Jag klarade cykla runt Vättern, 30 mil :-)

Det man har laddat upp för och sett fram emot är nu över.
Och det var med lite ledsna ögon som man åkte från Motala.

Jag klarade cykla Vätternrudan och jag är så otroligt stolt och nöjd över mig själv.
Detta var den största cykelutmaningen jag har stått inför och jag är så himla glad över att ha klarat mig runt denna sjö.

Här kommer en liten resumé från tiden i Motala.

Fredag morgon!

Det blev tidig uppstigning klockan 06.30
Laddade frukosten med jordgubbar, musli, fil och banan. Knäckebröd och dinkelmuffins med sylt och lite kaffe. Kunde inte startat bättre!



Efter att ha packat bilen med alla cykeltillbehör och min cykelkärlek bar det iväg till Motala.
Vi landade i Motala 12.30 och då var det dags att käka lunch som såklart innehöll pasta.

Sedan var det dags att hämta vårt startbevis och förbereda oss inför kvällen.
Vi hamnade i tältet där det var grymt mycke folk som skulle handla cykelgrejer
OJ vad mycket det fanns
jag fick hålla igen min plånbok
men jag kom inte tomhänt därifrån
en ny cykelväska och en tröja



Det var tänkt att vi skulle hunnit med lite sömn
Men uppe i varv som vi var och mycket att tänka på med tanke på kläderna
Vädret såg inte alltför lovande ut
Så det var och planera in i det minsta detalj vad man skulle ha på sig
Och alla grejer som skulle med på cykeln och i fickorna
Så sömn hanns det inte riktigt med



Vi cyklade in till Motala centrum för en sista bit mat innan loppet
Det blev ju såklart pasta med köttfärssås och kyckling, en salig blandning



Camilla och Johan på pasta haket





Det pirrade i magen hela tiden och man var så förväntansfull

Innan start stod man redo inför den långa långa resan
Och man såg massa cyklister cykla iväg och man ville bara själv komma iväg
Denna väntan gjorde mig nästa tokig, man ville iväg på resan!

Jag och Camilla innan start!



Cyklister innan start!







När startskottet gick för oss, 22.36, cyklade vi iväg och vädret såg lovande ut just då
Det var pigga ben som cyklade och man bara njöt av att vara iväg
Man fick applåder längs vägen och man blev ännu mer peppad att köra

Vi tog det väldigt lugnt i början
Vädret blev sämre och det kom skurar lite till och från
Dimman låg över oss
Och man missade ju den härliga soluppgången som man har hört talas om ska vara så fin


Det som var mest otäckt var att det blev så mörkt under natten
Med regn och dimma i luften såg man inte så mycket vad man hade framför sig
Det man såg var massa röda bakljus längs vägen

Vi hade sagt innan att vi skulle stanna vid varje depå
Mest för att få känna loppet och eftersom man inte vet vad man har framför sig så var det ändå skönt att stanna vid varje depå
Det var ungefär 4-5 mil mellan varje depå
Så man kunde lägga upp resan i små delmål
Att efter varje depå tänkte nu är det 4 mil kvar till nästa stopp
Och det hjälpte att tänka så

Efter andra depån så hände något som inte har hänt mig innan
Jag fick PUNKTERING
Typiskt att när jag ska få min första punktering så är det på Vättern
Men det åtgärdades snabbt med god hjälp.
Mycket tacksam.



När vi väl var igång igen var jag lite rädd att jag skulle få punka igen
Men jag klarade mig genom hela loppet sen!

När vi anlände till Jönköping så var klockan halv 4 på morgonen
Vi gick in i depån som var inomhus
Jag käkade lite gröt
Här var man trött i ögonen






När vi kom ut igen var det ruggigt kallt
Så jag cyklade iväg och hackade tänder
Och ville gärna ha en uppförs backe för att komma igång
Det tog ett tag innan man fick upp värmen igen
Så till nästa gång så blir det nog ett lite mindre stopp i Jönköping
Men det är svårt också att få det gå fort när det är köer till mat och till toaletterna

Under loppet käkade vi Enervits Vätternpaket med massa energikakor och annat sött
och med facit i hand tror jag att nästa år ( jo för jag tror att jag är inbiten Vätternåkare nu ;-) )
kommer jag nog köra med något annat
för tillslut mådde jag så illa och magen den började strejka

Annars under turen blev det mycket blåbärs soppa, bullar och bananer vid varje depå.

Vid Hjo var det tänkt att vi skulle käka lite lasange
Men där var kön jätte lång så vi hoppade över det
Och tog lite vetebullar istället

Här är Hjo och jag



Man stoppade fickorna fulla med dessa bullar som man i slutet var grymt trött på men det gav bra med energi.

Energin gick verkligen i vågor
Ett tag kände man att man var hur pigg som helst för att i nästa stund fråga vad man håller på med och man var grymt seg och trött och så gick det i vågor
Ett tag var ögonen så trötta att man trodde att man skulle somna på cykeln
Man höll på att nicka till
Det var ju ändå en hel natt man var vaken


vi tog det ändå relativt lugnt och stannade vid varje depå utan den allra sista
första året för mig var det inte och jaga någon tid utan bara att komma i mål
och jag lyckades :-)

de sista 10 milen var för mig de längsta och de som gick tyngst
det kändes verkligen som en evighet

när det var 2 mil kvar så kände man äntligen nu är det inte långt kvar
men de sista 2 milen var verkligen kuperat
det var långa sega backar
och det kändes som att man aldrig skulle komma i mål

När vi cyklade in vid målgången och såg MÅL skylten
Kände man en otrolig lycka i hela kroppen
JAAAA jag har verkligen klarat det


Jag är i MÅL, en GLAD men trött Lina



Det var en otrolig känsla att få cykla in i mål efter våra timmar ute på banan
vi startade 22.36 och var i mål 12.25
Man förstod det nästan inte att man var i mål
Vi fick medalj det är den fasen finaste medaljen jag äger ;-)



Vi fick såklart pasta efteråt och öl.



Stolt och nöjd cyklade vi hem till huset vi hade hyrt
Man somnade på studs då man slog igen ögonen

Efter 3 timmar sömn vaknade man och kroppen behövde mat igen
Man kände sig lite berusad
Ögonen var röda och kroppen kändes svullen
Knäna var nog det värsta och det som känns fortfarande

Det blev middag på ett kina hak i stan
Jag käkade kyckling med cashew nötter
Det var så gott

Vi hade tänkt dra ut på stan och kika lite
Men vi var så otroligt trötta
Så det blev raka vägen hem till sängen för att sova


Detta är en resa som jag aldrig kommer att glömma
Nu när vädret var så kasst som det var så kan det bara bli bättre
Nu har man en tid att slå till nästa gång och man vet hur loppet är upplagt och till nästa gång kanske man inte behöver stanna vid varje depå utan kanske kan hoppa över någon och satsa på att ligga mer i klungor
nu körde vi ungefär halva loppet själva och det blir ganska så tungt

Ja jag längtar faktiskt lite nu tills nästa år :-)
Jag blev inte avskräckt utan jag blev ännu mera taggad att köra!

Camilla och Johan väldigt bra kört av er! Ni är grym!
Tusen tack för denna helg! Det har varit jätte trevligt att cykla och bo med er!

Här är vi stolta Vättern cyklister med våra medaljer :-)



Nu kanske nästa utmaning blir Vansbrosimmet
Sitter och läser på klassikern
Ska det bli av ?!
Jag ska simma några längder i veckan för och se om jag blir sugen

För det skulle vara en jäkla utmaning!
Och jag gillar utmaningar!

Medaljen runt halsen och jag är så himla stolt och nöjd och jag kommer att somna gott ikväll!

Diplomet



Kärlek till VätternRudan!