triathlon medaljhänge

Jag fick en tidig julklapp i år och hur snygg och cool va inte den?
Kommer passa perfekt på väggen i vårt träningsrum to be när vi flyttar till större lya.
 
Medaljhängaren kommer från Signsupplysport. Finns även andra tuffa hängare med bland annat löpning, trail, cycling, Marathon, all my best :) Kul idé och den kommer bli snygg på väggen!
 
 
Är extra stolt och nöjd över min medalj från Hawaii Kona, den slår allt :)
 

tisdag 1 december 2015

Träning under graviditeten


VECKA 19 

I söndags gick jag och mini-Iron in i vecka 19. Tänk att vi snart är halvvägs, så spännande allting. Mycket fokus kommer såklart att ligga kring graviditeten just nu eftersom det är det största som händer omkring mig. Men jag spånar redan efter nya mål och äventyr inför 2017 :) 

Tänker att min nästa race rapport blir om när Ironbabyn kom till världen, är en stund kvar men inget lopp innan dess ;)

Träningen just nu...

Jag har definitivt backat och kör mycket på känsla. Märker att jag inte riktigt orkar hålla samma tempo som tidigare, men det är helt okey :) 

Styrketräningen känns väldigt viktig och hoppas kunna knö in fler pass i veckan.
Fokus på att stärka upp kroppens baksida allt eftersom magen växer blir jag framtung då är det bra med en stark baksida. 

Simningen går bra än så länge. I vattnet njuter jag och kan köra på lite tuffare med intervaller så jag får upp flåset, men inga max intervaller. Känner att jag får mjölksyra mycket lättare, om jag tar i lite lite mer så är den där. Hoppas kunna hålla på med simningen lång tid.

Cyklingen funkar också bra. Jag har fått höja styret lite grann när jag instruerar. Intervaller funkar här också men ser till att lyssna på kroppen och backa när den säger ifrån. Så glad att jag kan trampa vidare och det funkar.

Löpningen har börjat kännas lite mera obekväm. Jag får hålla ett väldigt lugnt tempo emot vad jag är van vid men det är okey, det är så det får vara nu. Känns skönt att kunna vara ute och springa och njuter varje gång det känns bra men tror att jag snart kommer få lägga den på hyllan och plocka fram den till våren sen igen.

Jag hoppas kunna hålla i träningen hela vägen fram och anpassa den allteftersom magen blir större.
Nu tycker jag att jag ibland känner någon där i magen.. Ironbabyn är livlig!!



Måndagens simpass 


Söndagens magiska löpning 



After bike happy med min nya t-shirt Ironmum :) 


onsdag 25 november 2015

Ultraljudet Ironbebisen gör entré


I måndags var det äntligen dags för ultraljud.  jag var verkligen supernervös innan, skulle det ligga någon baby där?
 
Barnmorskan ropar upp mitt namn och nu är det dags. Får lägga mig på en säng och framför mig har jag en skärmbild. Nu kommer det bli lite kallt om magen här då jag kommer smörja in dig med gelén, jag kände knappt att det var kallt, var så varm och stissig. 
 
Hon tar fram en liten apparat och börjar dra den på min mage och direkt ser vi att det ligger en bebis där. Jag blir helt stumm och bara tittar på skärmen.. Mina ögon får se det häftigaste och finaste jag sett. Ett fint litet liv ligger därinne och verkligen lever rövare, sprattlar och smackar med munnen. Jag ler och fylls med kärlek!
 
Barnmorskan förklarar del för del och det är så häftigt allt. Obeskrivlig känsla. Att få se hjärtat slå. Alla delarna som man kan se så klart. Wow! Hon mäter och allt ser bra ut. Dock är vi inte så långt gångna som vi trodde, vecka 20 drogs ner till vecka 18 och i och med det så måste vi göra ett nytt ultraljud för att se så hjärtat utvecklas som det ska i vecka 20. Så om 2 veckor är det dags igen för en extra koll då får vi uppleva det magiska igen. Vi längtar!
 
 
Ironbebisen är det bästa som hänt oss!
Vilken kärlek! 30/4 är det nya datumet för dig att göra entré :)
 
 
 
Första pyjamasen är inköpt :)
Oj oj oj så mycket fint det finns!
 

söndag 22 november 2015

Ironman Kona Race Rapport Löpningen


Cykeln är lämnad och jag springer in i tältet med min röda RUNbag. Det är varmt som en bastu där, fuktigt och mycket folk. Jag får hjälp av en tjej med mina saker och hon tar hand om min påse, det sista jag vill göra innan jag springer ut är att gå på toaletten. 

Jag kommer in på toan och försöker att få av mig dräkten men det går inte, jag är alldeles för varm och kladdig den sitter fast överallt. Blir lite lätt stressad i ögonblicket men efter en stund lyckas jag få av mig dräkten och jag kan kissa för första gången sedan i morse. Sköööönt!

Bra känsla. Jag tar mig ut från det varma tältet och möter hettan utanför. Just innan jag springer ut står det en kille och frågar om jag vill ha is? IS? JA gärna säger jag! Han pekar på min rygg och menar att han ska hälla den där innanför tröjan, och jag håller andan liten grann, nu jäklar, med isen på ryggen som gjorde att jag hoppade till lite och med ännu mera is innanför sporttoppen, i händerna och på huvudet så bar det iväg.





Första sträckan gick på ALI´I DRIVE längs med havet. Lite segt där i början kommer jag ihåg att jag kände. Blicken var en del neråt och jag tog steg för steg. Vätskestationerna kom tätt med cirka 2 km mellanrum så det var jättebra.  

Jag gick genom varje station och isen var min bästa vän. Helt fanatiskt började jag titta efter isen när jag kom till vätskedepåerna. Det var så himla härligt att få ta en hög med isbitar och lägga innanför toppen och några på huvudet, det hjälpte mig i värmen som tydligen hade uppnåtts till hela 50 grader när det var som varmast. Det var en av de varmaste dagarna inom tävlings historien. Isen smälte lagom till nästa station då det bara var och hämta nytt.

Jag tyckte att det fungerade väldigt bra. Jag drack cola och vatten och fyllde på med is det var mitt sätt att hålla energinivån uppe. Benen hade kommit igång och nu malde jag på i ett skönt tempo, en bra dag var mitt fokus och att komma i mål. 

På vägen ner till Keauhou där vändpunkten var för just denna första bit sprang jag på många härliga tjejer och pratade en del. 

Jag började snacka med en tjej som gjorde Kona för tredje gången. Vi började skratta när vi pratade om cyklingen, om hur hemsk motvinden hade varit på tillbaka vägen men också att vi inte hade blivit snuvade på konfettin, vi fick den där vinden som alla pratar om, vi fick hela kakan och vi skrattade vidare. Helt fantastisk tjej. 




När jag vände i Keauhou var det samma väg tillbaka men nu var havet på min vänstra sida. Jani lyckades få mig på bild även denna väldigt klockren. Har precis varit på en vätskestation och håller på att kyla ner huvudet med is :) Humöret var på topp! 

Tillbaka i staden och nu var det dags för några ordentliga backar. Jag tog det vackert och gick i dessa backar, de var fruktansvärt branta och det kändes som att jag skulle förlora mycket mer energi genom att springa uppför än och gå. Med raska steg tog jag mig an backarna och vidare mot Queen K highway. En väldigt låååååång sträcka på motorvägen som var ganska så platt och målet var att komma till Energy lab som är ökänt för sin hetta. 




Såhär sprang vi... 

foto active.com 

Resan på Queen Highway var startad. Jag kände mig pigg, glad och njöt av och befinna mig just där. Värmen kändes hanterbar. 

Så lycklig över allt support längs med vägen. Grymt peppande publik och volontärerna som gav oss atleter hjälp var fantastiska. Vi var hjältar som kom och sprang. Snick snackade med folk omkring mig och vi peppade också varandra.

Jag och en annan tjej sprang tillsammans mellan vätskestationerna. Skönt och ha någon bredvid en stund. Träffade på så många sköna och underbara människor. Det var verkligen en fantastisk stämning. 

När jag närmade mig energy lab som ska vara varmast på hela banan så var det inte lika varmt, dagen började att närma sig kväll. Klockan 18 går solen ner på Kona och jag närmade mig skymning. Fortfarande varmt helt klart men ingen stekande sol längre. 

När jag kom till nästa vätskestation delade de ut lysande band som vi skulle bära för att synas för nu började det verkligen bli mörkt. Längst ut vid energy lab var det en vändpunkt och nu var det dags att springa tillbaka, det kändes som en ganska så lång bit, men jag tog det bit för bit och njöt mig igenom.

Kom ut igen på Queen highway och det var alldeles kolsvart, grymt häftig känsla att springa där i mörkret. Såg dessa lysen från andra deltagare men såg knappt vart jag satte min fötter, det var galet mörkt men fick en rejäl kick av och springa där och då. Jag kände mig verkligen hög på livet. 

Vid vätskestationerna var det mer eller mindre FEST nu. Jag dansade mig igenom dem, skrattade och gav high five. Jag levde och jag gjorde det med hela mitt triathlon hjärta, jag upplevde något utöver det vanliga och jag  tog vara på varje ögonblick. Min fart i benen spelade ingen roll bara jag tog mig framåt och det gjorde jag med ren glädje. 

Började att räkna ner. Vid 38 km kommer jag ihåg att då tänkte jag nu fasen är det bara 4 km kvar och jag fylldes av värme och tankarna kom till mig nu. Jag kommer få springa på målrakan i världens häftigaste lopp, Ironman Kona! 

Jag tuggade varje kilometer och nu var jag plötsligt så sjukt nära att jag hörde speakern vid målområdet. Jag blev överlycklig och sista biten sprang jag med ett leende hela vägen. You go girl, soon finishline, you are amazing!!! Underbara ord från publikhavet till målet. Jag gav highfive längs med vägen och njöt till fullo, jag kände mig som en rockstar! 

Här kommer jag och är just då världens gladaste tjej! 
Jag gjorde det. 

Ironman Kona Finisher och det är en upplevelse jag aldrig kommer att glömma!
 Jag vill tillbaka! 













lördag 7 november 2015

Ironman Kona race rapport cyklingen


Cyklingen med världens finaste TREK! 





Då var det dags att ha en bra tur på cykeln, 18 mil skulle avverkas. Detta är cykelbanan. Jag hade spanat in banprofilen innan men jag blev mäkta förvånad när jag väl var på plats och cyklade där. 



Jag var iväg längs gatorna i Kona och blev påhejad av en fantastisk publik längs med sträckan i staden. Vilken energi och jag blev världens gladaste när jag ser att min kärlek Jani står där och hejar på mig! Så underbart att jag hann se dig. Jag blev förvånad över sträckan i stan, trodde vi skulle direkt på motorvägen och lavafälten så detta var en positiv överraskning.

Insmord och alldeles vit av all solkräm! 

 

Efter turen i stan så cyklade vi mot lavafälten, de man sett på tv och aldrig hade kunnat föreställa sig hur det egentligen skulle vara där om än mindre att jag själv skulle cykla där en dag. helt otroligt. En drömvärld!

Första biten kändes helt okey. Inte så blåsigt men desto mer upp och ner. Jag blev som jag skrev förut väldigt förvånad över hur kuperat det var, inte superbrant men sådana där långa sega backar som man fick mata sig igenom. Första 8 km höll jag ett snitt på 27 km/h, tuffare cykling än i Kalmar helt klart! 

Sen hände något med banan under 4 km då var det medryckande vindar och nerför en bit så den sträckan cyklade jag med ett snitt på 46 km/h. Galet fort och det var det snabbaste jag cyklade för dagen. 

Fokus i blicken 



Jag hade en bra känsla i kroppen och jag tog det fint och höll koll på att min puls inte skenade iväg. En bra dag och ta mig runt välmående var ju mitt mål. Vätskestationera kom tätt och det världsklass. En vattenflaska i handen och hela jag blev blöt. Värmen gjorde sig påmind och jag hällde hela tiden vatten över kroppen för att svalka mig och det funkade riktigt bra. 



Jag är så glad att jag fick denna klockrena bild för det var precis såhär det var. Vatten på huvudet, jag hade ju köpt en ny hjälm och där fanns det hål längst bak och det var ju perfekt att hälla vatten i så att jag även fick svalka mitt huvud. 

Stekande hetta på lava fälten



Jag kan nog inte säga att jag led av värmen på cykeln, såklart att det var varmt men jag lyckades hålla mig kall och drack det jag behövde. Jag mådde bra! Umara sportdryck är den bästa drycken jag någonsin provat och den gav mig allt jag behövde.

Några GU:gels slank ner i magen också och det var första gången jag provade dem och jag blev helt såld. Jag verkligen längtade efter att få öppna ett paket, så himla härligt det kändes, jag brukar annars avsky gels men dessa var så fantastiskt goda så nu vet jag vilka jag ska köra med nästa tävling. 

GU med smak av salted caramell och sea salt chocolate, jag gillade starkt!




Jag cyklade på och njöt av omgivningen, banan var inte alls så tråkig som många hade sagt innan. Jag tyckte det var riktigt häftigt att bara få befinna mig där så jag njöt av varje sekund. 

När jag närmade mig Hawi där vi skulle vända så händer det något!!! 

PANG! STORM! VINDAR! ÖSREGN! Händer det här tänkte jag? 

Den blå himlen försvann och det bara öste ner regn och träden svingades sida till sida. Regnet smattrade mot hjälmen och det blev ett tag lite svårt att se vad jag hade framför mig. Vägbanan blev ganska så blöt och det var bäst att sänka farten lite. Regnet gjorde ändå väldigt gott mot kroppen, det svalkade lite. Jag skrattade för mig själv, det är sådant som händer här. 

Vädret tar oväntade vändningar och jag hade fasen varit sjukt besviken om jag inte hade fått uppleva allt det där, vindarna som vänder, den kraftfulla vinden MOT kroppen, vädrets makter på banan, om jag inte hade fått det så hade jag ju blivit snuvad på konfettin! Jag levde i äventyret! Jag levde här och nu!!!!

foto endurapix


När jag var i Hawi så var det samma väg tillbaka men nu i världens motvind. Benen fick jobba ordentligt och även pannbenet här. Starka pigga ben, tänkte på allt som gav mig energi. Jag cyklade fram i långsamt tempo, det gick inte att trycka på mer i vinden, den var enorm, slitsam.

Backarna kom och avlöste varandra även på hemvägen, det kändes som att jag cyklade backe konstant i och med motvinden också. Nästan 1800 höjdmeter ska avverkas på cykelbanan och JA det kändes! :) Jag var glad att jag ändå gillar backar men okey till en viss gräns ;) Det syntes att det var en tuff hemväg på mitt snitt, låg i slutet på 24 km/h, 22, 19..Men några bitar kunde jag ändå hålla det tempot som jag vet att jag har i benen 32-33. 

Vacker utmanade bana. Nu var jag inte långt från Kona och jag började se på andra sidan av vägen grymma athleter som kom springandes och jag kände liksom " ska jag börja springa efter det här? Ett marathon, det är ju inte klokt, jag är inte klok " haha!!

Cykligen tog lång tid. I Kalmar körde jag på rekordtiden 5h 41 min men på Hawaii cyklade jag i 6h och 45 min. Men jag är otroligt nöjd med det. Jag hade en härlig dag på cykeln och jag njöt och hade det förbannat bra. Det som var målet! 

Jag log när jag närmade mig växlingsområdet. Hoppade av cykeln och här kom en härlig tjej och tog mig cykel så det behövde jag inte bekymra mig om. Jag fick springa runt hela området för att komma in i tältet där det var dags för mig att byta skor och ta mig an 42 km löpning. 

Och löpningen är den häftigaste Ironman löpningen jag gjort!! Det var ett PARTY! :) 

Tri-HIGH. Löpningen kommer nästa avsnitt! :) 


tisdag 27 oktober 2015

Gravid vecka 16


Jag glider in med ett inlägg innan race rapporten kommer om Kona cyklingen.

Jag tänkte att jag tar det från början...

"Plusset på stickan"

Efter Kalmar Ironman och efter vi bokat resa till Kona och allt var klart så märker jag att det är något som inte är som det ska. Brösten ömmar så det känns som att jag måste lyfta upp dem annars gör det för ont.  Mensen har inte dykt upp och jag börjar ana om det är så...

Vi hade önskat en ironbaby efter Kalmar men i och med Kona så kändes det som ett bra alternativ att vänta lite tills den tävlingen var gjord.

Några till dagar gick innan jag gick och köpte ett test och när jag ser två sträck som betyder att jag är gravid så sköljer lyckan genom hela kroppen...samtidigt som jag tänker åh shit Kona, Skulle det gå?

Bebisen hade redan varit med om en ironman i Kalmar skulle jag kunna genomföra en till?

Jag tog expertråd av en otroligt duktig gynekolog som känner mig och vet hur jag tränar. Vi hade ett väldigt bra samtal. Hennes ord i korthet : jag tycker du kan köra MEN du får inte pressa dig till det yttersta, målet för dig blir att ta dig runt och må bra, lyssna på kroppen. Eftersom min kropp är så pass van vid mycket träning så skulle det gå.

Jag hade mycket funderingar tiden innan vi for till Hawaii. Jag mådde superbra, nästan så jag tvivlade på om jag var gravid. Jag tänkte att om jag mår skit och inte kan träna på så kommer jag åka till Hawaii och njuta och ha semester och inte genomföra tävlingen.

När jag märker att jag mår så pass bra att jag kan fullfölja mina träningspass dock i lite lugnare tappning så tänker jag att detta kommer jag fixa. Det kommer ta tid men i mål vill jag och jag vill ha det bra hela vägen och verkligen njuta, inte känna någon press överhuvudtaget.

Jag gjorde det! Hela vägen in i mål och jag hade en fantastiskt bra dag!

Vi var två stycken som korsade mållinjen! En dag jag Aldrig kommer att glömma!

Tack för alla fina ord, stöttning!!

Imorgon går vi in i vecka 16 och nu börjar magen att växa lite. Känns overkligt ännu!

Vi ska bli en trifamily och jag ser så mycket fram emot vår resa! :)

söndag 18 oktober 2015

Ironman Kona race rapport simningen


Nu har jag landat hemma i Sverige igen och tänkte skriva ner mina tankar om Ironman Kona. Jag kommer dela upp min race rapport i vanlig ordning. Mycket text och känslor blir det.  

RACE DAY LÖRDAG 10 OKT 2015 

03.30 ringde klockan och det var dags för den häftigaste dagen i mitt liv. Ironman Kona Worldchampionship där de allra bästa triathleterna i varje age group är med så motståndet är väldigt tufft. Fjärilarna i magen började komma och jag visste att det skulle bli en lång dag idag och jag lovade mig själv att försöka njuta varje sekund av att vara där. 

Race dräkten på och över detta min swimskin 



04.30 Grymma Svenskarna Karin och Ulf som också skulle köra hämtade upp mig och Jani vid hotellet så styrde vi ner mot Kailua Pier där startområdet var. 

04.45 öppnade body marking av startnumret som vi först var tvungna och göra innan man fick gå till själva växlingsområdet. Vi kom i bra tid så det hade inte hunnit bli så långa köer. 

Olika led och delar...

Först inne på området blev man tatuerad med sitt startnummer på armen. Min tatuerare var väldigt trevlig liksom alla andra volontärer som jobbade. De frågade bland annat vart man kom ifrån, om det var första Kona Ironman med mera och avslutade alltid med have a good race. Lycka till! 



När jag blivit tatuerad med mitt startnummer följde jag strömmen och gick in i nästa kö. Där fick jag kolla så att mitt tidchip stämde med namn och att det var rättstavat. Efter det fick jag ställa mig på en våg och de kollade vikten - säkerhetsåtgärd skulle jag tro i fall det skulle hända att man kanske får åka till sjukhus för och se om man tappat mycket ex vätska. 

Efter vägningen gick jag vidare i ledet och började att närma mig växlingsområdet. Innan jag kom dit stod det volontärer som smorde in oss triathleter med solkräm och vaselin och det fick de gärna smörja in på mig. Vilken hjälp med allting, hur bra som helst. De har verkligen tänkt på allt! Vatten fanns också längs med vägen så det var bara och börja dricka - dagen beräknades att bli väldigt varm. 

Jag träffade på Lotta en av svenskarna som också skulle köra just innan växlingsområdet och det var superskönt att träffa någon jag kände igen. Hon var pirrig liksom jag. Vi gick tillsammans mot våra cyklar. Orosmomentet där inne pumpa däcken!!! 

Luften hade jag tömt ut dagen innan så att de inte skulle sprängas av värmen. Det var fortfarande mörkt ute så det var lite svårt att se inne på området. Mycket folk som var igång och förberedde sina cyklar för start. Jag kom till min cykel, hängde på mina vattenflaskor som var fyllda med Umara sportdryck liksom i Kalmar. 

bild från dagen innan,cyklarna stod väldigt packade 


En volontär kom till mig och frågade om jag behövde hjälp. Gärna!! Volontären höll i cykeln och lyste med ficklampan och jag började pumpa upp till 7 bar mer vågade jag inte - de kan expandera av den heta värmen. När jag skulle pumpa bakhjulet blev det problem med pumpen, min ventil var alldeles för kort så det kom inte i någon luft. Volontären på plats hade inte något verktyg till mig. Jag fick lite panik! Tur att det fanns många bike doctors på plats så kunde jag få hjälp med detta. Pjuh, allt var nu klart med cykeln. Lättnad! 

Jag och Lotta bestämde att efter vi gjort klart allt så skulle vi träffas igen men jag såg henne inte vid hennes cykel. Lottas däck hade nämligen smällt och hon hade fått punktering det var orsaken till att jag inte såg henne. Hennes panik i det läget - hua - men som tur är får vi massa hjälp där inne så de löste sig väldigt snabbt, 

Efter simstarten så går volontärerna runt på området och kollar cyklarna så de inte har  fått punktering. Om det ser någon punktering så fixar de det under tiden man simmar så många har haft punktering utan att vetat om det. Alltså vilken service, helt fantastiskt. 

Bild över växlingsområdet. Jag hade min cykel i mitten raden längst ner till vänster. 



Gott om tid kvar till start, jätteskönt! Träffade på Karin och Ulf igen och sedan Lotta. Vi hängde tillsammans innan start, skönt och ha några att prata med och ventilera känslor. Vi var laddade! 

06.25 hörde vi startskottet för herrar elit. 6.30 gick startskottet för elit damer. Sen var det dags för oss i age group. Vi var indelade i två starter. 6.55 simmade herrarna iväg och 7.10 var det dags för alla tjejer att simma iväg.  

Starten gick ute i vattnet. Kring 06.55 precis efter att herrarna simmat iväg hoppade vi tjejer i vattnet. Simmade ut till startpunkten. Nu började det att kännas på riktigt. Mycket folk i vattnet, vi packades ihop som sillar. Jag var först ganska så långt fram men tyckte det kändes alldeles för instängt så valde att backa lite och höll mig väldigt långt ut till vänster. 

Trampade vatten och hörde att det var 10 min kvar tills start - lång tid tänkte jag. Började känna mig mer och mer nervös. Ska ALLA här verkligen starta samtidigt. Jösses!! Förstod nästan inte att jag var där, kändes helt sjukt. Började frysa, ville iväg. Försökte kolla efter första bojen men såg den fasen inte, det löser sig! 

Innan start 

simbanan 

Det börjar att bli dags. Jag andas lugnt och försöker att fokusera. Startskottet går och trängseln är ett faktum. Glad att jag kan lugna mig och att jag inte får panik av allt folk omkring. Ta det lugnt bara. 

Framåt, framåt, framåt, det är vad jag tänker. Tittar upp hitta luckor så jag kan komma fram smidigt, det är MYCKET folk. Min tretakt andning är inte en chans att jag får till i detta stök. Jag andas varje armtag.

Tar sikte på första bojen. Sen betar jag av boj för boj. Vattnet håller sig ganska så lugnt, visst vågigt är det men inte så det stör jättemycket. Kalmar simningen var mycket värre. Vattnet är väldigt salt och får några riktiga kallsupar där jag bara vill kräkas - urk! 


Sikten är inte jättebra i vattnet så fiskarna syns inte lika väl. Jag känner glädje och det känns bra. Simmar till största delen själv, hittar inga bra fötter att ligga på. Men det känns som att det är väldigt långt till vändningen. Är jag inte framme snart? 



Efter en liten stund kommer den där båten som vi ska runda sen är det hemvägen kvar. Det känns som att det gått OK till vändningen, kanske inte i raket fart och säkert inte helt rakt simmat i vågorna. Det känns absolut jobbigare att simma utan våtdräkt. Min benspark kommer inte riktigt igång så överkroppen jobbar desto mer. 

Jag börjar skymta några andra badmössor och undrar vilka det är? Det är ett gäng herrar som vi nu börjar att simma om. 

När jag börjat simma tillbaka till där vi startade för det är samma nergång som uppgång så blir jag sååååå kissnödig. Jag börjar att få kramp i magen - det gör ont. Jag vill kunna kissa i farten men det går inte att slappna av så det går. Funderar en stund på att stanna vid en kanot och försöka kissa där, för det känns nästan olidligt nu men jag gör det inte. Jag försöker istället att slappna av, men det enda jag kan tänka på är att jag vill upp och kissa. 

När jag ser att uppgången är nära så känner jag bara SÅ SKÖNT nu ska jag få kissa - äntligen. Försöker att gå och kissa i vattnet just innan uppgången men det går inte det heller. haha så nästa försök får bli på land. 


 





När jag kommer upp så ser jag att klockan står på 1 h 23 min???? VA tänker jag och känner mig lite besviken över tiden - då jag körde IM Kalmar på 1h 10 min i ett jättevågigt hav. Men nu i efterhand är jag ändå ganska nöjd då jag hörde att många fått lägga på typ 10 min på simningen i Kona - våtdräkt i andra tävlingar gör ju väldigt mycket. Här simmar man ju lite mera med sin egna maskin utan våtdräkt som hjälp.







Precis innan man ska hämta sin cykelpåse hänger det massa slangar där man kan duscha. Jag ställer mig och duschar av kroppen och saltvattnet och där händer det. Kisset kommer och det krampar och kommer hur mycket som helst så där står jag länge och det bara kommer och kommer mera och mera.  Sköljer med vattenstrålen. Känner en stod lättnad i kroppen. Ser att volontärerna står och väntar på att jag ska komma :) Det var helt fantastiskt att stå där i vattnet. 

De ropar mitt startnummer och jag blir visad till min påse. Alltså sån jäkla service igen och den blir bara bättre och bättre. När jag tagit min påse springer jag in i tältet, det är varmt här och mycket folk. 

Får en alldeles egen volontär som börjar att hjälpa mig och plocka fram det jag ska ha och hjälper mig att smörja in mig med solkräm, jag blir alldeles vit på hela kroppen +50 i skydd, idag vill jag inte bränna mig. Hon tar hand om mina saker som jag inte ska ha och lägger i min påse, jag behöver inte tänka på någonting utan nu är det bara och springa iväg till cykeln. 



Kommer fram till min rosa pärla och jag kollar luften i däcken, den är kvar och jag blir lugn. Nu är det dags för 18 mil på cykel, en resa som jag sent kommer att glömma... :) 

Cyklar genom stan innan det är dags att komma på vägen som leder mot Hawi :) 

Race with a smile!