söndag 30 augusti 2015

Race rapport Ironman Kalmar Cyklingen


Springer mot min rosa fara och tar den sen är jag iväg på resan, den 18-mils långa cykelturen ska ta fart. Cirka 12 mil på Öland och sedan tillbaka till fastlandet och avverka de sista 6 milen.

Det var inte svårt att hitta min starkt lysande rosa TREK! :) 












Folkmassorna är stora som hejar på när vi cyklar ut genom Kalmar. Hör mitt namn flera gånger och jag blir glad, peppad att ta mig an cyklingen som alldeles strax börjar på Ölandsbron. Har i ALLA år frusit på cykeln på väg mot Öland men inte i år det är en härlig känsla - och det är för att jag frös inte ett dugg på simingen - så skönt.

mycket publik som hejar fram när vi precis hoppat upp på våra cyklar 


foto: maxprestation


Motvinden kommer när cykeln rullar över bron. Jag kämpar med farten. Uppför är jag stark och vinden ska jag ge en match idag.

Tror jag hade snitt på 26km/h första biten med motvinden. Det var tufft men ändå en magisk känsla att cykla på bron och varje år brukar jag blicka ner och tänka att där i vattnet simmade jag bara för en stund sedan. Jag älskar Ironman Kalmar. Jag kände mig så lycklig att få vara en del av resan i år igen.

Öland är vackert. Anna och hennes familj står precis som tidigare år och hejar på mig och ger min kropp full med energi. Det är det bästa med Öland. Folk sitter i de små byarna och utanför deras hus och hejar för fullt på varje cyklist som kommer. Helt fantastiskt vilken glöd och stöttning det är för oss triathleter.

bild från getty images for ironman


I år har jag satsat lite mer på cyklingen. Kört tuffare intervallpass som jag hoppas ska ta mig till en bättre tid på cyklingen. Om jag lyckas med att komma under 6 timmar så skulle jag vara överlycklig.

Tidigare år har jag lite tänkt att jag vill spara mig till löpningen och kanske inte vågat ta i fullt, men i år så tänker jag annorlunda, jag vill ha en bättre cykeltid, jag vill få ut det jag vet att jag har i mina cykelben, fokuserar på det jag gör här och nu och sedan får löpningen gå som den går. Jag satsar för fullt i varje gren som om jag inte ska göra något efteråt.



Dricker min starkt blandade sportdryck från Umara, är noga med att få i mig energi, äter några halvor bananer som serveras längs med banan och tar min gels jag har med mig.

I år VÅGAR jag trycka på, ha fokus i blicken. Tro på dig själv tänker jag! Försöker att ligga över 30 km/h, pressa, jag kan det här, peppar mig med positiva tankar. De fåtal backarna som är på banan där är jag starkare och cyklar om de flesta som också befinner sig i backen. Jag ler för mig själv och tänker att jag borde cykla någon IM där det finns fler backar att ta sig an, det är kul.



På flacken blir jag omåkt, kanske inte av lika många i år men de susar förbi mig även om jag tycker att jag har bra fart nu. Blir fascinerad över hur fort de cyklar. 

Får många fina kommentarer längs med banan och blir hejad på, "snygg cykel", "fan va grym du är på att cykla uppför", "din cykel är verkligen så SNYGG som den är på bilderna på instagram om inte snyggare i verkligheten", "snyggaste tjejen på banan", tar åt mig av ALL positiv energi jag får. TACK för era ord längs med banan.

Cyklar genom tuff motvind, sidvind, härlig medvind och vips är jag snart tillbaka på bron och lämnar Öland bakom mig. Inga dippar, jag håller energin uppe och njuter. Nu ska jag in i Kalmar igen och ser fram emot mötet med den gigantiska publiken sen är det lite drygt 6 mil kvar på fastlandet.

KALMAR jag älskar er! Det enorma stödet man får när kommer in och rundar i rondellen är magiskt. Fyller upp kroppen med denna energin, hör mitt namn många gånger och jag cyklar mig varm i hjärtat. Kroppen är påfylld nu kör vi den sista biten.

Jag fylls ytterligare med bubblande energi när jag får se min älskade kärlek och supportrar stå i utkanten av Kalmar och hejar på mig när jag kommer och susar förbi.



Sista sträckan på fastlandet brukar vara lite seg men tänker bort alla tankar på att jag skulle vara trött. På fastlandet bjuds det på motvind och lite medvind. Försöker att hålla mig i tempobågen hela tiden. Känner mig stabil på cykeln, rullar fint på vägen.

När jag tittar på min klocka och den visar att jag har hållit ett snitt på 31km/h och jag har bara några mil kvar nu så känner jag en sådan lycka. Om inget händer nu så kommer jag komma in på en tid under 6 timmar. Tjohooo! 

Känner mig stark även sista biten. Cyklar om en del och när jag snart är i Kalmar igen börjar jag att förbereda mig mentalt för att nu ska det springas. Tar mig en gel och sköljer ner med vatten så jag har fyllt på med energi direkt till löpningen. Magen har varit väldigt lugn och fin under hela cyklingen, hoppas den håller sig så även under löpningen.

Växlingsområdet kommer närmare och närmare och när jag väl hoppar av cykeln så har jag cyklat personbästa på tiden 5h 43 min vilket ger ett snitt på 31,46 km/h. YES jag klarade det och känslorna bubblar. Jag har cyklat under 6 timmar, det har aldrig hänt under en Ironman.

Cyklingen brukar vara där jag tappar många placeringar. I år låg jag 3a efter simningen och efter cyklingen hade jag bara tappat en placering och cyklade in som 4e dam i min åldersgrupp. 


Race with a smile 
Löpningen väntar i nästa avsnitt. 




söndag 23 augusti 2015

Race Rapport Ironman Kalmar Simningen



FREDAG DAGEN FÖRE RACE

På fredagen checkade jag in min rosa pärla, hängde upp den fint på sin plats 383 och tömde ut en del luft i däcken så de inte skulle explodera där i värmen. Kollade hur jag skulle ta mig från simuppgången och till min blåa bike-bag och vidare till cykeln.





Föreställde mig även hur jag kommer in med cykeln hänger upp den på sin plats och sedan skyndar iväg och hämtar min röda run-bag och springer ut på Kalmars gator.



Memorerade säkert 10 gånger till och blev snurrig och yr i huvudet. Nä bara och lämna check-in nu och inte noja mera över om jag har ett par cykelskor i påsen, om hjälmen och nummerlappen verkligen ligger där och har jag rätt löparskor i påsen? Jag är nog den som kan noja sönder huvudet.




Vi for sedan hem och hade en lugn kväll i soffan. Fjärilarna i magen var där. Gick och la mig i sängen 21.30 men jag var inte ett dugg trött, släckte lampan och hoppades att jag skulle somna. Tiden tickade på, den blev 23, 24, 01 och inte en blund. Men lugn tänkte jag hela tiden, viktigast är att kroppen får vila så försökte att inte stressa upp mig. Tror att jag kanske sov 1h totalt den natten.


LÖRDAG RACE DAY 

04.00 ringer väckarklockan i den lilla byn Högsby där Mamma bor. Jag gick upp och mådde sjukt illa och kände mig lite bakis efter en halv natt med dålig sömn. Gjorde två mackor som jag tänkte ha på den 50 min bildfärd vi skulle göra in till Kalmar stad.

Frukosten var svår att få i magen men jag kämpade och visste att jag verkligen behöver få ner maten i magen. Flaggorna stod rakt ut - blåsigt idag! Tur att jag tränat mycket i motvind tänkte jag och ska verkligen ge den en match! Bring it on, så kände jag! :)

Var på växlingsområdet runt 05.30 och gick direkt till min cykel där Nina så gulligt hade hängt sin pump över min cykel. Mitt orosmoment på morgonen är alltid att pumpa cykeln och att hjulen ska explodera och ge mig punktering där och då. Nina kom bort till min plats och jag kände mig genast lite tryggare, hon fick sätta på pumpen i ventilen sen hjälptes vi åt. Klart och fixat, kändes skönt!

Gick igenom mina påsar en gång till och sedan var jag på toa en, två, tre gånger :) Galet nervös!

Jag och Nina traskade mot starten. Vi var ruggigt pirriga i magen. Kalmar bjöd på en klarblå himmel, solen värmde och jag frös inte ett dugg där på morgonkvisten. Helt underbart. Tidigare år vet jag att jag har huttrat lite grann innan starten och varit kall om fötterna men inte i år.

Älskade Kalmar så vackert....
Mycket folk redan vid starten 06.30







Fokus att göra utrusningen i ordning. I med öronpropparna, fixa till mössan och på med glasögonen på huvudet.  



Jag Saga och Nina gör oss redo för vattnet. 



Vi sa hejdå till varandra för vi skulle alla i olika grupper. Jag ställde mig långt fram i 1h 10 min gruppen. Förra året och året därpå simmade jag på 1h 13 min, hade en förhoppning att göra en bättre tid. Nu var det en 15 min väntan till start. Jag andades och försökte att fokusera inåt. Blundade i ledet och tänkte på dagen.

Kentas låt börjar att spelas "just i dag är jag stark". Jag får fortfarande rysningar när jag hör låten, detta var min 5e gång jag lyssnar på låten för att sedan börja vad jag tycker är världens bästa dag. Dagen jag har sett fram emot i ett helt år, den är här nu och jag ska försöka njuta så mycket som möjligt. Njuta och utmana lite extra idag. 

Det hade pratats om vågor dagen innan, jag hade inte funderat så mycket kring det, det blir vad det blir, vädret, vattnet går inte att påverka så försökte att inte oro mig och lägga energi på det, oroade mig för så himla mycket annat :)

Jag hör att startskottet för eliten går iväg och tänker att nu är det snart min tur. Vi börjar sakta röra oss framåt, jag blir mer och mer nervös, det känns som att det är mycket folk som ska iväg samtidigt.

Vandrar framåt och ser mamma står vid kanten och hejar, blir glad, det har blivit en tradition att vi ses där vid simstarten! Hon och Ronny har alltid varit där och stöttat och det är så skönt att ha dem där.  Bara några meter kvar innan jag når vattnet. Hjärtat slår, kroppen känns varm, det ska bli skönt att hoppa i och starta dagen.

Vattnet och vågorna väntar....




SIMNING 3.8 km 

Jag hoppar i och där är jag iväg. Crawlar mig framåt, det går fint, inga sparkar inget knök jag kan simma hyfsat fritt där jag är. Letar luckor, vill ta mig fram smidigt. Simmar några meter och sen kommer den väggen av vågor som fortsätter hela simningen. 

Riktigt luriga vågor, känns som att de kommer från alla hörn och får inte ihop det riktigt. Kastas fram, åt sidorna, vevar på försöker titta upp vart jag ska men det är svårt, bojarna syns inte ibland på grund av att vågorna är i vägen. Jag tar sikte på armar jag ser långt fram, har ingen koll egentligen på bojarna, kan inte se dem, gör mig lite orolig stundvis. jag vill ha stenkoll på bojarna men idag får jag hålla koll på gruppen som är framför och lita på att dem är rätt.

Dyker ner i vågorna när de kommer. Framåt, framåt, tänker jag. ser att många har problem, många bröstsimmar och spanar vart tusan man ska ta vägen för det är svårt att se. Kallsup efter kallsup, känns som att hela magen blir full av Kalmar sunds vatten. Ibland blir vattnet så grunt att det går att ställa sig upp och det gör några och jag ser att de är förvirrade över vart de ska ta vägen. Folk börjar att stanna upp och prata med varandra.

Jag försöker att hålla lugnet. Jag har varit med om en liknande simning i Kalmar med svåra vågor att simma i. Känner att det är lite extra jobbigt för armarna idag. De får slita och ta i ordentligt för att komma framåt.

Det känns som att det går långsamt, tappar lite förhoppningen att göra en bättre simtid. När jag tittar upp och ser en klunga med folk åt vänster sedan ser jag en klunga som drar mer åt höger så undrar jag vad som är rätt? Försöker kika på de som står på kanoterna, hur lotsar de? Ser att den ena vinkar inåt och jag tror på det. Jag hoppas det blir rätt. Det var ju en grupp som hade navigerat helt fel där ute så enkelt var det inte att se framåt.

Kommer in längs med kanalen och här blir jag peppad av publiken  de applåderar. Vattnet blir lite lugnare och jag vet att det inte är långt kvar nu, men det känns som att jag har varit ute i en evighet och fightats i vågorna.






Simmar på sista biten och jag blir glad när jag börjar att se uppgången försöker att ta i det sista med mina armar och köra på fullt framåt. Rampen närmar sig och när jag får ta de första stegen på den så är jag glad.

Simningen klar och jag känner mig riktigt nöjd över att jag klarade vågorna, tiden har jag ingen aning om men tänker att den är sämre än förra året. Springer och hämtar min bikebag och in i tältet för att byta om, träffar Viktoria Johnsson som säger VILKEN SIMNING.. Ja galen säger jag :) Kände mig som en vante som flög hit och dit. Andningen var helt orytmisk. 

Nu i efterhand så vet jag att jag lyckades med ett PB där i vågorna med 3 min.

Simmade på 1h 10 min. 
3e bästa simtid i min agegroup
30e bästa simtid bland alla tjejer 


Galet vilken simning jag lyckades att få till. 
Cykling 18 mil i ett blåsigt Kalmar/Öland väntade härnäst! 





måndag 17 augusti 2015

Ironman Kalmar slot till Kona Hawaii


Jag är så förbannat lycklig just nu!!!

Först vill jag tacka alla som har stöttat mig på min resa och riktigt stort tack för alla hejarrop, grattishälsningar på instagram, Facebook, mail, telefon, sms det är så himla guld värt och tårarna svämmar över, jag kan knappt tro det är sant. 

Jag gjorde mitt livs race i Kalmar mycket tack vare publik och allt stöd, alla som trott på mig, peppat mig, gjorde att jag gick in i Kalmar med mycket mer självförtroende. Gjorde PB i alla grenar och en totaltid som jag bara kunnat drömma om.

Kan knappt tro det är sant att jag lyckades kvala in till Ironman Kona Hawaii. Hjärtat svämmar över och jag bara bubblar just nu. 

Jag kommer skriva ett mera utförligt inlägg bjuder på lite bilder från prisceremonin så länge. :) 

Living the dream! Jag ska till Kona Hawaii! :)




fredag 14 augusti 2015

Ironman Kalmar startnr 383


Det bubblar och fjärilarna i magen är många. Imorgon är det dags för min 5e ironman Kalmar och stämningen är verkligen på topp här. Jag försöker att njuta för fullt, jag älskar det här. Träffat så många härliga människor som gett energi. :) 

Nu ladda och imorgon kör vi. Race with a smile  383 det är jag. 


Går att följa via denna länk: 


onsdag 12 augusti 2015

Ny våtdräkt HUUB axena


Det var kärlek vid första ögonkastet. Ända sedan jag såg denna superfina våtdräkt har jag önskat att den vore min.  Jag har dreglat framför bilder och nu är den min, min drömvåtdräkt, en HUUB axena med fina rosa detaljer. Den kunde inte vara mera Lina :) 

Jag provsimmade med den igår och som jag älskar den i vattnet. Jag är supernöjd och hoppas att den tar mig snabbt framåt på lördag i Kalmarsund! :) 

3 dagar kvar till start nu!!! Bubblar! 



måndag 10 augusti 2015

Dadelbollar och fröknäcke recept


5 dagar kvar till IRONMAN KALMAR och det verkligen bubblar i hela mig nu. Träningen trappas ner rejält och det finns tid till mycket annat. Jag älskar att baka och när tiden finns gör jag det gärna.

Igår blev det fröknäcke och jag provade det här receptet som är från Leila Lindholm. Fantastiskt gott och enkelt att göra.

Sedan blev det en dos med dadelbollar. Utgick från receptet härifrån 

När man väl är i det så finns det så mycket jag vill prova och idag vill jag prova dessa dadelbollar vars recept jag fick av Saga igår.

3 dl havregryn
1 dl kokosolja/kokosfett
2 msk kakao
3 msk kokt kaffe
2-3 msk honung
1 tsk vaniljpulver
13 färska dadlar

Blanda ihop alla ingredienser i en matberedare. Gör bollar rulla i kokos eller vad som önskas.

fredag 7 augusti 2015

Solvalla Swimrun


Jaaaa TRILOVE åker till Finland och gör skogarna och vattnet osäkert :) 

Vi fick sådan mersmak från Kustjagaren där det gick väldigt bra för oss, vi tog silvermedalj och har velat köra ett lopp till ihop. Vi fick nys om Solvalla swimrun där man kan kvala till ÖtillÖ 2016 om man vinner sin grupp (vilket är en dröm för oss ).

Mer som Solvalla swimrun:


  • Bansträckningen är inte fullt spikad ännu men det lutar åt 34km löpning och 6km simning 
  • Tävlingsrutten löper genom Noux utmanande, omväxlande och vackra nationallandskap 
  • Typiskt för terrängen i Noux är skogsstigar, bara sklippor, en del friluftsstigar på sand
  • Löpavsnitten består främst av tekniska stigar och loppet har en höjdstigning på över 500 m
  • Simavsnitten är i Noux sjöar, gölar och träsk. 


Jag blir nervös när jag läser om de knixiga stigarna, höjdstigningarna, simning i träsk, utmanande är ordet. Tur att vi är två och att vi samarbetar och kompletterar varandra väldigt bra. Jag ser fram emot detta äventyr väldigt mycket och jag ser fram emot att göra det med dig Jani.


Vi ska fightas där i Finland och hoppas på världens bästa dag i swimrun-dräkterna! :)


onsdag 5 augusti 2015

Löp och Cykelintervaller


Intervallpass cykel i måndags och löpintervaller igår (mitt andra löpintervall pass på väldigt väldigt länge) 

Cyklingen blev det ett pass som jag har kört förut som jag gillar väldigt mycket. 
Tufft, bra och utmanande. Fullt ös tryck bara på som tusan!!!! 

1x20 min, 2x10 min, rullvila 5 min mellan varje och sedan avsluta med 4x5 min rullvila 2 min mellan varje. 

Backarna kommer och det är där jag är som starkast, hittar trycket i pedalerna lättare. Så Kalmar, jag efterlyser backar på banan i år ;) Det är ohyggligt nära till start nu. Bubblar nervöst i magen! 



Igår var det dags för löpintervaller. Jag vill bli bättre på att prioritera dessa pass. Så hoppas jag kan hålla i i alla fall ett löpintervallpass i veckan :) Känslan under själva passet är ju vidrig men efteråt är ju känslan som en seger - jag klarade det.

Jani tar med mig på dessa upptåg och det är kul att få träna tillsammans även om vi inte kör exakt samma pass (han körde 10x400 m) så ger det ändå energi när jag ser att han sliter och springer på sjukt bra - han är snabb, inspirerande! 

Intervaller på bana med grymt sällskap i 30 graders värme. En sådär härligt fin kväll dammar jag av 5x1000 meter. Två och ett halvt varv runt. Det känns i benen jag får slita men det går. Vilja, pannben och när man ser alla andra atleter som är där och tränar blir jag taggad. 

Sprang nog bästa och snabbaste passet på länge. Kul med löp på bana det går undan. 

tisdag 4 augusti 2015

Triathlondag swim bike run


Ihelgen genomförde jag mitt alldeles egna triathlon. 11 dagar kvar till Ironman Kalmar idag så kändes det bra att få till ett pass med alla tre grenarna.

Planen : 3 km sim, 6 mil cykel och 10 km löpning.
Utmana mig och köra på ganska så tufft här 
Simningen körde jag inomhus i bassäng. Det iskalla vattnet ute lockade inte så jättemycket sådär på morgonkvisten. 
3km simning avverkades och det blev bland annat 
600m insim
6x100 hårt 
400, 300, 200, 100, 50 med paddel + dolme 
Några snabba 50:or och sedan var jag uppe i mina 3 km. Känslan var helt ok, inte mitt bästa simpass men njuter ändå av att befinna mig i vattnet. 
CYKLING 6 MIL 
Kort därefter stod min rosa kärlek redo för att nöta asfalt. I början kändes benen väldigt sega och jag fick känningar av mjölksyra nästan på direkten, pjuh tungt tänkte jag. Men det blev bättre och bättre ju längre tid jag cyklade, ibland är kroppen himla segstartad hos mig. 
Trampa trampa trampa på! Positiva tankar och rundtrampet har jag det med mig? Fokus på att hitta rätta känslan. Ligg ner i tempobågen så mycket som möjligt, vänj kroppen. Cyklade med min fina cykeldress och blev glad när jag såg de rosa armvärmarna. 
Solen var med mig och inte en enda regndroppe - det var fantastiskt! 

Försökte hålla mig runt 30-31 km/h. Det är utmanande för mig och jag blir så himla glad när jag ser snittet efter passet att jag kunde hålla 31,25 km/h på mina 6 mil. Cykelbenen har växt sig starkare och det är så häftigt att se. 
LÖPNING 10 km 
Med bra känslor i kroppen efter cyklingen snörade jag på mig mina löparskor och sprang iväg. Benen pinnade på som aldrig förr och jag tänkte att nu är det dags att utmana mig på milen, den värsta distansen enligt mig, bara sådär tokjobbigt hela tiden men igår tog jag tag i den. 
Har aldrig sprungit ett millopp så vet inte vad jag kan göra mer än att jag förra året pressade mig lite extra under ett träningspass och sprang då på 44 min. 
5 km passerade och halva sträckan kvar, jag är förvånad över farten jag kan hålla. Är detta verkligen mina ben? Det känns bra, springer vidare de sista 5 och tiden landar på 43 min, pustar som om det inte fanns någon morgondag, helt slut och förstår knappt vad som hände. 04:18 i snitttempo. galet som tusan! 
Mina bästa 10 km gör jag efter jag har simmat och cyklat - lång och bra uppvärming det verkar min kropp behöva. :) 
En väldigt bra och härlig triathlondag! :)