onsdag 1 juli 2015

Race Rapport VM Långdistans Triathlon Simningen


Klockan ringer 06.25 lördag morgon och jag stänger av alarmet efter en ganska så god nattsömn. Tror inte det har kommit till mig ännu, att jag på riktigt ska köra ett VM i långdistans triathlon MEN nu börjar fjärilarna i magen komma.

Efter frukosten och x antal nervös-toabesök far vi ner mot växlingsområdet i de blågula dräkterna som vi ska bära under dagen. 

Det som oroar mig mest just nu är simningen och kylan. Jag hoppas kunna klara den!  

På växlingsområdet fixar jag det sista med cykeln, pumpar däck, hänger på mina vattenflaskor som alla tre är fyllda med Umara sportdryck, detta ska ge mig energi under cyklingen. Lägger två gels också i min bikebag som jag tänker att jag stoppar på mig vid växlingen och tar med på cyklingen som nödraketer. 

Hänger upp min bikebag och min runbag.
Memorerar en gång till vart jag ska ta vägen när jag kommer upp från simmet. 

här hänger växlingspåsarna under tävlingsdagen 


Jag får gå på toa flera gånger. Min mage är orolig och gör ont. Börjar bli riktigt nervös nu! Träffar Mamsen och Ronny som har kommit och ska vara med under dagen och heja. Guld värt!

Känner mig lite frusen. Dubbla tröjor på kroppen. Smor in hela mig själv med vaselin, hoppas det kan ge en liten värmande effekt under simmet. Fick tips att även smörja in ansiktet så det gör jag också. Alla tips mot kylan är välkomna. 

Nervös tjej! 

Själva starten gick i tre vågor.

09.25 Elit
Våg 1 09.35 Herrer AG 18-49
Våg 2.09.45 Damer AG plus herrar 50+

Det börjar att bli dags att hoppa i våtdräkten och sätta på sig utrustningen. Dubbla badmössor idag för att försöka hålla värmen! Starten för elit och våg 1 har gått och nu är det dags för vårt led att gå mot starten och hoppa i vattnet som har en temperatur på 14 grader.

Försöker tänka positiva tankar. Jag är inte rädd, jag klarar av kylan. Mamsen hejar på nere vid vattnet och jag är glad över att de är där.

Går ut på rampen, fötterna når det iskalla vattnet och domnar av. Jag står stilla där ett tag tills jag tar mod och hoppar i. Det är start i vattnet så vi simmar ut till bojarna där starten ska ske. Aldrig varit med om vattenstart så ny upplevelse för mig. Vi ligger därute och speakern säger att det är 5 min till start.

5 MIN? Herrejösses, ska jag ligga här i fem minuter. Jag börjar att hacka tänker. Det är kallt. Trampar lite vatten. Kroppstemperaturen sjunker. Minutrarna tickar på långsamt. 3 min till start. Vi ligger på ett långt led. Det känns som att det är galet mycket folk som ska iväg samtidigt, jag fattar inte hur det ska gå till.

glad, nervös, rädd 

Simmar ut mot bojarna där starten ska ske 



Inväntar start på en långt led 



1500 meter simning det är nu dags!! Jag tänker att jag ska försöka simma så fort jag bara kan så mitt lidande i det kalla vattnet blir så kort som möjligt. Starten går och vi är iväg rätt ut i vattnet.

Jag hyperventilerar. Svårt att andas och simma. Får bröstsimma några tag. Det är galet med folk överallt. Simningen känns katastrofal. Jag andas upp vid varje tag för ansiktet vill inte vara i vattnet för länge. Det här kommer inte gå. Jag får alla negativa tankar i huvudet. Kan inte fokusera på något annat än att det är kallt.

Plockar fram mitt pannben, det är nu jag behöver det som allra mest. Bara jag kommer fram till uppgången och klarar simmet är jag glad. På vilket sätt eller vilken tid spelar ingen som helst roll bara jag kommer fram. När vi rundar bojen och är på väg tillbaka så tänker jag YES nu är det inte långt kvar, har jag fixat första biten så kommer jag klara andra delen också.

Jag får lite ny energi. Vevar på med armarna och nu känns kylan inte alltför farlig längre. Följer strömmen men plötsligt är det två strömmar med folk, en som följer bojarna rakt ner och en som går lite mera snett åt vänster. Blir förvirrad! Men jag måste ju mera snett åt vänster det är ju där uppgången ligger. Men så jäkla lätt att bli förvirrad där när man ser att två grupper ligger åt olika håll. Jag väljer rätt håll och simmar rakt mot uppgången.

Från att vi har vänt vid bojarna så simmar jag sträckan helt själv. Inga fötter att ligga på, bara jag själv och mitt fokus att komma framåt. Jag ser att jag börjar närma mig uppgången och den glädjen som fylls i kroppen är enorm. Äntligen!

Simmet kändes helt kasst. Men vad jag inte visste då var att jag var 2a tjej upp ur vattnet i min Age group. Jag simmade på 24 min 57 sek. Helt otroligt! Tänk att ha andra bästa simtid i världen i min grupp, jag är förvånad och galet glad! Kylan övervanns!! 

Springer upp ur vattnet och hämtar min blåa bikebag och skyndar mig in i tältet för att byta om. Av med våtdräkten det gick fort. Nu på med sockar, cykelskor, hjälm, nummerlapp och armvärmare. Valde att ha med armvärmare för att jag trodde att jag skulle frysa skjortan på cykeln efter simmet.

Armvärmarna krånglar, jag är blöt och de går inte att få på. Blir frustrerad! Tillslut efter sisådär 5 min så är vi iväg, jag och min PINK LADY! :) Nu jäklar ska det utmanas på cykeln!

Positiva tankar och energi nu!!! 
Fortsättning följer....



5 kommentarer:

  1. Helt galet, från Järnmannen i Kalmar 2011 till simstjärna på VM 2015!

    SvaraRadera
  2. Grattis Lina! Så himla bra simmat! Nu får du verkligen skörda allt jobb du har lagt ned. Hur fixade du kylan? Så imponerad!! Kram

    SvaraRadera
  3. Wow, grattis!

    SvaraRadera
  4. Du är så bra, så HIMLA bra!!

    SvaraRadera
  5. Kul läsning, du skriver bra! Jag väntar med spänning på fortsättningen.
    Jag testade för övrigt med Armvärmarna under våtdräkter för att spara tid. Det funkade bra, men kanske inte alltid är tillåtet? Vet inte.

    SvaraRadera