Race Rapport Maleryd Varberg Triathlon

Här kommer en berättelse om när jag körde min allra fösta SPRINT- TÄVLING i TRIATHLON!

Natten till söndagen sov jag inte särskilt bra. Kanske var det fjärilarna i magen som spökade. Jag var helt pirrig hela morgonen och väldigt nervös. Tävling på hemmaplan, många som jag kände skulle komma och kolla och då blir det lite extra nervöst. 

Jag mötte upp mina fina vänner och vi begav oss till växlingsområdet för och checka in våra cyklar. Hela den proceduren gick bra även om jag kollade x antal gånger om jag hade alla saker på plats och på rätt ställe, så de var lätta att ta när jag sedan kom för byte. Här var vi alla helt uppe i det blå, pirriga, fnissiga, oroliga men framför allt glada för vad som skulle komma. Solen sken på en blå himmel! Perfekt väder.

Lucky number 13 :) 

Per, Nina, Jag och Ruben, järngänget! :) Fina vänner! 

Laddade för RACE!

Klockan började att närma sig 13 och vi vandrade ner mot starten. En vattentemperatur på 16 grader, snart dags och hoppa i det härliga blå. Jag doppade mig och tog några simtag, det kändes inte jättekallt och det var skönt. Hade inte någon uppfattning om vad klockan var exakt men det började att närma sig start.

Jag stod och funderade på om jag skulle ha glasögonen innanför eller utanför mössan. Jag stod i vattenbrynet och tänkte att det var några minuter kvar till start. Men plötsligt hör jag PANG. VA?? Helt oförberedd att skottet gick, ingen nedräkning, jag fattade ingenting. glasögonen hade jag i handen och fick fort sätta på mig dom och hoppa efter de startande. Herregud vilken galen start! Stressad!!!

Jag hoppade mig fram, det var grunt, efter en stund la jag mig ner och började crawla. Den där känslan av att befinna sig i en torktumlare, ha armar och ben överallt på sig infann sig inte, jag fick luckor och gott om plats så jag kunde simma på rätt bra ut till första bojen! Men pulsen går nästan i taket ändå, det är stressat och man hinner knappt tänka. Armarna vevade på men det kändes inte som jag hade någon bra fart, långsamt framåt. Tittade ofta upp framåt för och se så jag inte navigerade fel. Vågorna kom mot kroppen jag nötte mig framåt. Försökte hitta fokus och när jag såg att jag närmade mig rampen öste jag på med lite mera tempo.

Jag kom upp på rampen och kände mig helt vimmelkantig, andfådd, stressad men glad att jag var klar. Efter att man klättrat upp på rampen kom det en svart matta och där kom jag och sprang lite halvt stressad och gör värsta VURPAN så jag lägger mig helt raklång på ryggen. PANG vilken smäll. Herrejösses! Folk omkring mig undrade hur det gick och jag bara reste mig upp och sprang mot växlingsområdet. Helt uppe i endorfinruset kände jag inte om det ens gjorde ont.

Från simrampen var det en bit att springa till växlingsområdet, nästan 400 meter på asfalt barfota. Det gick bra, försökte andas men pulsen var rätt hög och efter fallet så var jag nog lite chockad. Tog av mig överdelen på våtdräkten. Närmade mig min plats och gjorde bytet från sim till cykel en aning långsamt men det var härligt att cykla iväg.

Först ut på banan kom det en brant uppförs backe. Kände mig taggad att trycka på pedalerna, det kändes lätt, jag kände mig stark i benen. Cykelbanan var rätt tuff, backar och svåra svängar, motvind längs med hela strandpromenaden. 4 varv skulle avverkas. Jag hade inte någon klocka på mig så hade ingen uppfattning hur fort/sakta det gick jag körde på känsla. Jag ville satsa och trycka ut energin jag hade i benen.

Det brände lite i låren och det kändes härligt på ett sätt att få ta ut sig så mycket. Jag andades, drack lite vatten och njöt av att få cykla på hemmaplan. Många som ropade mitt namn och det gav energi! Så himla roligt. Jag betade av varv efter varv, räknade varven högt för mig själv så jag inte skulle tappa bort hur många varv jag kört. Blev osäker på hur många varv det var någon gång, men jag körde rätt :) Skönt! Lätt att tappa bort sig och bli osäker när man blir trött.

Fin cykling längs med Varbergs strandpromenad! 

Här njöt jag! :)

Växlingen ut mot löpningen gick bra. Benen ville bara springa nu. Attackera och springa de där 5 km, 4 varv runt fästningen. Mycket folk var det längs banan så man fick mycket pepp och energi! Nu hade jag tagit på mig klockan och jag såg att jag höll ett bra tempo. Kring 04.00 i tempo mesta tiden. Jag har nog aldrig sprungit så fort och känt mig så stark. Häftig känsla! Där var jag helt förlorad i löparbubblan och jag njöt! Här kände jag mig lite extra stark. 

Jag betade av varv efter varv och tillslut var jag ute på sista varvet. Det värkte i låren och jag såg fram emot målgången!

Här springer jag i mål. Min första SPRINT tävling. Jobbigt, flåsigt, stressigt, roligt ett himla kul äventyr på hemmaplan. Jag är så himla nöjd med min löpning där jag snittade 04:04. Otroligt nöjd med hela min prestation. Det finns fart i min kropp också, härlig känsla. Sådär bubblande glad fortfarande.

TriathlonHÖG! 

Nu är det bara och ladda om denna veckan för på lördag smäller det igen. 

In i triathlonbubblan och mot Vansbro halv IM! :) Pirrar i magen!

STORT TACK till alla som hejade det gör så himla mycket. Guld värt!

Tack för ett grymt arrangemang! Fantastisk dag!

Grymt bra jobbat gänget!!! After race HAPPY! 

Finaste och bästa Nina!