onsdag 17 september 2014

Backintervaller med tryck



Seg, segare, segast... Så känns mina ben idag. Trötta som bara den! De där backintervallerna igår måste ha suttit som en smäck för benen. Det var ett tag sedan jag utmanade mig med backintervaller men igår kände jag att det var dags igen.

Och det är verkligen kärlek. Jag älskar att nöta backe. Bestämmer innan jag drar för hur många intervaller jag ska göra, om jag bestämt mig innan så är det inte så lätt för mig att dra mig ur och inte göra de där sista som är de allra jobbigaste. Jag ger mig inte fören sista är gjord! :) pannben och envishet!

Jag sprang upp och joggade ner. Uppe på toppen tog jag den värdefullaste stenen jag kunde hitta och tog den i näven och joggade ner med den. Samlade mina stenar nere vid start, annars tappar jag räkningen hur många jag gjort! :) När jag la den tionde stenen i högen kände jag mig nöjd och trött!


En helt underbar kväll i solen och varma grader! 

4 kommentarer:

  1. Backintervaller är verkligen grymt. Och jobbigt. Grymt jobbigt, helt enkelt. :-D
    Kram M

    SvaraRadera
  2. Hihi, känner igen det där med att tappa räkningen - både i bassängen och i backen:)

    Bra kämpat!

    SvaraRadera
  3. Det där med "joggade ner" var väl ändå en lättare överdrift ty fotobeviset säger "stod helt still med händerna mot knäna" ;-)

    SvaraRadera