måndag 1 september 2014

Ironman Kalmar racerapport Löpning


När jag hoppade av cykeln så kände jag hur det rusade i hela kroppen. Jag hade nu 3,8 km simning och 18 mil cykling bakom mig och nu väntade den sista biten som jag längtat efter, ett maraton löpning. Innan loppet hade jag en dröm om att göra maran under 4 timmar och nu började min resa mot det målet...

Tidigare år har jag sprungit Ironman-maran på 3:55, 4:05 och 04:05.

Jag sprang in till växlingsområdet med min kära Cervélo och hängde upp den på sin plats, kände mig tacksam och glad för cykelturen vi hade haft ihop. Med en stark kropp fortsatte jag min färd.



Jag tog av mig skorna tänkte att det var enklare att skutta omkring i strumplästen där på växlingsområdet än i mina cykelskor. Fötterna var blöta så det glaffsade om mig. Jag hoppade in på första bästa bajamaja för magen var inte riktigt i sin ordning. Den var spänd och jag behövde verkligen gå på toa. Satt där inne en stund men ingenting hände, suckade och kände mig stressad, där ville jag inte sitta hela dagen tänkte jag.

Det gav inget resultat så jag bestämde mig för att jag fick springa iväg och hämta min röda run bag som hängde och väntade på mig. Uppsvälld och ont i magen tog jag stegen och bytte om inne i tältet, tog på mig torra strumpor. På med de insprungna löparskorna vände nummerlappen framåt och jakten på de finaste och värdefullaste armbanden skulle nu börja. Det var tre stycken, ett rosa, gult och ett grönt, ett för varje varv man sprang. När man fått det sista bandet så är det dags att springa in på den blå mattan, applåderas och hyllas in i mål.

Här börjar nu jakten med magkramp, håll, och värk bak i axlarna... 
tänkte på benen som fortfarande kändes starka och min resa började.. Positiv känsla nu! 



Jag sprang in mot Kalmar centrum och blev så fantastiskt påhejad från alla håll och kanter. TACK! Kroppen blev alldeles varm av alla känslor. Såg gamla fina vänner som skrek som tusan på mig och blev nostalgisk. Otroligt varm i hjärtat, tänk att de är här och hejar på mig. Jag hör att det ser lätt ut och att jag har ett fint löpsteg, jag sträcker lite extra på mig och går fullständigt in i bubblan. Här och nu, här och nu lever jag i den bästa magiska dagen och jag tänker njuta! Det är det här JAG ÄLSKAR!

Jag hamnade bredvid en kille som jag sprang med längs med hela Kalmar city och han undrade tillslut om jag kände HELA stan? Vilken mäktig känsla att få så mycket hejarrop, underbart, det lyfter en verkligen. Där och då sprang jag på rosa moln och var hög som ett hus av all kärlek jag fick. :)



Det var inte många steg som man inte hade folk omkring sig som hejade! Jag älskar det! Benen kändes starka dock var inte magen i sin ordning ännu. jag hade magkramp och sprang med ett ihållande håll nedanför revbenet. tänkte på ställen där det inte gjorde ont.

I vätskestationerna som kom med cirka 2 km mellanrum gick jag i rask takt och tog en mun vatten och en mun cola. Ibland ett chips, saltgurka och bet på en citron. Hällde vatten över huvudet för att vakna upp och få lite ny energi.

När det var min tur att få mitt första armband blev jag så lycklig och ännu mera förälskad när jag såg att bandet var rosa. It´s my lucky day tänkte jag och kollade på armen där det rosa fina bandet satt!





Benen rullade på, det var magen som satte lite stopp på tempot. Jag fick sätta mig på en bajamaja återigen men utan att något hände. Nu var det bara och bita ihop, springa med denna mage som bara ville krampa. Jag kunde inte göra något åt det. Tankarna om en tid under 4 timmar kändes nu långt bort, jag trodde inte att det skulle gå.

Det började bli lite tungt att sätta fart på benen efter vätskekontrollerna. Men viljan och mitt pannben gjorde det möjligt. Ett steg i taget och jag hade inte släppt tankarna om under 4 timmars gränsen. Fokus nu lina, du är stark, du har det i det, löpningen är du bäst på!

Tankar som föder en positiv känsla i kroppen får bara existera nu! 




Jag springer förbi Fredrik Zillén som sitter i gräset (löpcoach i team snabbare)  som jag haft i löpteknik och jag skrattar. Hur ser min löpteknik ut nu tänker jag, fruktansvärd. "Bak med axlarna Lina" hör jag Fredrik skrika. Och jag lyder och hör sedan bakom ryggen. "Så ja, det ser mycket bättre ut nu". Skrattade åt det hela, tänk att bli utvärderad på sitt löpsteg efter allt man gjort innan denna dag. Det var lite kul och fick mig att le.






Jag samlar mina band och har nu två på handen ett rosa och ett gult som skiner som solen. Nu är det ett varv kvar och  jag känner att jag längtar efter målgången. Tänker att det är strandpromenaden jag ska springa fram och tillbaka i Varberg sen är jag i mål och det brukar ju gå rätt fort, det börjar att närma sig och jag blir lite pirrig i magen.

Den blå mattan väntar på mig och jag springer i ett lyckorus så nära, det börjar att göra ont men de känslorna får vänta tills jag kommit i mål tänker jag.

Jag blir lycklig när jag får mitt tredje band som är grönt. Jag hör folk ropa nu är det sista biten, snart är du i mål. Oh yes tänker jag och jag njuter hela sista biten. Låter mig sugas in i atmosfären ännu mera, tar vara på varje sekund för detta ögonblick är vad jag kallar kärlek, för mig.

Publiken väntar...



När jag får springa på den blå mattan och lyftas av publiken svämmar jag över...






Lina you are an Ironman! Jag ler mitt allra största leende och njuter av att vara i mål och jag gör personbästa på Ironman distansen. Jag når mitt löpmål under 4 timmar. Springer på 3 h 54 min och i min grupp så landar jag på en 11e plats, galet nöjd med mitt resultat på 11 h och 27 min.

Efter målgång blev jag omhändertagen av en alldeles egen funktionär för att se så att jag mådde bra, följde mig till tältet där det fanns mat och dryck. Jag har inte känt mig så dålig någon gång efter en Ironman som jag gjorde då, i tältet satt jag med huvudet i benen och mådde skit, yr i huvudet men ändå sjukt glad. Vilka känslor.

Trots att jag mådde så dåligt så tänkte jag redan då på vad jag skulle göra nästa dag.... Anmäla mig till Ironman Kalmar 2015. Det är konstigt hur kroppen känner och känslorna. Ironman jag är förlorad i dig ;)

TACK för alla fina kommentarer, pepp och hejarrop längs med banan, ALL stöttning hela året, det är verkligen så GULD värt! Min finaste familj och bästa vänner som stöttar, kärlek till er!

Jag är så extremt taggad nu för min 5e gång. Nu vill jag bli bättre :) 

Let´s gooo!!! :) 




29 kommentarer:

  1. Å vad roligt att läsa dina race rapporter! Stort grattis till ett kanonlopp!

    SvaraRadera
  2. Wow! Mycket bra jobbat, ser alltid lika "stilig" ut på bilderna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket Andreas!! :) Glad för din kommentar!

      Radera
  3. Fantastiska Lina!!! :-)
    PS. Du sa väl till grabben att man känner så många när man bloggar...? Hihi! ;-)

    Kram M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fining! :) haha det missade jag att säga ;)

      Radera
  4. Åh, du är så grymt bra!!! Kul att se dig i år igen. Ser fram emot att stå och ropa på dig nästa år också! :) Men 2016 får vi se vart jag befinner mig... ;) Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ser fram emot nästa år jag också! :) Åh spännande 2016 blir ett grymt år! ;)

      Radera
  5. Heja Lina! Du är min idol. Så stark, så grym. Det är bara en fråga om tid tills du åker till Hawaii!! Tack för att vi får följa dig. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Helena för dina fina ord! :) Ja hawaii är ju en dröm ;) Kram!!

      Radera
  6. Som vi har väntat..! :-) Du är så stark Lina!!! Heja, heja dig. I går när det var Ö till Ö tänkte jag också på dig...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack så mycket Kicki! :) Nästa år är det du och jag i Kalmar :)

      Radera
  7. Härlig läsning! Du är galet grym!! :) Grattis!!

    SvaraRadera
  8. Härlig race report. Kändes som man sprang med!

    SvaraRadera
  9. Grymt jobbat! Och vilken härlig läsning! Tack för att du delar med dig. Man blir nästan lite sugen... Om det inte vore för den där simningen....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en fantastisk resa, simmet skulle du klara fint!! GO! :)

      Radera
  10. Exakt, "Med lösa axlar mot framtida segrar" ;-) En fantastisk prestation Lina - de allra flesta kan aldrig någonsin simma 3,9 km, ej heller cykla 18 mil, inte springa 42 km. Du gjorde hela rasket på elva timmar, det är grymt. Dessutom skriver du den bästa blogg jag har läst sedan 2011 och har en riktigt söt fläta! ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh härligt och höra :) Älskar dina kommentarer!! :)

      Radera
  11. Grymt Lina! Har läst alla delarna nu i följd. Riktigt rolig läsning! Du är så grym! :)

    SvaraRadera
  12. Nu sitter jag här med tårarna i ögonen. Vilken känsla och inlevelse <3
    Du är grym, du är en ironman. Så imponerad. Grattis till ditt fina resultat. kram

    SvaraRadera
  13. Vilken prestation och vilken jädra grym tjej du är!!

    SvaraRadera
  14. Så härlig läsning, Lina! Du imponerar. Jag får liksom lite rysningar när jag ser på filmsnutten, vilken känsla det måste vara:) Det ska bli skoj att få följa din resa mot Ironman Kalmar 2015 också!

    SvaraRadera
  15. Snyggt jobbat! Så imponerande att avsluta med maran på en så fin tid. Grattis till hela prestationen!

    SvaraRadera
  16. helt, helt fantastiskt. jag levde mig verkligen in i ditt lopp... och den tiden! sjukt! sjukt bra! och peppande hur du lyckas vända tankarna och tänka positivt som ger kraft, inspirerande.

    SvaraRadera
  17. Men wow, grymt jobbat och tack för väldigt bra skrivet

    SvaraRadera