tisdag 13 mars 2012

MÅL 2012

Jag måste kanske acceptera att året inte kommer bli som jag tänkt mig...

Status på vaden idag är att den gör riktigt ont.

Jag börjar känna en viss uppgivenhet och stress inför vad jag vill göra. Det känns som att jag inte kommer hinna träna tillräckligt mycket som jag vill till Kalmar Ironman. Med statusen idag så känns det som att jag har en lång väg tillbaka tills jag kommer kunna känna mig riktigt bra.

det här är en helt ny situation för mig. att inte kunna göra det jag vill. 
jag drömmer om cykling och om löpning. 

 jag har inte tappat hoppet. men jag kanske måste förbereda mig på att jag har en lång väg tillbaka.
och mitt mål Ironman Kalmar 2012 kanske får vänta på mig. 

men jag har inte kastat in handduken ännu! NU ska jag vila mig i form. 
Jag ska inte utöva någon som helst övning som belastar vaden. Det kommer vara en riktigt tuff utmaning för mig. men nu vill jag bli bra!


längtar...


 


15 kommentarer:

  1. Jag kan inte säga annat än att jag lider med dig.. och förstår dig!!!

    SvaraRadera
  2. Sjukt tråkigt! Förstår att det måste kännas bedrövligt. Men - finns det inte ett Kalmar 2013 att satsa på?

    SvaraRadera
  3. SÅ tråkigt!!! Men långsiktigt kanske ett klokt beslut, man ska vara rädd om hälsan. Helt rätt att se vilan och rehabiliteringen som en utmaning i sig - som kanske till och med är ännu tuffare och bättre än Kalmar (i år iallafall ; ). Håller tummarna att det vänder snabbt ändå!

    SvaraRadera
  4. Håller tummarna för att den mår bra av hel vila. Tråkigt att inte kunna träna det du vill men med vila kanske det läker fortare. Krya på vaden!

    SvaraRadera
  5. Håller tummarna för att den mår bra av hel vila. Tråkigt att inte kunna träna det du vill men med vila kanske det läker fortare. Krya på vaden!

    SvaraRadera
  6. När något försvinner ur sikte ger det tillfälle till något nytt. Även om vi inte ser det just då i skymundan av allt mörker.

    Jag vet hur det känns, vännen. Först en 9 månader lång rehab med min axel och nu 7 månader som verkar bli 9-10 månader, med mitt ben. Och jag älskar min idrott, så mycket att DET nästa gör ont. Men skadorna har fört med sig andra saker, nya saker som annars inte hade fått plats.

    Och Kalmar finns kvar, även om det inte känns så nu. Precis som Tjejvätterns segerpokal finns kvar för mig 2013 :)

    Kramar om!

    SvaraRadera
  7. Åh fina, bästa Lina! Vad ledsen jag blir. Samtidigt glad att du tänker klokt, och att du är beredd att ändra om i dina mål och inte göra några "galenskaper"... hur är det man brukar säga? Du vill inte bara kunna träna och tävla 2012, utan hela livet! Priset för att forcera nu kanske blir åratal av bekymmer. Nu får du lov att gå igenom denna mentala prövning, men du kommer säkerligen kunna komma tillbaka starkare och snabbare än någonsin. Alla vet om vilken enorm kapacitet du har! Och även om du inte gör en till IM 2012 är du lika bra ändå! Lika vass, lika duktig, lika beundransvärd!

    Jag hörde att inom triathlon är den svåraste grenen att "börja med" om man inte hållit på sedan barn är simning. Det vet du säkert redan. Där är du ju på god väg och har utvecklats massor! Cyklingen och löpningen hittar du snabbt tillbaka till, tro mig!

    Stor stor kram!

    SvaraRadera
  8. :( Hoppas verkligen att du läker ihop och åtminstine påbörja vägen tillbaks i år. Men som kloka Jonna säger så vill du ju kunna träna och tävla många år till så att ta det lite lugnare och itne stressa är nog det bästa du kan göra.

    SvaraRadera
  9. Det här känns inte alls rätt Lina.
    Jag försökte snabbt gå tillbaka och titta vad det gjorts för utredningar. Om du varit hos läkare innan så kanske det är dags för "second opinion"? Har man gjort MR? Vanlig skelettrtg?

    SvaraRadera
  10. Lina!

    Visst är det jobbigt att inte kunna göra det man vill. Min stora diskbråcksskada började just med att vaden började göra ont. Jag försökte med allt för att bli bättre men inget hjälpte.

    Håller med Katarina. MRT och slätröngten av ryggen är bra att göra, för att utesluta att problemet inte kommer från ryggen.

    Önskar dig all bättring. Hoppas på att du fortsätter blogga om hur det går.

    Anna-Karin

    SvaraRadera
  11. Lina, jag tycker också att du ska söka läkare nu och få en magnetröntgen. Inget ont om alla alternativ-medicinare men nu kanske man måste gå till botten och få en läkarkontakt... som i sin tur säkert kan remittera dig vidare till den hjälp du behöver. Kram!

    SvaraRadera
  12. Usch, förstår vilken kraft och styrka som måste ligga bakom den insikten du kommit till. Lider med dig, ber till högre makter om att din vad ska bli bra nyss, och imponeras och inspireras av din kloka och sunda inställning.

    Vem vet, Kalmar IM 2012 kanske har en massa barnsjukdomar, blir ett enda stort kaos ur vilket de drar en massa lärdomar så att 2013 blir såååå mycket bättre...

    SvaraRadera
  13. Var sak har sin tid. En sak i sänder. Fokusera på att bli skadefri nu, du har ju trots allt många år kvar att köra Kalmar... Men jag veeeeet, lätt att säga, något helt annat att acceptera. Kram på dig!

    SvaraRadera