Sista avsnittet i min racerapport kommer alldeles alldeles snart.... jag har inte hunnit sätta mig ner ännu och samlat de sista tankarna, men de är på väg!
Jag är fortfarande varm i kroppen, känslorna svämmar och jag njuter mer än vanligt. Går i mina Ironman kläder och är så himla glad. Min favorit är tröjan nedan.
Solen har lyst i veckan och det har blivit strandpromenader, grillmys hemma hos Ruben, trevligt triathlonsnack med kära triathleter. Jag tar det lugnt med träningen, haft en liten envis förkylning som inte velat släppa kroppen, men tror det är dags nu.
Jag drömmer om ny cykel. Ska det bli du och jag TREK? Det var kärlek vid första ögonkastet. Tror på en grym höst och ett ännu bättre 2015. Jag lever ännu mera nu, lycklig, bubblig i denna IM-FEBER!
Jag bubblar fortfarande om inte mera just nu. Triathlonhög och längtar tillbaka. Dagen efter Ironman så ställde jag mig i kön och anmälde mig igen till Ironman Kalmar 2015.Vilka fler kommer jag att träffa där? :)
Det är min kärlek och jag älskar verkligen att få köra i Kalmar. Resan dit och själva dagarna innan är så fantastiska. Glädjen, spänningen, nervositeten, pirret i magen, triathlonbubblan jag inte vill missa.
2015 tror jag kommer bli ett extra bra år. Jag vill utmana på nytt och jag känner mig väldigt taggad!
Lycklig, glad och levande i Ironmanbubblan en stund till.... :)
Cyklingen är tuff för mig. Jag har svårt att hålla ett högt tempo och mitt självförtroende på cykeln är väl sådär. Förra årets cykling var på 6h 20 min i tuffa vindar och jag räknade med en cykling på minst 6 h. Det var blåsigt även i år. Cykelbanan var som förra året två slingor. Första slingan går på Öland och är 122 km och den andra går på fastlandet norr om Kalmar och är 58 km.
på väg mot min 18 mila tur,rätt många cyklar kvar på området. foto Ronny
Jag tar min Cervélo och sätter fart mot BIKE OUT. Stel i hela kroppen för jag är så himla kall. Sätter mig på sadeln och jag hyperventilerar. Försöker att fokusera på att andas lugnt och trampa igång kroppen. Det enda jag vill just nu är att bli varm. Fråga är bara hur lång tid det kommer ta, känner mig rejält nerkyld och all energi går just nu år att värma kroppen. Börjar genast att dricka mitt kokosvatten som jag har med mig och det är ljummet och gott, värmer lite grann och smakar ljuvligt. Fötterna är stela hela ansiktet som en sten.
foto: Lisa Lantto
Kalmars publik, mina bästa supporter, skänker en massa värme genom att heja fram mig första biten fram till Ölandsbron, det gjorde mig varm. Väl på Ölandsbron känner jag att kroppen börjar att ta fart. Jag blickar ner mot vattnet och det är en sådan häftig känsla att vi nyss simmade där och nu sitter jag på cykeln över till Öland. Magi och rysningar.
Ölandsbron är 6 km och jag njuter av tramptagen för benen känns så himla starka. Det enda som värker just nu är överkroppen lite grann, axlarna är lite trötta men jag fokuserar på det bra. Benen!! Halleluja!!! Förra året var det benen som gav upp redan på Ölandsbron och kändes sega men i år var det tvärtom!
Alltså JAG cyklade om en del på banan i år. Det har nog aldrig hänt tidigare. Jag susade fram med vinden i håret och allt var så himla bra. Kom över till Öland och där visste jag att fina Anna skulle stå och heja på mig. Längtade efter det ögonblicket och när det kom blev jag så glad och fylld med energi, deras hejarrop var fantastiska!
Försökte se hur vinden egentligen kom, det var en konstig sidvind som aldrig gjorde att det blev rak motvind men inte heller medvind. Jag tryckte på och jag hade ofta en hastighet över 30, vilket förvånade mig rejält. Jag kände mig stark på cykeln och mina tankar var bara KÖR NU LINA utmana dig och cykla som aldrig förr.
Första biten på Öland går som smort. Ser i efterhand att jag höll ett bra snitt första 12 milen, 32, 30 och 29 :) Vet inte alls vart farten kom ifrån. Vid varje vätskestation ser jag till att haffa något att äta. Det blir bars, någon banan och sportdryck.
Dricka upp mina två flaskor på cykeln hinner jag aldrig göra till stationerna och börjar fundera på om jag dricker tillräckligt. Smaskade på de gels jag hade med mig, men i efterhand tror jag att jag fick i mig alldeles för lite energi för i slutet på cyklingen började jag känna mig hungrig .. Måste nog till nästa år göra upp en bättre energiplan och försöka hålla mig till den.
Vackra Öland
foto: Jessica Cronholm
Det finns en backe på Öland som är lite seg och när den kom gjorde jag mig beredd på tufft jobb. Jag susade upp för den och cyklade om de som jag hade framför mig, vilken känsla av styrka som satt i benen. Jag hade ett leende på läpparna och just DÄR fick jag självförtroende på cykeln. Jag kan ju!!! :)Lyckorus!
I byarna på Öland sitter det folk längs med vägen och hejar på oss. TACK! Det värmer så mycket. Jag vinkar och tackar för stöd! :)
MEN sen kom Allvaret. Det är en väldigt öppen plats på Öland här finns inga skydd och där var det som att cykla in i en vägg. Här kom MOTVINDEN. Jo jag tackar! Snittet sjönk och jag var glad om jag kunde hålla 25 i hastighet. Här blev jag omcyklad av många, trycket försvann lite i benen och jag fick jobba mycket hårdare. Positiva tankar nu, kämpa dig framåt, tramptag för tramptag, energi in, snart måste det väl vända. HÅLL UT!
Ölandsrutten gick bra! Och jag närmade mig Ölandsbron igen nu i motvind. Här kommer min käraste Johanna och susar om i sin bil och skriker HEJA HJÄRTAT! Åh jag bara fylldes av kärlek! Det kommer även ett annat gäng som peppar och hejar och ber mig att vinka :) Tack för bilderna!
I mot Kalmar stad igen och ta emot där den varma härliga kärleken publiken ger. Suger åt mig och njuter av hejarropen! Jag känner mig mera levande än vanligt och ler.
In mot bästa rondellen och härligaste supporten foto: Lisa Lantto
på väg mot sista biten på fastlandet 58 km , foto:Jonny Rathjen
Fylld med energi i kroppen lämnar jag Kalmar stad och sätter fart mot sista delen innan det är dags att ta på sig löparskorna. Nu sjunker tempot något. Det är en trixig väg, ibland lite dålig asfalt så man skumpar runt. Hade gärna cyklat lite längre på Öland. Nu är det upp och ner tvära svängar. Känner att benen fortfarande svarar och är med mig. Jag känner mig förvånansvärt pigg. Tänker på de långa cykelpassen vi gjort i sommar då jag och Nina cyklade 18 mil och jag 20 och 18 mil själv. Dessa passen är värdefulla som tusan, jag känner det nu. Jag cyklar om en del här också på banan och har krafter kvar.
Märker att asfalten är väldigt blöt. Måste ha missat värsta skuren för det är pölar på vägen. Vattnet stänker upp på mig och gör mina ben och fötter blöta. Tänker att jag gjorde ett bra val genom att lägga nya strumpor i löparpåsen, torra strumpor har jag att sätta på mig sedan. Skönt!
Sista milen in mot växlingen kommer det ett missljud från hjulet och jag ber och ber och ber att det inte ska vara någon punktering. INTE NU, jag är så nära mål. Om det visar sig att det skulle vara så tänker jag att jag springer sista biten in. Det låter och låtar, sen tystnar det för att sedan börja låta igen, jag ignorerar det och håller mina tummar att det ska hålla hela vägen och tur som tusan har jag, det håller!! :)
Efter 18 mil cykling hoppar jag av och konstaterar att jag gjort min snabbaste Ironman cykling 6 h 5 min. Åh tänk om jag hade gjort den 6 min snabbare då hade jag sett siffran 5, det får bli nästa mål.
Jag är så förbannat lycklig nu. Känslorna rusar i kroppen. Magen känns tyvärr sådär så jag får stanna på växlingsområdet en stund på toa...Men det gör varken ut eller in. Jag tar fart och satsar...
Nu har jag det allra bästa kvar, ett maraton löpning, som jag längtat!
Här kommer mina tankar och känslor om när jag gjorde min fjärde Ironman.
Som vanligt sover jag urkasst natten före tävling. Jag låg och vred och vände på mig. Tankarna for runt i huvudet men jag försöker att inte stressa upp mig, jag tänker att kroppen får vila bara jag ligger här och försöker slappna av. Fjärilar i magen.
Klockan stod på 04.45 men jag hade inte ro att ligga längre än till halv 5. Magen kurrade och det var jag glad för, enklare att få i sig frukost så tidigt om magen är hungrig. Det blev min sedvanliga frukost; en skål med yoghurt, banan, äpple, musli, nötter, russin och till detta blev det mackor med ost och en kopp kaffe för att få igång magen.
Jag, Ruben och Per satt vid frukostbordet och laddade med ett pirr i magen. Per sa att "det kommer bli en lång dag det här, jag längtar efter min öl, men det är fan långt dit". "Jag längtar efter löpningen" sa jag. :)
Gick in på toa och fixade min fläta i håret. Tänkte att året då jag hade fläta så gick det som allra bäst. Jag tror att den bär tur med sig.
Jag och grabbarna traskade ner till växlingsområdet kvart i sex. På vägen ner stannade vi till vid bajamajorna som stod lite längre ifrån växlingsområdet, där var det ingen kö. Vet inte hur många gånger jag satt på toa innan snart ;) nerverna tar över kroppen!
Väl inne på växlingsområdet kollade jag till cykeln och det är alltid nervöst. Jag har alltid de värsta tankarna. " tänk om hjulen exploderat under natten och jag får börja med att laga punktering? "Men det var lugnt även i år :) pustade ut! Kollade alla grejerna och tittade till mina växlingspåsar.
växlingsområdet 06.00
"Har jag två par löparskor, två par cykelskor i respektive påse? Finns verkligen allt jag behöver? Jag tittade säkert 10 gånger och sa till mig själv, ja det finns två par skor där. "
Vi bytte om till våra våtdräkter tog våra vita street bags som vi skulle lämna på vägen ner till simstarten. I år skulle det bli en rullande start och man skulle seeda sig själv. Jag simmade på 1h och 13 min förra året så min plan var att stå i 1 h 15 ledet.
När vi kom ner till starten hade folk börjat att ställa sig i leden. Jag letade upp min bästa supporter Mamsen och Ronny. De önskade mig lycka till och jag är så glad att de är där!
Mamsen och jag strax innan start
Jag hittade min 1 h 15 grupp och ställde mig långt fram i den. Jag frös lite, försökte hoppa mig varm. Händerna var kalla, försökte värma dem genom att blåsa värme. Blev lite rädd, undra hur det kommer gå i vattnet när jag fryser redan nu. Det var annars en vacker morgon, stilla på havet men några grader varmare hade det gärna fått vara.
En kille bakom mig i ledet säger åt mig att min våtdräkt inte är uppdragen helt och hjälper mig med detta, känns bättre. Mina nya simglasögon är innanför mössan och de sitter skönt på plats. Hör att Kentas låt spelas "just idag är jag stark" och jag får rysningar på kroppen, de höjer volymen och jag njuter. Blundar och föreställer mig hur jag går i vattnet och simmar iväg.
07.00 PANG och starten går. Vi börjar att gå långsamt framåt. Här var det mycket känslor. Snart var det dags för mig att gå nerför rampen och känna vattnet och simma i väg. Hjärtat började att slå hårdare. Alltså det är NU det händer. Jag fattade nog inte det fören då! Helt sjuk känsla att befinna sig där, dagen som jag längtat efter så mycket är HÄR! Nu jäklar ska det simmas tänkte jag, idag är det min dag och jag ska utmana och ha så roligt som jag bara kan ha, njuta för detta älskar jag!
vinkar glatt och är redo för vattnet
Följer strömmen och börjar gå nerför rampen nu börjar vattnet nå kroppen och helt plötsligt är jag i med hela kroppen. Tar mina första crawltag och jag är förvånad över hur smidigt det gick. Inga sparkar på kroppen ingen trängsel utan jag simmar iväg så smidigt att det nästan känns som magi! Det kändes som att jag hade hela vattnet för mig själv, ja nästan så var det. Mycket space till framvarande simmare och jag hittar direkt ett skönt tempo och tycker att vattnet är ljummet. Vilket start!
Navigerar mig framåt. Tänker på amfibiemannen och simningen där, jag känner mig glad och upprymd. Ibland är det svårt att se vart jag ska ta vägen för helt plötsligt tycker jag mig se två gula bojjar, en åt höger och en åt vänster. Vart ska jag? Det ser ut som att det är folk påväg mot båda hållen. Blir förvirrad. Men det ordnar upp sig och jag simmar på, armtag för armtag. Har mycket plats och jag känner mig aldrig trängd inte ens när jag rundar bojarna. Denna simstart var helt fantastisk!
MEN efter cirka 30 min börjar kampen mot kylan. Jag börjar att frysa och som vanligt börjar magen att krampa, jag är kissnödig och den börjar att göra ont. Försöker trycka ut det som vill ut men det går inte. Jag kan inte slappna av tillräckligt, det funkar inte. Kylan har kommit till mig och jag känner mig besegrad. Skit!! Blir arg men försöker inte tänka på att jag fryser. Simmar in mot kajen där folk står och hejar och jag hör musiken som får mig på lite andra tankar en stund.
Det är inte långt kvar nu. Nu är det snart bara kanalen kvar och där finns rampen där vi ska gå upp! Tittar på klockan och ser att den står på 1 h 7 min, och jag tar i med mera kraft, känns som att jag har en bra simtid på gång nu måste jag öka!!! Utmana nu sista biten!
När jag kliver upp på rampen kommer känslorna över mig igen. YES simmet är klart och jag känner mig så himla nöjd. 1 h 13 min simmade jag på och det var exakt samma tid som förra året.
Springer nästan in i herrarnas omklädningsrum i ren förvirring ;) De hojtar på mig och säger att jag ska springa åt andra hållet. Jag skrattar lite för mig själv, just ja :) Fattar tag i min blåa bike bag och springer vidare mot vårt omklädningstält.
Här tar jag av mig våtdräkten. Torkar fötterna med handduken, strumpor på, sätter på mig nummerlappsbältet och hjälmen, skorna och springer iväg. Haffar första bästa bajamaja och sitter där en stund. Magkrampen släppte och jag känner mig lättare. Ett byte där jag kan tjäna in lite tid, 6 min.
Springer vidare mot min cervélo som står och väntar på mig... Nu är det dags att cykla 18 mil!!
Jag fryser och är stel i ansiktet! Hela kroppen skakar... dags att trampa upp värmen!
Just nu bubblar jag av känslor. Glädje, lycka, tomhet, lite sorgsenhet att det är över, jag vill tillbaka redan nu. Har nog inte förstått ännu vad jag gjorde i lördags. Jag njuter i bubblan och ska snart börja att skriva ner mina känslor och tankar som jag hade under dagen. Tack för er underbara kärlek och grattis hälsningar.
Dagen har gått åt till förberedelser. Fixa det sista, packa påsarna och gå till växlingsområdet för bike check-in!
Jag är nervös som tusan!! Men nu är det bara och ladda, tänka positiva tankar, uppleva en fantastisk race day! :) denna dag som jag längtat så mycket efter är imorgon och jag tänker njuta!!
Tack för alla fina ord och support! Det värmer så mycket och är guld värt!
Kram från en bubblande pink triathlet! :)
Jag har Startnummer 156 och det går att följa på ironman.com, tryck på athlete tracker. :) håll en tumme för mig!! :)
Igår for jag till ironman staden Kalmar! Jag var helt pirrig i magen på vägen. Det var riktigt härligt att möta upp varbergsgrabbarna ruben och per för IM snack!
Vi entrade området och jag hade fix med min cykel. Lämnade in den till cykelverkstaden som stod där och bad dem att hjälpa mig byta hjul. När jag kommer tillbaka så säger cykelmekanikern att min kedja och kasett är helt slut :( då fanns det inga andra alternativ än och byta till nya fräscha grejer tänkte jag.
Nu blir det lite vågat att köra med nya grejer men jag tänker att hellre nytt och fräscht än gammalt och trasigt. Ska provcykla idag, hoppas det kommer kännas bra, kanske till och med blir lite snabbare! ;)
Sen under dagen checkade vi in oss. Fick ryggan med start-kittet och finaste åkbandet är på!
Det blev lite shopping i IM tältet. Många fina tröjor och hälsade på härliga triathleter. Stämningen bara bubblar! Jag njuter!
På kvällen samlades alla pirriga triathleter på pre-race mötet. Fulls ös när cirka 2700 triathleter klappar händerna och taggar till. Magiskt!
Inatt har jag tyvärr sovit fruktansvärt dåligt. Knappt ingenting och huvudet värker. Hoppas det kommer släppa!
I morse blev det lite provsim! Vattnet kändes behagligt! :)
Dagens göra: packa i påsarna, prova cykeln, ladda, äta mat och checka in cykeln.
Nu pirrar det rejält i magen! Imorgon är det dags att simma 3,8 km, cykla 18 mil och springa ett marathon. Ser mest fram emot löpningen! :)
Inatt blir sista natten hemma hos Mamsen. Imorgon far vi till Kalmar och jag stannar där till söndag. Såhär ser mitt schema ut för de närmsta dagarna! :)
Torsdag
Checka in mig själv och hämta ut startkittet. Fixa med min cykel och sätta på ett nytt hjulpar, hoppas att cykelverkstaden på området har tid för mig. Är så lycklig att jag fått låna ett hjulpar, guld värt. De anländer till Kalmar ikväll, tack Ruben ochFåglum.
18.00 är det Välkomstbankett / Prerace-möte. Där de går igenom viktiga saker som vi tävlande behöver veta. Regler, banan och annat smått och gott. Det bjuds också på pastamiddag. Sen ska jag träffa många härliga triathleter under dagen och kvällen, ska bli superkul!
Fredag
07.00 är det officiell simträning. Testar simbanan en sväng och efter det blir det en härligt god frukost.
Någon gång under fredagen ska cykeln checkas in och växlingspåsarna ska hängas upp.
Sen är det bara och ladda och tagga igång, äta massor och vila! :)
Lördag
Från 06.55-07-15 kommer starten att gå och jag simmar iväg i Kalmar sund och ser fram emot en magisk dag! :) Woohoo!!!
Såhär kommer jag se ut på lördag + mina kompressions strumpor som är knallrosa. :) Om jag inte hittar något annat kul i expoområdet. Jag suktar ju efter en rosa tempohjälm...
Från och med torsdag går jag in i IM-bubblan fullständigt då jag åker till Kalmar och stannar där..
Idag stod det 30 min morgonlöp på schemat, lugnt och fint tempo. Benen var inte så värst pigga, nyste en väldans många gånger igår, hoppas inte det är något på gång i kroppen, näe det hoppar jag gärna över nu!
Sedan for jag och Mamsen, min bästa support, till Gösjön för lite simning. Jag provade att simma med mina nya simglasögon och de satt perfekt. Skönt! Tänkte hinna med och simma en gång till innan lördag för och prova dem igen. Simningen känns bra och kul. I och med mycket sim på amfibiemannen så känner jag mig lite mera bekväm i öppet vatten. Men på lördag blir det lite mera folk omkring, men jag ska tänka på och hålla lugnet, inte stressa upp mig, fokusera på mina arm- och andetag.
Det är kul och titta tillbaka och minnas. Tre år har jag bubblat i Kalmar, denna magiska dag!
Snart är jag där igen... 5 dagar kvar!
2011 Första året jag körde så hette det Järnmannen då det inte hade IM-status. Det var året då jag började med triathlon och inför min första Ironman distans tränade jag endast triathlon-fokuserat 5 månader innan start. Jag lärde mig att crawla på egen hand, cyklade på en lånad instegsracer, sprang i mål helt lyrisk.
Glad och bubblig och kände att detta ville jag göra igen. 12 h 11 min.
Det var så jag blev fast i IM-bubblan! :)
2012köpte jag mig en tempocykel och gjorde min bästa Ironman. Sprang maran på 03:55 och var alldeles hög efteråt. Mitt bästa år! Det var året då allt stämde så himla bra, kroppen fungerade och väderförhållandena var riktigt bra. 11 h 34 min.
2013året då blåsten var det heta ämnet och min kropp inte kändes hundra när jag satte mig på cykeln. Fick slita som tusan i vinden och benen värkte från start. Målgången har aldrig varit så efterlängtad som då. 11 h 48 min.
Alla år har jag njutit i bubblan och jag har varit helt HÖG. Jag hoppas att detta år kommer bli det bästa. Jag känner mig redo, trots en vad som noterar att den finns så kör jag på nu. Jag vill utmana och jag vill se vad jag kan göra. Jag har lovat att jag ska ta iiiii lite mera. Det får göra lite ont och jag måste utmana.
Simmet hoppas jag kunna göra på 1 h och 13 min som förra året :) helst lite snabbare!
jag hoppas kunna göra en bra cykling, men det är där som tankarna sätter lite stopp, dåligt självförtroende på cyklingen. jag är glad om jag gör en cykling på 6 h.
Löpningen hoppas jag kunna göra en repris från 2011. Jag vill under 4 h.
Kul och se utvecklingen som har varit från första gången jag körde.... :)
Har haft en fantastisk dag med familj och vänner idag. Så kul och träffa alla, önskar det vore oftare!
Kom hem rätt sent ikväll men benen var sugna på lite löpning i kvällssolen. På med löparskorna och min nya pulsklocka GARMIN forerunner910XT. Men vi har inte kommit bra överens. Jag kan inte se på displayen vilket tempo jag håller i löpningen (bara min snittfart) samma är det på cyklingen (medelhastighet).
Någon som har denna klocka och vet vad jag gör för fel? För nog måste jag kunna se exakt vilket tempo jag håller just nu och inte bara snittet. Då är ju min gamla klocka bättre..Rätt frustrerad över detta då jag är van att hålla koll på vilket tempo jag har.
När jag inte var arg över min klocka så njöt jag av en fin kvällslöpning.
En vacker himmel som sedan färgades rosa. Ljuvligt!
update: efter samtal med garminsupport och många om och men så funkar klockan som jag vill
äntligen! :) tack för hjälp!
Igår var jag och hämtade min kära Cervélo hos bästa cykelverkstaden NO.1 . Tack för all hjälp, guld värt! De överraskade mig och hade satt på nya rosa däck, kanske känner mig lite grann ;)! Nya fräscha däck då de gamla var rejält utslitna. Känns bra med nytt! Nya hjul får väl vänta en stund.. men jag hade gärna haft några tuffare, lättare och snabbare, men jag får trampa på desto hårdare! Hoppas det ska gå bra ändå!
Jag och Mamsen landade i Småland idag och jag tog en cykeltur i de Småländska skogarna med mina nya rosa triathlonskor. De satt väldigt skönt på fötterna, bättre än mina SIDI som känns en aningens för små. Nu är frågan om jag ska våga ha dessa skor. Ikväll cyklade jag 6 mil och det kändes bra, men det är ju ändå 12 mil till jag ska cykla. Beslutsångest!!! Kroppen och benen kändes lite småsega, ont i ländryggen och vaden morrar mer än vanligt, typiskt att känna såhär dagarna innan... Det ska nog ordna upp sig! :)
Blåbär- och hallonpajen ikväll var en ren njutning! Mums!
Det var kärlek vid första ögonkastet. Så lycklig över mina nya rosa triathlonskor från Pearl Izumi som jag beställde från bästa Lena påLewa Sport .Jag ska prova dessa imorgon och jag hoppas att det kommer att kännas bra så jag vågar ha dem i Kalmar.
Nu är det 8 dagar kvar.... weeeee! :) IRONMAN-FEBER!
Jag började dagen som igår med simning, underbar start. Idag hade jag lyxen att få en egen bana och det var himla skönt och bara mala på och nöta mina längder. Ja för det blev ett par stycken ;) närmare 80 längder, 4 km. Jag körde några längder med paddlar på händerna. Känner mig ruggigt stark nu med paddlarna på, då går det fort. Amfibiemannen har nog gjort mig till en lite bättre simmare. :)
Tiden gick fort och det kändes bra hela vägen. Stark i draget och det bara bubblar omkring! :)
Solen har återvänt till Varberg och resten av dagen har jag spenderat på stranden. Himla härligt och avkopplande med sol och bad.
Ikväll var det dags att springa igen. Intervaller! Jag hakade på ett pass som Per brukar köra i Påskbergsskogen. Det var långa intervaller varvat med korta och som jag fick kriga idag. Jösses så jobbigt det var. Räknade ner hur många det var kvar, pannbenet fick jobba och det var så himla underbart när passet var slut. Tack kroppen!!
Äntligen fick benen vila och jag tog en lugn jogg hemåt!