Race rapport Ironman Kalmar 2016

Efter Kalmar Ironman 2015 anmälde jag mig direkt på plats till året därpå 2016. Det jag inte visste då var att jag var gravid med lilla Loe i magen. Jag lämnade aldrig tillbaka platsen utan jag tänkte lite i det blå, kanske kunde det vara möjligt att vara med en bit på banan så jag behöll min plats och såhär i efterhand är jag glad att jag gjorde det. 

Efter att Loe föddes 26 april började jag sakta men säkert bygga upp kroppen igen. Mycket träning för bäckenbotten och styrketräning gjorde susen. Jag började alltmer känna mig starkare och efter cirka 7 veckor kunde jag återuppta simningen igen och cyklingen kunde jag också börja med.

Körde kortare cykelpass ute för att vänja kroppen i tempoställningen och även för att inte belasta magen alltför mycket i början. Jag hade en liten förhoppning när jag kände att träningen rullade på och jag började att känna mig starkare att det kanske var möjligt att ändå stå på startlinjen Kalmar 2016, helt utan några som helst tidsmål.  

Veckorna gick och Ironman började att närma sig. Några gånger hade jag testat att simma i öppet vatten - då i väldigt kylig temperatur - utan att brösten hade stockat sig. Det var en liten rädsla jag hade, hur skulle brösten må efter 3,8 km simning i ett iskallt Kalmarsund. Det var lite annat att tänka på såhär inför min 7e Ironman. :) 

Det längsta cykelpasset jag genomförde innan Kalmar var på 11 mil och då uppdelat i två. Annars blev det runt 6-7 mil varje gång jag var ute med pärlan. Jag kände ändå att jag hade styrkan i benen och kroppen i allmänhet kändes bra så jag bestämde mig för att starta! :) Kalmar Ironman är speciellt och det har en stor plats i mitt hjärta.

På plats i Kalmar dagen innan race testade jag vattnet. Det var iskallt de första tagen men efter en stund kände jag att JA det här kan nog gå. Men min värsta skräck är ju verkligen att frysa på simmet. Tänkte att jag fick simma snabbare och göra pinan kortare, bra känsla trots vattentemperaturen :) Loe var med på bryggan, vår bästa hejarklack! Han skolas in redan nu i triträsket ;) 

Tror detta måste vara världens sötaste mini badmössa!!

Under fredagen checkades grejer in. 

Jag är överlycklig att jag ska få köra med min rosa pärla under världens bästa tävling! 

Incheck av bikebag 

RACE DAY! 

Runt 22 släckte vi lampan i gästlägenheten som vi bodde i. Alarmet stod på 04.25. Jag vaknar av att jag hör någon knacka på dörren. Hjärtat börjar banka. Jag tittar på Loe som ligger bredvid mig, han sover så gott. Vad tusan är det frågan om tänker jag? Vem vill något mitt i natten... det knackar ännu mer... vad fasen!! 

Sen slår det mig att vi har FÖRSOVIT oss. Kutar mot dörren där står mamma beredd att ta Loe för att Jani och jag ska åka iväg mot starten. Oh herregud tänker jag vad gör vi! Klockan är strax efter 5 och hjärtat rusar. Jag sätter mig i sängen och börjar amma Loe. Brösten måste tömmas - de exploderar snart av all mjölk. Loe har inte vaknat någon gång under natten heller. PANIK - känslan där och då, kommer vi hinna. 

Jani gör frukosten som vi får äta på vägen till växlingsområdet. Allt är klart och jag pussar på min älskade Loe som får det bra hos Mamsen medan vi kör racet. Vilken start! 

Vi hinner och har ändå lite tid till godo innan vi ställer oss i startledet, pjuh! Pulsen var på topp redan klockan 5 på morgonen, hur skulle denna dag gå? 

Mitt finaste hjärta innan start! 

Jag hade några delmål med min dag. 

1. Simma sträckan, kändes det bra så skulle jag hoppa på cykeln 

2. Cykla sträckan som är på Öland 12 mil 

3. Kändes det bra efter 12 mil tänkte jag att jag tar de sista 6 milen som är i Kalmar 

4. Om jag känner mig pigg och vill fortsätta efter cyklingen så kanske jag traskar ett maraton 

Så tänkte jag att jag delar upp min dag. En tanke som var nummer ett hela tiden var att lyssna på kroppen hur den kändes. Det är väldigt lätt att dras med i den härliga atmosfären och bara köra på, men inte idag. 

cirka 06.45 träffar på Nina vid starten och får några peppande ord. 

Jag körde med dubbla badmössor för att försöka hålla värmen uppe. Nationalsången spelas och även Kentas låt i vanlig ordning "Just idag är jag stark". Jag tänker tillbaka på mina tidigare år och jag är så himla glad att jag även får stå på startlinjen idag. Ironman Kalmar är speciellt för mig. Det är magiskt.

07.00 går startskottet och nu traskar vi långsamt framåt, det är en rullande start så vi har fått ställa oss i ett led där man tänker sig ungefär vilken tid man ska simma på. Jag ville stå i led 1.15 men det fanns bara 1h och sedan 1h 10 min och sedan 1h 20 min. Jag ställe mig långt bak i led 1h 10 min. Var osäker på vad jag kunde göra för simning, senaste passen jag gjort tyckte jag gick väldigt långsamt framåt. 

Snart var det min tur att hoppa i det kalla vattnet på 16 grader. Jag visste att det skulle kännas svinkallt till en början men att det skulle gå. Min fötter når vattnet och snart är hela jag i och simmar iväg med lite drygt 2100 andra triathleter. Det går bra, jag andas,tittar upp, letar efter luckor. I början vill jag simma fritt. Jag hittar mina luckor, jag får inga sparkar, det går bra här. Den första bojen ser jag lite svagt långt där framme, sikten är inte så bra på grund av dimma över sundet. 

Kylan kommer till och från. Jag börjar frysa en stund men tänker varma tankar för det är vad Jani har sagt åt mig att tänka. Om du tänker på kylan så fryser du sa han dagen innan och jag lyder hans råd om att inte tänka på att jag fryser och faktiskt går det väldigt bra. Jag kan hantera kylan, jag simmar på trots att händerna snart är bortdomnade. Fyller mig själv med positiv energi och jag är lycklig att återigen få simma här för det är fasen allt bra häftigt. Vattnet är väldigt stilla i år jämfört med förra årets gung. Jag längtar tills jag får komma in i kanalen och se uppgången. Några stunder låg jag på fötter men annars simmade jag väldigt mycket själv och hade en riktigt fin och bra känsla hela vägen. 

Jag börjar närma mig rampen där vi ska upp från simmet och tänker redan? Simmet har gått över förväntan, jag tittar på klockan och 1h 7 min visar den, det är inte sant tänker jag. Hur är det möjligt? 

Jag simmar min snabbaste Ironman Simning någonsin på 1h 8 min. All denna simning som jag har gjort under graviditeten har gett resultat och det känns så himla kul. Jag är supernöjd! 

Jag traskar upp på rampen och går mot de blå påsarna som betyder bike bag. Jag kommer fortsätta! 

Bytet tar hela 11 min och det är nog mitt längsta byte någonsin men jag har sedan innan bestämt att jag ska byta hela dressen så jag får på mig torra kläder att cykla med, tänker här att brösten inte får bli för kalla och få risk för mjölkstockning. 

In i tältet kommer många härliga tjejer som jag får heja på, vilken energi. Jag är glad! Ska precis ta på mig mina finaste armvärmare som Sofie Lantto har designat och skickat till mig så kommer hon in i tältet och jag ler, säger åt henne att jag kommer vara snyggast på banan med dessa :) En annan tjej kommer in, Maja, jag skiner upp och blir glad av att se henne, hon ger sådan härlig energi! 

Glad att få hoppa på cykeln och göra det jag längtat efter... Cykla ett rejält långpass! :) 

Rosa pärlan är underbar. Jag njuter av tramptagen och vågen av alla hejarrop som kommer. Tar mig från Kalmar och sedan över bron mot Öland. Första biten fryser jag och är sjukt glad att jag tagit på mig armvärmare idag. Jag vet att efter någon mil så kommer det bli bättre, bara bita ihop, hacka tänder en stund... 

foto: Maria Siverman 

Jag känner mig stark och benen är lite sådär pirrigt sugna på att cykla. Öland levererar lite vind och en underbar atmosfär som vanligt. Det sitter folk längs med vägen och hejar, trummar, spelar, jag ler tillbaka och tar energin de ger. 

Att få vara just där i det ögonblicket är magiskt. Jag visste inte om jag skulle kunna men nu är jag där. Sportdryck från UMARA varvas med gel. Energin går lätt att få ner och magen är glad. 

Jag blir härligt bubblig av alla kommentarer som når mig från triathleter som cyklar förbi. Grymt snygg hoj är det jag får höra och fan du har den snyggaste matchningen på banan. Rosa kärleken och jag ler och vi njuter av att få vara tillsammans. Härlig energi längs med banan. Alltså jag bara älskar det här! :) 

Race with a smile

foto: studiobergliden.se

Öland närmar sitt slut och 12 mil är avverkade. Det är nu jag ska svänga in i Kalmar och jag måste ha bestämt mig om jag ska cykla vidare de sista 6 milen på fastlandet. Publiken jublar och jag med dem, jag fortsätter, kroppen och huvudet säger JA! Ungefär 2 timmar kvar på sadeln och jag känner mig fortsatt stark.

Sista biten kommer Linda och cyklar om mig. En sjukt stark norrlänning som jag lärde känna när jag bodde där uppe i norr. Det var så fantastiskt att se henne. Sjukt stark på cykeln och alltid så himla glad och energi som smittar av sig. Linda tack för att jag fick se ditt snygga ekipage större delen av Kalmarsidan.

De sista 6 milen är snart påväg att ta slut. Jag är strax tillbaka i Kalmar och får uppleva den där magiska känslan igen. Jag är otroligt glad över det jag har presterat. Cyklingen tog mig 6h och det är faktiskt min andra bästa IM cykling. Jag är supernöjd!! Jag är pigg och glad!

Men det räcker nu. Jag är nöjd känner jag! Jag har fått uppleva, känna, det bästa av Kalmar. Löpningen tar jag nästa år! Fantastiskt att få vara med!

Strålande glad did not finish tjej! :) Nästa år kommer jag igen, anmälan är gjord och målet är uppsatt!

Min kära gjorde ett sjukt bra race. En fantastisk prestation och dundrade in på 9h 29 min. 

Så jäkla grym TRIDAD! Jag älskar dig! 

Tillsammans är vi starka!

Vår finaste support!

Vår IronBaby! :) 

Min förlossningsberättelse

Måndagen den 25e börjar jag dagen med en morgonpromenad. Valde vägar som hade några extra trappor att gå i. :) 

Efter morgonpromenaden var det dags för ett besök hos barnmorskan. Vi lyssnade på minis hjärta och det slog fint. Hon kände om han var fixerad och jajamän nu var huvudet fast och fixerat. När jag skulle gå så sa hon vi får se om vi ses nästa vecka då för nu vet vi ju inte,  bebis kan komma när som, kanske kommer redan idag? Jag log till barnmorskan och tänkte yeah right,  har inga som helst känningar så det dröjer nog ett tag till. 

Messade till Jani och sa att allt såg fint ut. Jani frågade: men sa barnmorskan när han kommer? :) 

Jaa sa jag, kanske redan idag hahaha.... 

På eftermiddagen besökte jag sedan gymmet. Stod på crosstrainern 10 min sen körde jag  höftlyft, raka marklyft, knäböj, och lite för överkroppen. Hade en bra känsla i kroppen.

sista magbilden

Resten av dagen tog jag det lugnt, hade lite små sammandragningar men det hade jag haft lite till och från de senaste veckorna så det var inget nytt.  

STOPP I AVLOPPET 

På kvällen när jag står i köket och ska diska ur våra kastruller så märker jag att vattnet inte rinner ner i slasken, det är tvärstopp! Det visar sig vara stopp i avloppet. Det går inte att spola på toaletten. Det är kväll och vår hyresvärd har stängt men det finns ett jour nummer vi kan ringa. Klockan är nu cirka 19 på kvällen. 

Jag ringer och säger att vi har tvärstopp i avloppet och de säger att det kommer komma någon och kolla på det. Efter en stund ringer det på dörren och en väldigt glad rörmokare säger hej med en sugpropp i handen. Ni hade visst stopp i avloppet. Han går in på toa och börjar jobba. Det tar lång tid, inget händer, vi hör att han ringer på förstärkning. Det visar sig att det är stopp ända ut på gatan och det behövs ett riktigt ingrepp. 

En extra bil kommer och en lång slang rullas in genom lägenheten. Jag känner stressen i kroppen. Tänker att de måste verkligen fixa detta så vi kan gå på toa under natten, jag är ju för fasen gravid och behöver kissa. Det börjar bli kris, jag är jättekissig NU. De ringer på ytterligare förstärkning, det verkar vara svårlöst och jag känner stressen ända upp i halsen nu, detta händer inte. 

det blev så himla grisigt 

Det börjar bli panik. Jag får gå ut och söka upp en plats för att kissa. Sätter mig bakom ett hus och äntligen får jag kissa. Skööönt, nu kan jag nog klara mig en stund till. Lättnad! 

När jag kommer tillbaka är de fortfarande kvar. 3h har gått nu och de verkar ha hittat vart stoppet sitter. Det är som tur var inte vi som förorsakat detta utan var något som var stopp längre bort men som påverkade avloppet hos oss. 

Klockan 22 lämnar de lägenheten och de sanerade hela toan innan de gick. Äntligen tänkte jag. Stresspåslaget var högt.

SEN BÖRJAR DET ... 

Jag känner något som jag inte känt förut. Värkar/sammandragningar som gör ont!!!! De kommer tätt med två-tre minuters mellanrum och är 30 sek. Jag ringer BB och säger jag tror något är på gång. Vad ska jag göra? 

Jag är helt i chock. Detta kom så oförberett.  

Barnmorskan säger att värkarna är ännu lite för korta när de närmar sig 1 min kan det vara läge att åka in. Råder mig att ta två Alvedon och försöka sova. 

Sova tänker jag. Det går ju inte.. Sätter på tens-appaten på ryggen och börjar fokusera på att andas mig i genom allt som händer i kroppen. Vet inte hur jag vill stå, sitta ligga. Men känner att det blir lättare när jag står upp. Och jag traskar omkring i lägenheten mellan värkarna. 

ÄR det verkligen dags NU?

KRÄK.... 

Jani börjar må illa och helt plötsligt så springer han till toaletten och börjar kräkas medan jag tar mina värkar så hör jag honom från toaletten. Herregud tänker jag, vilken jäkla kväll. Han är yr och kräks medan jag tar mina värkar. Han tror han blivit matförgiftad. Blir tack och lov bättre efter kräkningarna.

Nu kommer en blödning. Jag ringer BB igen och säger att jag blöder. Hon säger att det är normalt att tappen håller på att öppna sig. Kom du in när du känner att det blir för tufft att vara hemma men försök stanna hemma så länge det går. 

HUR ont ska det kännas, när vet man att det är dags att åka in? 

Okey tänker jag. Hur ont ska det kännas innan det blir olidligt? Kanske dumt att säga så till en långdistansare haha. Jag tog värk för värk. Nu stod jag på alla fyra i sängen och höll i sänggaveln. NU gjorde det jävligt ont men jag kämpade på envis som jag är. Jag fixar det här! Hörde bara rösten i huvudet, stanna hemma så länge det går,  andningen hjälpte mig.  

Klockan närmade sig 02.30 och nu fick jag verkligen kämpa mig igenom värkarna och nu var det olidligt. Sa till jani, nä nu fan orkar jag inte mer nu åker vi. Packade det sista och for iväg. 

ÅKER TILL BB

Mitt i natten kl 03.00 anländer vi och det fanns gott om parkeringsplatser. Vi lämnar kvar alla saker i bilen för inte tänker vi att det är dags riktigt än..galet! 

Jag går i den mån det går,  får stanna längs vägen och ta några värkar. Väl inne på BB togs jag hand om två supergoa barnmorskor.  

UNDERSÖKNING, VATTNET GÅR, SKARPT LÄGE 

Först in i ett rum för undersökning hur pass öppen jag var. När jag låg där kände jag redan att jag vill krysta. Skönt och vara framme tänkte jag och jag lämnade mig i deras händer. 

När de gjorde undersökningen gick vattnet och det var en jäkla smäll. Herregud kändes som en propp gick och att det sprutade som en vattenkanon ut. Vilken märklig känsla. 

Jag hoppas jag är öppen så pass att vi får stanna kvar tänkte jag ..

Du är öppen 10 CM säger de och jag fattar ingenting. Vadå fullt öppen? Det blir bebis snart säger de, vilket jobb du har gjort hemma säger de. 

Jani och jag är båda lite halvt chockade när det bär iväg i rask takt till nästa rum, förlossnings rummet. Det händer nu!!! De hann inte ens sätta på mig det där ctg bandet. 

DET ÄR DAGS 

Barnmorskorna gör sig redo för bebis ankomst. På ena sidan sitter Jani och jag håller hans hand. När värkarna kommer så kramar jag den så hårt så hårt att han får verkligen trycka emot med all sin kraft. Jag spände min biceps så på den sidan att jag hade värsta träningsvärken sedan efteråt. :) 

Jag fick prova lustgasen och den hjälpte mig genom värkarna. Det var en skön känsla. Trycket där nere var otroligt. Barnmorskorna var supergulliga och det var lugnt och behagligt i rummet, precis som jag ville ha det. De guidade mig och jag gjorde precis som de sa åt mig att göra och jag kände mig som en superwoman. Det här går ju bra tänkte jag. Andas och tryck, kroppen vet exakt vad den ska göra. Det kändes som att jag precis visste hur min kropp fungerade och i samspel med barnmorskorna så blev det verkligen så himla bra.

Jag kände mig trygg i deras händer. Även fast hela förloppet gått så fort tills jag nu låg där så kände jag mig redo att föda fram vår lilla son. 

Nu stod han med huvudet så det gick att känna. Då visste jag att nu är det nära. Barnmorskorna bad mig att släppa lustgasen och trycka på för allt i världen. Jag samlade kraft och tog i med all min styrka och vår pojke lämnar magen och är nu ute i världen. Han har navelsträngen runt halsen och ett varv runt kroppen men skriker direkt och verkar inte ha påverkats av att den satt så. 

Vi skrevs in på BB 26e april klockan 03.00 och 04.26 föds vår lilla pojke 3280gram och 50 cm en dag före beräknat datum. En helt obeskrivlig känsla när de lägger honom vid bröstet. Jag har blivit mamma. Det gick väldigt fort så barnmorskan sa att om det skulle bli något mer barn så åk in tidigt annars kommer du nog föda hemma. :) 

Kärleken är obeskrivlig. Detta är det häftigaste jag varit med om! 

så gott fikat efteråt smakade 

glad mamma efter förlossningen

vår lilla skattt 

mina fina pojkar 

hemgång 

Gravid vecka 40

Idag går vi in i gravidvecka 40 och 6 dagar kvar till vårt BF 27 April. 

Minis ger inga tecken på att det snart ska vara dags för ett liv utanför magen. Jag toppar dock med att bli tokförkyld idag och jag hoppas att minis vill vara inne i magen några dagar till så jag kan hämta mig från denna förkylningen, så himla typiskt att bli vrålförkyld just nu, jag hoppas att den blir kortvarig och jag kan vara fit for fight snart igen. 

Igår fick jag i alla fall njuta av fint vårväder i vår fantastiskt magiska trollskog. Som jag längtar efter att få springa där igen, men snart så dammar jag av löparskorna igen. Ska bli underbart. Längtan efter att få hoppa i vattnet och köra simning smög sig också på igår, inga höga grader att skryta om just nu men de kommer och jag vill njuta av massvis med simning i sommar. 

Nu ska jag vila lite till och se till att vara frisk tills imorgon. 

9 dagar kvar till BF

Vecka 39..... 

Nu är vi verkligen nära. Det är 9 dagar kvar till beräknat datum och jag känner mig 

Förväntansfull över och se vem som finns i magen. Vår aktiva krabat som hållit låda i magen ska snart se världen och vi ska äntligen få träffa vår Ironbaby. 

Pirrig över vad som komma skall i vårt nya liv med en liten bebis hemma. 

Nervös inför förlossningen, varje dag som går är vi en dag närmare nu och det känns ofattbart. Hur kommer förlossningen att starta. Jag som är sjukhusrädd.

Jag får tänka att jag ska ut på banan och göra mitt livs Ironman lopp och få den finaste medaljen någonsin, den är väl värd att kämpa för! :) 

Gravidfoton vecka 38

Igår tog jag och Jani en tur ut i den magiska trollskogen här i Borås. När man kommer in i skogen och få se denna vackra gröna mossan blir man alldeles kär och lyrisk. 

Det spritter till i löparkroppen men dagens uppdrag var att knäppa lite foton på magen. Jani agerade en fotograf och vi fick till några bra bilder i fint ljus och med den ljuvliga gröna skogen. 

Vecka 38 och vi är så nära mållinjen nu :) 

Simmar och cyklar in v. 33

Vecka 33 igår och jag firade in ny vecka med ett trainerpass. 

Känns så himla skönt och lyxigt att det fortfarande funkar att sitta på min tempohoj.

Så glad för varje pass jag kan köra. Fortfarande pigg i kroppen. 

Passet blev 1 h varav 

10 min uppvärmning 

8x4 min styrkeintervaller ( 2 min lätt mellan varje ) 

Simningen är även den väldigt ljuvlig och köra. 

Jag nöter på i min egna bubbla. Tar det i min takt och njuter. 

Passet jag körde i morse blev 2700 m varav 

300 m insim 

4x300 m 

4x200 m

4x100 m 

Simmar och cyklar för det mesta men kör även crosstrainer och styrketräning. Förbereder kroppen inför min största utmaning. Det är galet nära nu. Snart får vi träffa minisen i magen, fortfarande väldigt overkligt. :) 

Baby Shower

 

Magiskt...

 

Igår blev jag totalt grundlurad och överraskad. Jag trodde att jag och Jani skulle hem till Nina och Andreas på middag. Vi ringer på dörren och traskar in i lägenheten och plötsligt ser jag på bordet en jättefin och stor blöjtårta och jag blir helt chockad. Fattar ingenting när Sophie, Anna och Saga dyker upp och överraskar mig totalt med en superfin baby shower.

 

Jag blev så himla rörd och alldeles lycklig i hela kroppen. Allt detta för oss. Så himla fint gjort allt! Kände mig rörd till tårar. Kärlek!

 

Massa god mat och mysigt sällskap med fina vänner. Tacksam. Packetöppning med gulliga presenter. Vi gjorde även en gipsavgjutning av min mage. Det var himla roligt.  

 

 

En kväll att minnas! Tack finingar!!!



 





 

 

 

 

 

 

 

Mål i sikte

Träna, jobba och pendla, det är hur livet ser ut just nu men snart ska jag jobba lite mindre och på så vis komma ikapp och styra med saker inför bebisens ankomst. Det känns jätteskönt.

Vi ska också hinna med en flytt till helgen, så spännande. Minis kommer troligtvis till en början att få dela rum med våra andra kärlekar. Cyklarna :) Det blir toppen!

 

Cyklingen på trainer fortsätter och vi båda har vårt mål i sikte ;)

Ironman Kona Hawaii. Jag vill verkligen uppleva det igen...

 

Funkita Swimwear

Har letat länge efter en bikini då jag känt att det snart är dags att lämna baddräkten för den börjar att bli en aning för liten. Magen växer och idag går vi in i vecka 31 och det känns så overkligt, snart är vår ironbaby här och ett nytt kapitel i livet börjar. 

Har suktat efter en funkita baddräkt och när jag även såg att de hade bikinis blev jag överlycklig. Jag letade mig fram och tillslut fastnade jag för denna Jungle Boogie Funkita Bikini 

Var lite nervös när jag öppnade paketet, hoppades så att den skulle passa. När jag fick på mig den var det kärlek vid första ögonkastet och den kändes superbra på. 

Jag och bulan i vecka 31 :) 

Igår invigde jag bikinin och de första längderna så kändes det väldigt konstigt och ovant att magen svävade fritt i vattnet. Efter en stund kändes det ändå toppen, jag är supernöjd! 

Simmade med mina fina vänner Sophie och Henrik. Vi avverkade ett grymt pass som alltid. Så härligt och roligt att simma tillsammans. 

Huvudserien blev: 

4 x 200 m

300 m dolme paddlar 

4 x 200 m

Funkita swimwear tjejer! :)

Vecka 30 Trainer-Pass

Idag rullade vi in i vecka 30. Att man går in i de sista veckorna känns superspännande, det är snart dags för minis att titta ut. Jag är pirrig och magens storlek har verkligen börjat sätta fart men än så länge så funkar det att sitta på min käraste rosa TREK.

Idag firade vi hjärtan dagen med ett styrkeintervallpass. 

60 min varav : 

10 min uppvärm 

10 x 3 min ( mycket motstånd ) 

1 min rullvila mellan 

10 x 15 sek (ännu mer motstånd ) 15 sek vila mellan antingen rull eller stilla med benen 

5 min nedvarv 

Det kändes bra med magen och det är så härligt att få svettas och känna att benen får jobba.