söndag 27 september 2015

Triathlon-helg


Vilken fantastisk träningshelg som har passerat. I lördags blev det cykling tillsammans med Lena och Calle som vann TREK:s tävling där vinsten var två nätter på Asia spa i Varberg och träning tillsammans med mig.

Solen sken och den värmde oss på vår fina tur. Så vackert och underbart att få nöta asfalt med min rosa karamell och tillsammans med väldigt trevligt sällskap. Vi tog oss an en ganska så kuperad runda och det gav benen en match. Det blev mycket triathlon-snack eftersom både Lena och Calle är triathleter så det var en helt perfekt lördag i sadeln. 




På kvällen blev det middag på bästa stället i Varberg NAMI restaurang. 



Lyxen med hotell tycker jag är frukosten och den som serveras på Varbergs stadshotell och Asia Spa är fantastisk. Mycket att välja på och jag älskar att det finns många olika frukter, nötter och frön.

En perfekt uppladdning för vad som väntades söndag förmiddag :)



På gymmet har vi haft en training week och vi har kört några specialklasser och idag var det min tur. 

"Lina goes Hawaii" hette mitt pass. 

40 min cykling intervaller och fartlek 
30 min tabata styrketräning fokus triathlon 
30 min löpning platt och back-intervall 

Jag fick med mig ett grymt starkt gäng, mycket fokus och de gav verkligen allt i alla grenarna. Superkul att få leda och instruera ett sådant här pass. Mycket mer av den varan :) Supernöjd med dagen och mina deltagare verkade vara väldigt trötta och nöjda. Härligt!






TriathlonHÖG vid den magisk kusten... 
Tjohoooo!!! 

Nedräkningen har börjat nu. 6 dagar kvar till Hawaii 

torsdag 24 september 2015

Simma Cykla Springa


Simma, cykla, springa om och om och om igen..

Det är min melodi just nu medan många har tagit sin återhämtningsperiod så kör jag på så mycket jag kan och orkar. Just orken kan jag känna är lite emot mig just nu. Vet inte om pendlingen till jobbet som jag börjat med 3h om dagen tar ut sin rätt i kroppen och knoppen. Jag är tröttis!

Resan och tanken på Ironman Kona på Hawaii gör ändå att gnistan finns där och jag känner mig så glad att få åka dit. Uppleva, njuta och bara ha det skönt. Nästa lördag reser vi :) Äntligen!

 
Jag har cyklat ute i kortbyxor och det kändes lyx med sol och behaglig värme. Vindarna var hemska och benen fick jobba som tusan men det var ju grymt bra förutsättningar att träna med det inför Kona.
 
Förälskad i min karamell



Långpass löpning blev det också i helgen. Underbart fina 20 km och nya skor är invigda. Jag kör på samma modell som jag haft tidigare. Är supernöjd med mina Saucony Zealot ISO tycker de är en bra mängdsko.




Simningen rullar på med lite olika pass. Detta körde jag i veckan





Inläggen har blivit lite färre här men ska försöka att skriva lite oftare så ni får hänga med på resan till Kona. Hoppas kunna uppdatera massor på plats också! :)

söndag 20 september 2015

Träning inför Kona


JAG ÄR SÅ HIMLA NERVÖS! PIRRET I MAGEN...

Kollade på filmen från Kona 2014 då det var värsta vindarna på år och jag blev helt skräckslagen...klarar jag verkligen det där?

Träningen tuffar på men inte så mycket som jag hade velat. Jag känner mig trött i kroppen och jag blir lite stressad över träningstimmarna som inte är lika många som inför Kalmar.

Jag försöker tänka att jag har mycket träning i bagaget och att det jag gjort över sommaren finns kvar i kroppen.

Det jag vill med Ironman Kona är att ha en bra dag på banan. Jag vill kunna njuta av att vara där och inte känna någon press över att jag måste prestera.

Mitt mål kommer vara att komma i mål och ha så kul jag bara kan ha det. Det spelar ingen roll vad tiden kommer att bli min första gång på Kona, jag vill uppleva det magiska.


Simningen 3.8 km 

Simningen kommer att ske utan våtdräkt. Jag har tänkt att införskaffa mig en swimskin att ha under simmet och hoppas att det kan hjälpa till lite i alla fall. Simbanan känns bra och enkel. Simma rätt ut och sedan svänga för att sedan simma rakt tillbaka. Bra att den inte är så komplicerad med många svängar för det kommer att vara vågigt.

Tänker att det är bra att Kalmars simningen var tuff och vågig, jag har provat på det!





Cyklingen 18 mil 

Den kommer bli blåsig. Cyklar 9 mil rätt ut bland lava fälten och vänder i Hawi för att cykla de sista 9 milen hem. Någon gång hoppas jag på en härlig medvind. Får tänka att motvinden är min bästa vän och det är bara och nöta på. Vara supernoga att dricka och äta i hettan. 

Här får jag se upp och inte köra med för hög profil på hjulen på grund av blåsten sen funderar jag på om jag ska ha tempohjälm eller vanlig på grund av värmen. Tempohjälmen stänger inne allt, finns inga lufthål, och risken finns att jag kommer bli överhettad. Kanske tar med båda mina hjälmar och provar och bestämmer mig på plats. 

Hoppas överleva mina 18 mil där borta med en bra känsla. 
Jag vill känna cykellycka! 



Efter cyklingen är det 4.2 mil löpning kvar som jag vet kommer bli det absolut jobbigaste. Jag tycker det är väldigt tungt att springa i värmen så här blir mitt fokus att försöka hålla mig springandes så gott det går, gå i varje vätskestation och kyla ner mig med is och dricka vatten och fylla på med energi. 

Mitt mål blir att hålla mig springandes mellan stationerna men om jag får gå stundvis så kommer jag göra det.  

Har hört att det är stora partier som man springer längs med en motorväg där ingen publik står och hejar. Kommer inte vara som i Kalmar där publiken hejar fram hela tiden. Tur att jag har pannbenet med mig och får kämpa för mig själv. 

Jag räknar med att det kommer ta tid, att komma i mål är min högsta dröm. Kommer kämpa som tusan för att höra de där orden Lina You are an Ironman på KONA. 

Detta är verkligen living the dream och jag hoppas på den bästa dagen! 

Jag tror inte att jag har fattat att jag ska dit än... 

söndag 13 september 2015

Ironman Kona Hawaii känslor


För snart en månad sedan hände detta... 



Ironman Kalmar var min huvudtävling 2015 men inte hade jag någon tanke på att det skulle gå så bra som det gjorde. Att jag kom 3a i min age group och fick på prisceremonin gå upp på scenen och hämta pris, det var mäktigt! Jag kände mig så himla glad!

Än mindre trodde jag att en slot till  Hawaii var en omöjlighet men hey anything is possible och fasen det är DET verkligen.

Jag åkte till prisceremonin och tänkte att jag skulle hämta hem mitt tredje pris bara det kändes så häftigt. Jag visste att det fanns 2 slots till Kona Hawaii i min age group men var bombsäker på att 1an och 2an skulle tacka ja så jag hade inte ens funderat på tanken vad jag skulle säga om de skulle tacka nej.

När Paul Kaye börjar att ropa upp 1ans namn och jag hör att hon tackar nej så bultar mitt hjärta nästan på max. Jag blir svettig och det börjar att krypa i kroppen, jag skakar. Men herregud tänker jag hon tackar nej vilket innebär att frågan kommer att komma till mig. Jag blir sjukligt nervös, fattar inte vad som händer.

Jag hann inte tänka många sekunder innan Paul Kaye ropar upp mitt namn och det är som en dröm jag är inne i en dimma. Alltså Han ropar mitt namn, han frågar om jag vill till Hawaii. Det går absolut inte att säga nej till, tänker på ledighet, hur jag ska ha råd, men det måste gå att lösa, jag bara måste dit, detta kan vara min enda chans i livet. Jag går upp på scenen med skakiga ben och det är nervöst att stå inför sååå många människor. Jösses!! 

Jag sa JA!!!!! Aloha Hawaii här kommer jag! Dream comes true!! 

Jag och min fina sambo flyger lördagen den 3e oktober. Tävlingen är lördagen efter så jag har några dagar på mig att klimatisera mig. Det kommer vara varmt och jag hoppas att jag kommer vänja mig vid värmen lite i alla fall.


Mina tankar om själva loppet på Kona kommer jag berätta om i nästa inlägg! 




söndag 6 september 2015

Race Rapport Ironman Kalmar Löpningen


42 km löpning väntar alltså Ett marathon efter 3,8 km simning och 18 mil cykel. 

Förra årets löpning i Kalmar kantades av maguppror och hade håll nästan från start. Det var en historia jag hoppades inte skulle ge sken av sig i år. 3h 55 min är min bästa ironman mara. Siktet inställt på att göra en tid under 4timmar. 

Jag tänkte på vad Jani hade sagt till mig innan loppet, försök att öppna tufft om benen är med dig. 

När jag lämnar cykeln på sin plats tar jag mig tid att gå en snabbis på toa. Hämtade sedan min run bag snörade på mig skorna och tog min lilla vattenflaska som innehöll en väldigt stark blandad umara sportdryck, skulle verka som en gel som jag skulle bära med mig under löpningens första del. 

Benen springer på och det första varvet börjar i Kalmar innerstad där folkmassorna är gigantiska runt banan vi springer. Det är här man får känslan av magi, upprymdhet, glädje, att man är stjärnan i filmen. Heja lina hör jag överallt och jag ler! 

så glad att befinna mig på Kalmars gator 


Det går bra att springa, jag går ut hårt lägger mig strax under 5 fart. Tänker att det går för fort ibland men det håller så länge det håller tänker jag. Just nu är jag upprymd av allt härligt folk som är ute på gatorna och hejar.

När jag ser min älskade Jani och support ropar de och säger att jag ligger på 4e plats i min age group! VA?? Jag fattar ingenting. Jag 4a i min age group, hur gick det till? 




Kicken jag fick av deras ord gjorde nästan så att jag flög fram. Wow!!! Detta kan jag inte släppa nu, tänk om jag skulle bli 4a i min age group hur coolt hade inte det varit. Håll i detta nu! Har ingen aning om vart 3an ligger i förhållande till mig men nu vill jag inte släppa 4e platsen.

Har aldrig någonsin varit i närheten av att befinna mig såhär högt uppe i en resultatlista någon gång under Ironman Kalmar, det gav en härlig känsla. Jag kanske äntligen börjar att tro på mig själv och träningen som jag gjort har gett mig resultat.

Fokus i blicken... steg för steg, bit för bit! 






Det är 3 varv vi springer. Dessa värdefulla band som vi samlar på armen efter varje varv, de blir man väldigt glad av och få. Stämningen bland oss som kämpar på banan är grym. Vi peppar varandra och när jag ser någon jag känner så skiner jag upp ännu mera och peppar på och jag blir glad.

Underbara vänner som stöttar och ger mig värmande ord! 
Tack! 



Jag dricker i min vattenflaska och hoppar över stationerna, tar bara en mugg vatten och häller över huvudet. Det är varmt nu! Tack för alla vattenslangar och duschar som vi deltagare kunde svalka oss i, guld värt för värmen var inte min vän. Jag var så överhettad!

Min finaste Mamma och hennes Ronny hade gjort ett väldigt fint plakat på banan. 
Det gav mycket energi! 




Även Angelica och hennes familj hade gjort ett plakat och hejade på mig som toookar när jag sprang förbi. Åh jag ville bara stanna och krama om hela bunten, så fint gjort! Tusen tack! Bästa supporten! 



Under mina 2 mil kändes benen väldigt bra och jag kunde hålla tempo men sen va det som att benen sa ifrån. Det blev segt att springa och när jag fick mitt andra band av tre på handen så var det pannbenet som kopplades på. Ett sista varv nu, KOM IGEN! Glad att magen var lugn och fin inte en uns av kramp.



När jag närmar mig slutet så ser jag att jag kommer lyckas med att springa under 4h på maran. Nu är det bara all in och jag sätter in en sista spurt, och det går, NU vill jag in i MÅL. Den blåa mattan närmar sig jag hör speakern och jag kommer springandes.

Leendet och känslorna i kroppen är en obeskrivlig känsla. Det är som att hela kroppen bara fylls med bubblor och jag håller på att sprängas av glädje och rus. Ser jag att det står under 11 timmar där???

Jag hör mitt namn:

Lina You are an Ironman och jag kör en high five! Jag kunde inte vara lyckligare nu!

Jag springer maran på PB 3h 41 min ( vilket ger ett snitt på 5:15/km )

Kommer in på en 3e plats i min age group får jag veta när jag i mål och det känns helt ofattbart. 15e bästa kvinna totalt i tävlingen. Vad hände? Jag fattar ingenting. Just då bubblar jag nästan sönder.

Totaltiden blir 10 h och 42 min , jag gör PB med 45 min. Känslostormar!!! 


Kroppen levererade som tusan. Vilken magisk dag!
Kalmar Jag älskar er! 
Stort TACK alla som hejat och supportat mig! Guld värt på min resa!

Jag kommer aldrig glömma denna dag... fantastisk!