tisdag 27 oktober 2015

Gravid vecka 16


Jag glider in med ett inlägg innan race rapporten kommer om Kona cyklingen.

Jag tänkte att jag tar det från början...

"Plusset på stickan"

Efter Kalmar Ironman och efter vi bokat resa till Kona och allt var klart så märker jag att det är något som inte är som det ska. Brösten ömmar så det känns som att jag måste lyfta upp dem annars gör det för ont.  Mensen har inte dykt upp och jag börjar ana om det är så...

Vi hade önskat en ironbaby efter Kalmar men i och med Kona så kändes det som ett bra alternativ att vänta lite tills den tävlingen var gjord.

Några till dagar gick innan jag gick och köpte ett test och när jag ser två sträck som betyder att jag är gravid så sköljer lyckan genom hela kroppen...samtidigt som jag tänker åh shit Kona, Skulle det gå?

Bebisen hade redan varit med om en ironman i Kalmar skulle jag kunna genomföra en till?

Jag tog expertråd av en otroligt duktig gynekolog som känner mig och vet hur jag tränar. Vi hade ett väldigt bra samtal. Hennes ord i korthet : jag tycker du kan köra MEN du får inte pressa dig till det yttersta, målet för dig blir att ta dig runt och må bra, lyssna på kroppen. Eftersom min kropp är så pass van vid mycket träning så skulle det gå.

Jag hade mycket funderingar tiden innan vi for till Hawaii. Jag mådde superbra, nästan så jag tvivlade på om jag var gravid. Jag tänkte att om jag mår skit och inte kan träna på så kommer jag åka till Hawaii och njuta och ha semester och inte genomföra tävlingen.

När jag märker att jag mår så pass bra att jag kan fullfölja mina träningspass dock i lite lugnare tappning så tänker jag att detta kommer jag fixa. Det kommer ta tid men i mål vill jag och jag vill ha det bra hela vägen och verkligen njuta, inte känna någon press överhuvudtaget.

Jag gjorde det! Hela vägen in i mål och jag hade en fantastiskt bra dag!

Vi var två stycken som korsade mållinjen! En dag jag Aldrig kommer att glömma!

Tack för alla fina ord, stöttning!!

Imorgon går vi in i vecka 16 och nu börjar magen att växa lite. Känns overkligt ännu!

Vi ska bli en trifamily och jag ser så mycket fram emot vår resa! :)

söndag 18 oktober 2015

Ironman Kona race rapport simningen


Nu har jag landat hemma i Sverige igen och tänkte skriva ner mina tankar om Ironman Kona. Jag kommer dela upp min race rapport i vanlig ordning. Mycket text och känslor blir det.  

RACE DAY LÖRDAG 10 OKT 2015 

03.30 ringde klockan och det var dags för den häftigaste dagen i mitt liv. Ironman Kona Worldchampionship där de allra bästa triathleterna i varje age group är med så motståndet är väldigt tufft. Fjärilarna i magen började komma och jag visste att det skulle bli en lång dag idag och jag lovade mig själv att försöka njuta varje sekund av att vara där. 

Race dräkten på och över detta min swimskin 



04.30 Grymma Svenskarna Karin och Ulf som också skulle köra hämtade upp mig och Jani vid hotellet så styrde vi ner mot Kailua Pier där startområdet var. 

04.45 öppnade body marking av startnumret som vi först var tvungna och göra innan man fick gå till själva växlingsområdet. Vi kom i bra tid så det hade inte hunnit bli så långa köer. 

Olika led och delar...

Först inne på området blev man tatuerad med sitt startnummer på armen. Min tatuerare var väldigt trevlig liksom alla andra volontärer som jobbade. De frågade bland annat vart man kom ifrån, om det var första Kona Ironman med mera och avslutade alltid med have a good race. Lycka till! 



När jag blivit tatuerad med mitt startnummer följde jag strömmen och gick in i nästa kö. Där fick jag kolla så att mitt tidchip stämde med namn och att det var rättstavat. Efter det fick jag ställa mig på en våg och de kollade vikten - säkerhetsåtgärd skulle jag tro i fall det skulle hända att man kanske får åka till sjukhus för och se om man tappat mycket ex vätska. 

Efter vägningen gick jag vidare i ledet och började att närma mig växlingsområdet. Innan jag kom dit stod det volontärer som smorde in oss triathleter med solkräm och vaselin och det fick de gärna smörja in på mig. Vilken hjälp med allting, hur bra som helst. De har verkligen tänkt på allt! Vatten fanns också längs med vägen så det var bara och börja dricka - dagen beräknades att bli väldigt varm. 

Jag träffade på Lotta en av svenskarna som också skulle köra just innan växlingsområdet och det var superskönt att träffa någon jag kände igen. Hon var pirrig liksom jag. Vi gick tillsammans mot våra cyklar. Orosmomentet där inne pumpa däcken!!! 

Luften hade jag tömt ut dagen innan så att de inte skulle sprängas av värmen. Det var fortfarande mörkt ute så det var lite svårt att se inne på området. Mycket folk som var igång och förberedde sina cyklar för start. Jag kom till min cykel, hängde på mina vattenflaskor som var fyllda med Umara sportdryck liksom i Kalmar. 

bild från dagen innan,cyklarna stod väldigt packade 


En volontär kom till mig och frågade om jag behövde hjälp. Gärna!! Volontären höll i cykeln och lyste med ficklampan och jag började pumpa upp till 7 bar mer vågade jag inte - de kan expandera av den heta värmen. När jag skulle pumpa bakhjulet blev det problem med pumpen, min ventil var alldeles för kort så det kom inte i någon luft. Volontären på plats hade inte något verktyg till mig. Jag fick lite panik! Tur att det fanns många bike doctors på plats så kunde jag få hjälp med detta. Pjuh, allt var nu klart med cykeln. Lättnad! 

Jag och Lotta bestämde att efter vi gjort klart allt så skulle vi träffas igen men jag såg henne inte vid hennes cykel. Lottas däck hade nämligen smällt och hon hade fått punktering det var orsaken till att jag inte såg henne. Hennes panik i det läget - hua - men som tur är får vi massa hjälp där inne så de löste sig väldigt snabbt, 

Efter simstarten så går volontärerna runt på området och kollar cyklarna så de inte har  fått punktering. Om det ser någon punktering så fixar de det under tiden man simmar så många har haft punktering utan att vetat om det. Alltså vilken service, helt fantastiskt. 

Bild över växlingsområdet. Jag hade min cykel i mitten raden längst ner till vänster. 



Gott om tid kvar till start, jätteskönt! Träffade på Karin och Ulf igen och sedan Lotta. Vi hängde tillsammans innan start, skönt och ha några att prata med och ventilera känslor. Vi var laddade! 

06.25 hörde vi startskottet för herrar elit. 6.30 gick startskottet för elit damer. Sen var det dags för oss i age group. Vi var indelade i två starter. 6.55 simmade herrarna iväg och 7.10 var det dags för alla tjejer att simma iväg.  

Starten gick ute i vattnet. Kring 06.55 precis efter att herrarna simmat iväg hoppade vi tjejer i vattnet. Simmade ut till startpunkten. Nu började det att kännas på riktigt. Mycket folk i vattnet, vi packades ihop som sillar. Jag var först ganska så långt fram men tyckte det kändes alldeles för instängt så valde att backa lite och höll mig väldigt långt ut till vänster. 

Trampade vatten och hörde att det var 10 min kvar tills start - lång tid tänkte jag. Började känna mig mer och mer nervös. Ska ALLA här verkligen starta samtidigt. Jösses!! Förstod nästan inte att jag var där, kändes helt sjukt. Började frysa, ville iväg. Försökte kolla efter första bojen men såg den fasen inte, det löser sig! 

Innan start 

simbanan 

Det börjar att bli dags. Jag andas lugnt och försöker att fokusera. Startskottet går och trängseln är ett faktum. Glad att jag kan lugna mig och att jag inte får panik av allt folk omkring. Ta det lugnt bara. 

Framåt, framåt, framåt, det är vad jag tänker. Tittar upp hitta luckor så jag kan komma fram smidigt, det är MYCKET folk. Min tretakt andning är inte en chans att jag får till i detta stök. Jag andas varje armtag.

Tar sikte på första bojen. Sen betar jag av boj för boj. Vattnet håller sig ganska så lugnt, visst vågigt är det men inte så det stör jättemycket. Kalmar simningen var mycket värre. Vattnet är väldigt salt och får några riktiga kallsupar där jag bara vill kräkas - urk! 


Sikten är inte jättebra i vattnet så fiskarna syns inte lika väl. Jag känner glädje och det känns bra. Simmar till största delen själv, hittar inga bra fötter att ligga på. Men det känns som att det är väldigt långt till vändningen. Är jag inte framme snart? 



Efter en liten stund kommer den där båten som vi ska runda sen är det hemvägen kvar. Det känns som att det gått OK till vändningen, kanske inte i raket fart och säkert inte helt rakt simmat i vågorna. Det känns absolut jobbigare att simma utan våtdräkt. Min benspark kommer inte riktigt igång så överkroppen jobbar desto mer. 

Jag börjar skymta några andra badmössor och undrar vilka det är? Det är ett gäng herrar som vi nu börjar att simma om. 

När jag börjat simma tillbaka till där vi startade för det är samma nergång som uppgång så blir jag sååååå kissnödig. Jag börjar att få kramp i magen - det gör ont. Jag vill kunna kissa i farten men det går inte att slappna av så det går. Funderar en stund på att stanna vid en kanot och försöka kissa där, för det känns nästan olidligt nu men jag gör det inte. Jag försöker istället att slappna av, men det enda jag kan tänka på är att jag vill upp och kissa. 

När jag ser att uppgången är nära så känner jag bara SÅ SKÖNT nu ska jag få kissa - äntligen. Försöker att gå och kissa i vattnet just innan uppgången men det går inte det heller. haha så nästa försök får bli på land. 


 





När jag kommer upp så ser jag att klockan står på 1 h 23 min???? VA tänker jag och känner mig lite besviken över tiden - då jag körde IM Kalmar på 1h 10 min i ett jättevågigt hav. Men nu i efterhand är jag ändå ganska nöjd då jag hörde att många fått lägga på typ 10 min på simningen i Kona - våtdräkt i andra tävlingar gör ju väldigt mycket. Här simmar man ju lite mera med sin egna maskin utan våtdräkt som hjälp.







Precis innan man ska hämta sin cykelpåse hänger det massa slangar där man kan duscha. Jag ställer mig och duschar av kroppen och saltvattnet och där händer det. Kisset kommer och det krampar och kommer hur mycket som helst så där står jag länge och det bara kommer och kommer mera och mera.  Sköljer med vattenstrålen. Känner en stod lättnad i kroppen. Ser att volontärerna står och väntar på att jag ska komma :) Det var helt fantastiskt att stå där i vattnet. 

De ropar mitt startnummer och jag blir visad till min påse. Alltså sån jäkla service igen och den blir bara bättre och bättre. När jag tagit min påse springer jag in i tältet, det är varmt här och mycket folk. 

Får en alldeles egen volontär som börjar att hjälpa mig och plocka fram det jag ska ha och hjälper mig att smörja in mig med solkräm, jag blir alldeles vit på hela kroppen +50 i skydd, idag vill jag inte bränna mig. Hon tar hand om mina saker som jag inte ska ha och lägger i min påse, jag behöver inte tänka på någonting utan nu är det bara och springa iväg till cykeln. 



Kommer fram till min rosa pärla och jag kollar luften i däcken, den är kvar och jag blir lugn. Nu är det dags för 18 mil på cykel, en resa som jag sent kommer att glömma... :) 

Cyklar genom stan innan det är dags att komma på vägen som leder mot Hawi :) 

Race with a smile! 


måndag 12 oktober 2015

Ironman Kona finisher



I Mål!!! 

Lina you are an IRONMAN Kona worldchampionship finisher! 

Yes!!!! Jag klarade det!!!  

Tårarna var i ögonen när jag sprang över mållinjen. Det absolut tuffaste loppet jag någonsin kört. Lyckan och glädjen jag kände när jag sprang den sista biten inpå målrakan var otrolig.  

Race rapport kommer! 
Nu ska jag semestra på Hawaii några dagar! 

Kona l will be back!!!  

lördag 10 oktober 2015

Bike check-in new trisuit



Nu är det bara några timmar kvar till start och det börjar kännas i magen, det där pirrigt! 

Allt känns fortfarande overkligt! Känns som att jag går omkring i en dröm här. Men jag lever just i drömmen, jag är i Kona och snart ska jag ställa upp i VM i triathlon. 

Drömmar blir verklighet!  

Jag har köpt mig en ny lite mer svalkande trisuit.  Jag tokgillar den! Så himla fin! Den kommer att bäras på race day. Tror att jag kommer koka sönder annars i min svarta. 


Redo för bike-check in. 

Det var mycket folk men ändå gick det väldigt smidigt. Det är hela 5000 volontärer som är här och hjälper till. Alla är verkligen så himla grymma. Allt är så bra uppstyrt! 

När jag kom till bike-check in så möttes jag av en trevlig kvinna som guidade mig runt i området och såg till att allt kom på sin rätta plats. Hur jag skulle ta mig från simningen till omklädningsrummet och så vidare.. Toppen!!! Det gick väldigt smidigt! 


Min älskade Pink one är redo!! 


Laddade med en stor pestokyckling pasta!  

Nu är det vila som gäller och snart går startskottet för den häftigaste resan.  

Ironman Kona worldchampionship :)) 

Tack för allt support och hejarrop! 
Guld värt!!! 

fredag 9 oktober 2015

Vill du följa mig i Kona


Imorgon är det dags för mitt livs äventyr.  Ironman Worldchampionship i Kona. Uppleva,  njuta, glädje och race with a smile kommer att vara mitt mantra genom loppet och jag hoppas så innerligt att kunna korsa mållinjen :)

Här finns en länk där det går att följa. Jag har start nummer 2064.

Startar 19.10 lördag kväll svensk tid. :)

Anything is possible :)

http://tracking.ironmanlive.com/mobilesearch.php?y=2015&race=worldchampionship&v=3.0#axzz3o5paI9Vy

torsdag 8 oktober 2015

Swimskin och ny rosa hjälm


Onsdag!!  

Började dagen med cykling. Det kändes riktigt tufft i benen och kroppen. Värmen tar allt ut sin rätt. Cyklingen känns dock inte som den gjorde i somras. Självförtroendet har dalat lite igen på sadeln och jag känner mig inte lika stark. På lördag handlar det om att genomföra och jag kommer köra smart så jag har krafter kvar till löpningen som kommer så jag hoppas att känslan kommer bli bra på cykeln. 


I vår goodiebag låg det massa bra erbjudanden. Och ett som jag fastnade för lite mera. Jag har länge velat ha en rosa hjälm och just den här rudy hjälmen har jag spanat in men varit svår att få tag på i Sverige.  

Rabatten löd 50% off vilket betydde att hjälmen skulle kosta mig lite mer än 400 kr. Det är ju världens kap så jag slog till och nu finns den i min hand. 

En alldeles egen rosa hjälm! :) så snygg!! 


Ett annat bra kap jag gjorde va denna swimskin från Roka betalade nästan halva priset för den med. Swimskin får man ha här i Kona och det hjälper till lite grann i vattnet. Våtdräkt är förbjudet. 

Testade den igår och den satt som en smäck och kändes bra i vattnet. 

Ikväll (torsdag) är det dags för pre-race möte! 
Alltid lika pirrigt och spännande! :) 

Registrerad Kona Athlete


Tisdag! 

Började dagen med en svettig och het morgonjogg. Redan klockan halv 8 bränner det till och värmen är svår att springa redan tidigt på dagen. Lördagens prognos verkar bli en aningens het den också 37 grader. Vätska!!!

Efter en morgonjogg var det dags att åka in till Kona och registrera sig. Spännande och det bubblande lite i magen. Med alla papper redo for vi mot registreringen.  :) 

Väl där var det tre bord man skulle till. 

Träffade en väldigt trevlig dam vid första bordet där jag fick fylla i en del papper och även kolla så att allt stämde med uppgifter osv. Mycket mer papper här än i Sverige. 

Sen slussades jag vidare till bord nr 2. Visade mina uppgifter. Mycket trevlig och snäll dam här med. Alla är så himla hjälpsamma överallt och supertrevliga! 

Här fick jag mitt åkband!  Alltså det coolaste åkbandet ever! KONA Athlete. Fick även mitt startkit med nr lapp och mössa. Och mössan är ROSA!  Så kul!! 

Sista kön i rummet var till väskutlämningen. Min dyraste men häftigaste väskan någonsin! 

Allt gick väldigt bra och smidigt! I väskan fanns en riktig goodiebag med mycket energi prover, rabatter, lipstick, m.m kul!! 


Så glad och nöjd med min väska! 
Hittade också mitt namn på väggen!! 

Coolt! Tänk att jag står där! Allt känns overkligt men så häftigt!


Det blir en väldans massa mat här också. 
Lite av tisdagens mat! 

Igår fyllde min kärlek år och det kunde nog inte firats bättre än här på Hawaii :) 

Vi fick se när solen gick ner 


Här hängde vi en del under dagen.. 

Hawaii är magiskt, finner knappt inga ord. 
Jag trivs här och det känns verkligen som att jag lever drömmen just nu :)