tisdag 20 augusti 2013

Ironman Kalmar 2013 race rapport del 2


Del två i min race rapport kommer handla om cyklingen, som var indelad i två looper. 
En på Öland 122 km och en på fastlandet 58 km. En kamp från början till slut...

Efter simningen på 3,8 km var det alltså dags att ta tag i en 18 mila cykeltur.
På väg ut från växlingsområdet 




LOOP 1. ÖLAND 

Hoppade på Cervélon och lämnade växlingsområdet bakom mig. Cyklar i den fantastiska rondellen där publikens stöd nästan lyfter mig ut ur Kalmar och Ölandsbron är nästa mål. Börjar dricka och äter i farten en snickers. Ser bron och börjar känna sidvindarna. Kramphåller styret lite för jäklar vad det drar i hjulen. Tittar ner på vattnet och tänker att shit där simmade jag nyss och nu sitter jag här. En häftig känsla. 

Fullt fokus på bron då det blåser rejält. Redan då känner jag en konstig känsla i benen. Lite stickande,en känsla som jag inte känt förut. Blir rädd. Benen känns trötta och jag förstår ingenting. Försöker ignorera känslan och hoppas det blir bra med lite mera energi. Något jag också märker är att mina axlar värker, speciellt min högra axel, jag får en trötthetskänsla så fort jag lägger mig i tempobågen. FOKUS nu framåt. Positiva tankar. Ignorerar det som gör ont.

Grymma Karin susar förbi i en hög fart liksom många andra triathelter ser jag mig bli omcyklad av. Försöker att inte lägga som mycket fokus på det utan köra mitt egna race. Orolig för mina ben. Drogs med av energin som både Beatrice och Sofie kom med när de cyklade om mig. Sofie ropade, kom med, nu cyklar vi om alla och bara kör, hjärtat och hjärnan ville men kroppen sa nej. Just där och då kände jag mig inte stark! 

Jag visste att på Öland väntade Anna och hennes familj som skulle heja på mig. Det såg jag fram emot och längtade efter deras energi. Efter bron cyklade vi söderut och motvinden kom mot kroppen, det sa bara PANG.. LINA nu är det motvinden och den gillar du, visst? Jag försökte övertyga mig själv, men just då kändes motvinden som min värsta fiende. Takten slogs ner och det kändes knappt som att jag kom framåt. 

Så hör jag Annas röst och ser hennes familj. TACK för hejarropen! Ni hjälpte mig på banan igen! Blev fylld med positiv energi och satte fart mot motvinden. Det är ju det här jag älskar, bestämmer mig för att bara njuta och ta cyklingen för vad det blir. Jag vill njuta av Öland och Alvaret. I varje liten by sitter en hejarklack som hejar på varenda en. Vilket stöd, vilket pepp, tack ni gjorde att jag överlevde vinden! Alvaret, var bedårande vackert men tufft.

Saker som gav mig energi på cykelbanan var det magiska landskapet, triathleter som cyklar om mig och hejar på mig och tackar för en bra och inspirerande blogg, tack Johanna för de fina orden. Värmer i hela kroppen att höra!

I Degerhamn när jag ska svänga vänster står en kvinna och hojtar. NU får ni medvind. Kör på!!! Ohh jag bara säger halleluja, äntligen lite vila för benen som slitigt galet hårt i motvinden. Här hamnar jag också på bild av en grym fotograf Erik Karlsson. Tack för bilderna! :) 



Medvinden är skön, den är härlig. Istället för att borra ner huvudet som jag gjort de tidigare milen i motvinden tittar jag upp mer och njuter av det fina landskapet. Tänk om det gick att susa såhär bra hela tiden. Det varade i cirka 5 mil sen kom väggen igen. Vinden började bli tröttsam. Borrade ner huvudet. Gick in i min egna bubbla. Tryckte i mig en gel i hopp om att den skulle göra benen till raketer. Tänkte på hur mycket jag älskade motvinden, men vem försökte jag lura där? 

Jag längtade efter löpningen.... sittandes där på cykeln längtade jag bort. Hur kunde det ske? Något som också var väldigt konstigt var att här började mina knän värka, vilket de heller aldrig gjort på cykeln förut. Jag blev orolig för löpningen. Trötta knän ger väl ingen bra löpning. Blev lite bättre när jag reste mig upp ibland men fortfarande satt det kvar.


Cyklingen på Öland började närma sitt slut. Fastlandet var nära igen och cykeln skulle rulla ytterligare 58 km. Andra och sista loopen skulle nu påbörjas :



http://ironmankalmar.com/files/2010/09/IRONMAN_Bike_Kalmar.jpg 

Cyklade återigen in i Kalmar. In i rondellen där det är lycka att få cykla. Känna stödet från publiken och jag lyfts ännu en gång. I Love it! TACK Alla!! På filmen nedan kommer jag först på vänstra sidan och susar fram, sen kommer jag efter han i vit tröja och vinkar glatt! Energin man får i rondellen försöker man spara!!


58 km kvar och tänker att det är ju rundan fram och tillbaka till Falkenberg som jag har cyklat mycket i sommar så cirka 2 h kvar på sadeln. Kämpa sista lilla biten. Energin som jag fick i rondellen fyllde min kropp nu. Tänkte bara positiva tankar när motvinden återigen mötte min kropp. De sista milen drack jag cola för att skona min mage, käkade bars och drack vatten. Nu var det bara och överleva sista sträckan sen väntade löpningen som jag hade sett fram emot men som inte kändes lika klockren nu när benen redan var möra, men jag tänkte att det löser sig. Pannben Lina, pannben du har det!

 Sista sträckan var öde, tyst omkring mig, det kändes som att alla var i sin bubbla nu. Milen tickar på och äntligen är det dags att rulla in i Kalmar igen efter en sväng ute i Rockneby. 


Känslan är obeskrivlig när jag hoppar av cykeln och klarat de 18 milen som mestadels bestod av motvind!


Det jag sett fram emot... det jag tänkte skulle vara min styrka. 4,2 mil löpning väntade mig nu! 

Hur det kändes får ni veta i del 3. 

Hej på en stund! :) 



36 kommentarer:

  1. Får gåshud på armarna. Verkligen fantastiskt att läsa din berättelse!

    SvaraRadera
  2. Wow!! Spänningen är olidlig!!! ;-) Det är verkligen imponerande att läsa hur du hanterar tankar, ben och motvind!

    SvaraRadera
  3. malin eliasson20 augusti 2013 21:27

    nej! skriv del 3 med en gång. detta är ju riktigt spännande!! =) grattis igen till en megastor prestation. den motvinden måste ha knäckt många./ malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Söt du är! Tusen tack! :) Del tre kommer alldeles snart :)

      Radera
  4. Du är helt otroligt duktig! Grymmaste lina!! Tänk va du kämpar!!

    SvaraRadera
  5. Jag kanske ska gå med i ett gym, hoppas de ha trx där :D
    Jag känner hur jag sitter här och ville hjälpa till att trycka på i motvinden. Väntar med spänning på löparberättelsen. Du är grym! kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh så söt du är! :) Tack!! Kramar!

      Radera
  6. Ännu mer härlig läsning, även fast det var trist att läsa att cyklingen kändes så tung. Och inte kul att kroppen "protesterar".

    Bilden som Erik har tagit är riktigt grym.

    Och filmsnutten var skoj att se, hej vad det går liksom:)

    Ser fram emot att läsa del tre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Filmer och bilder gottar man sig i rejält nu efteråt, minns dagen och bubblar över att man klarade att gå i mål! :) Del tre kommer snart! :)

      Radera
  7. Wow, Lina! Vad roligt att jag hittat till din blogg!
    Vilken härlig, levande berättelse!
    Ser med spänning fram emot nästa del!
    <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du hittat hit Sonja! Ska kika in hos dig också! :) Hoppas allt är fint med dig! Del tre är snart på ingång! :)

      Radera
  8. Jag är djupt imponerad över din prestation. Jag har precis hittat din blogg och kommer definitivt att följa dig framöver!
    Ser verkligen fram mot att läsa om löpningen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du hittat till min blogg, roligt att du kommer följa mig vidare! Värmer! :) Löpresan är på gång! :)

      Radera
  9. Oj, så imponerad att du fixade det, låter ju hur tufft som helst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var tokigt tufft, men en så härlig känsla att klara det!:)

      Radera
  10. Spännande läsning, ser fram emot fortsättningen :-) Imponerande att du lyckades vända de negativa tankarna trots att benen kändes trötta!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det sitter väldigt mycket i huvudet, bara och ösa på med positiva tankar! :)

      Radera
  11. Grymt bra jobbat! Ölandsvindarna är inte att leka med! Jag ska cykla Ölandsrundan 1/9, hoppas vindarna är snälla då. Kram på dig! Du är en stor inspiration. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ölandsvindarna kändes i benen!:) Kul med Ölandsrundan, hoppas ni får bra och vackert väder! :) Det är ju så himla fint där! Tusen tack för din kommentar, värmer! Kram!

      Radera
  12. Underbart berättat .. känner dina känslor! Du är så grym som fortsätter trots att det är så tufft ..
    Vill läsa mer !!! =)

    SvaraRadera
  13. Blir så grymt lockad när jag såg filmen. Blir Köpenhamn nästa år!
    Grymt att du lyckades pressa fram i konstant motvind. Det är så energikrävande på flera plan med konstant motvind.
    Sedan vill jag bara säga att jag gillar bilden Erik tog. Ser verkligen ut som du sitter på en monstercykel! En krigsmaskin på väg ut mot strid!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är också lite sugen på att prova Köpenhamn, kanske 2015!:)Har du kört IM Kalmar? Visst är bilden grym och jag håller med dig ser lite ut som en krigsmaskin som ska ut i strid.. :)

      Radera
  14. Fy tusan vilken dag ni haft alltså" är precis som alla andra, mycket imponerad Lina. Ska bli spännande att höra om löpningen, för din löptid var ju grymt bra! :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en helt annan dag jämfört med förra året då det var lugna vindar och stilla vatten, tufft men grymt kul :)

      Radera
  15. Vilken cliffhanger! :) Bra kämpat på Öland, jag tror det var så för de flesta. Vinden var hemsk när den kom emot men ljuvlig när den var i ryggen. Kul att få träffa dig på riktigt också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att springa på dig!:) Öland var vackert men huga vilka vindar, de kommer man inte glömma i alla fall! :) Grymt bra jobbat och stort grattis till målgången!

      Radera
  16. Får man fråga hur trött du måste vara efteråt?
    Antar att du vilar rejält nu! Du skulle ha en stor tårta du! Grattis!
    Bloggläsare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just efteråt är man så himla upprymd så då känner man inte att man är så trött! :) Dagen efter svarade benen inte riktigt, gjorde mest ont i låren! Grym träningsvärk men en härlig känsla! :)

      Radera
  17. Jag läste detta som kvällslektyr igår när jag lagt mig... avd. rysningar! Åh, att slitas mellan hopp och förtvivlan, medvind och motvind. Det är en styrka att hantera även när allt inte går som man trott eller tänkt sig! Och det fixade du!

    SvaraRadera
  18. Jag säger bara WOW!!! :-)

    SvaraRadera
  19. Ahhh, motvind. Jag hade dött! Härligt kämpat och tack för den spännande läsningen. Längtar efter del tre :)

    SvaraRadera
  20. Starka, grymma du! Ska du köra nästa år?

    SvaraRadera
  21. Ser framemot löpningsrapporten!

    SvaraRadera
  22. Del 2 var lika spännande att läsa, härligt målande o beskrivande. Superbra kämpat i vinden! Verkar inte alls ha varit lätt.

    SvaraRadera