Kustjagaren Swimrun Karlskrona Silvermedalj

Låt äventyret ta fart :)

I fredags åkte jag och Jani mot Karlskrona för och delta i Kustjagaren swimrun som ett mixlag. Detta var vår första tävling tillsammans och jag kunde inte tänka mig en bättre mixpartner än min själsfrände. Kustjagaren är 26 km löpning och 4,3 km siming

Provade utrustnigen med lina dagarna innan 

 

Framme i Karlskrona hämtade vi startkittet:  en badmössa och en nummerlappsväst.
Bestämde oss för att vårt team skulle heta TRILOVE! Sen var det bara och ladda och tagga för en het dag i Karlskrona skärgård. Temperaturen för morgondagen visade 27 grader. Det skulle bli en kokande historia!

Team Trilove

 

Lördag morgon kom vi åt frukost och gick till platsen där alla lag skulle mötas för ett kort info möte innan bussarna skulle ta oss mot starten lite dryga 3 mil bort.

Hela morgonen var jag tokigt nervös och magen gjorde ont av fjärilarna jag ville bara komma iväg.
Framme vid start bytte vi om till våtdräkt och gjorde oss klara. Redan då var det kokande hett och alla sökte sig efter skugga.

Laddade före start! 

 

10.30 pangade startskottet och 220 lag (440tävlande) var iväg alla samtidigt. Trångt till en början då vi hade ställt oss alldeles för långt bak. Sprang om en del innan vi hittade en bra rytm och kunde springa på i vår fart.

Redan HÄR var det jobbigt. Benen ville inte svara de gjorde ont för varje steg jag tog. Värmen gjorde sig påmind, jag kände mig överhettad och veta att det är 8 km tills jag får hoppa i för första gången i vattnet gjorde mig orolig. Jag sa till Jani, jag vet inte om jag kommer orka detta.

Ett mixlag sprang om oss i grym fart. Då började jag tagga till. Imponerad fart i denna värme, pannbenet fram, de ville jag inte släppa ur sikte. Kanske våra farligaste konkurrenter? De såg starka ut men vi är starka vi också tänkte jag!

Innan tävlingen hade vi inte sagt något speciellt mål med dagen förutom att vi ville vara ordentligt trötta när vi springer i mål. Om vi nu skulle haka på detta mixlag så visste jag att det skulle bli en tuff dag. Jani räknade ner. 3km kvar till vattnet. Som jag längtade efter att få hoppa i och få känna kylan mot kroppen.

Några hundra meter kvar och jag ser den första vätskekontrollen och jag bara häver i mig sportdryck. Så törstig! Jani sa innan tävlingen att vid varje vätskestation dricker du mycket och jag löd inte svårt att få i sig vätska denna dag. Vi tar på oss våtdräkterna som vi sprungit nerkabbade med. På med mössa och glasögon och hopp i vattnet. Äntligen!

Vattnet når kroppen. Jag får en chock!!! Det svalkar inte ens. Va är det här? Det var ljummet och kylde inte ens kroppen. Jag som är en fryslort blev till och med besviken på det varma vattnet. Ibland kom det dock lite svalare partier i vattnet och då var det bara och njuta så länge som de varade.
Vi körde med en lina mellan oss och vi hade bestämt att vi drar varannan simning. Jani drog första långa simningen 900 meter. Att ligga bakom på fötter är bekvämt, man liksom sugs med i farten och knappt att jag behöver ta i när jag ligger där bak, skönt med återhämtning.

Vi simmar om många lag. Det känns härligt att bubbla omkring i havet. Simning jag älskar det. När vi närmar oss land och uppstigning känner jag, åh nej inte redan jag vill simma längre och mera.

Vi springer upp på land och löpningen är lite varierad, ibland skog, små stigar, grusväg och asfalt men mestadels ganska så lätt löpning inget jättetrixigt så det funkar för oss att ha linan mellan oss hela vägen.

Publiken hejar på och vi får reda på att vi är FÖRSTA mixlag som springer förbi. Vi blir förvånade men jätteglada att vi ligger så himla bra till. En lång väg in till mål men bara känslan att vara första MIX-lag ger oss energi och att om vi fortsätter i detta tempot och inget händer så har vi chans att topplacera oss. Vilken häftig grej! Nu KÖR vi!

Laget som vi såg i början som jag tänkte kommer vara farliga de är dem som vi fightas med under hela loppet. De springer bättre än oss men sedan tar vi ikapp på simningen och så pågår det hela vägen.

Löpningen börjar att kännas bättre för mig ju längre in i tävlingen vi kommer. Det är som att jag behöver en lång startsträcka. Simningen känns underbar. I havet trivs jag som fisken och känner mig stark. Några simsträckor leker vågorna med oss men då känner jag mig som mest levande.

När vi närmar oss den sista simsträckan på 550 meter så ligger vi bakom det ledande paret. Vi tar in på dem hela vägen och när vi kommer till platsen där vi ska upp och springa sista biten in i mål så kommer vi precis samtidigt upp och vi är iväg nästan samtidigt, vi kommer lite bakom.

De är starka och vi har inte någon direkt spurt att ta till så vi njuter oss vägen in mot mål och korsar mållinjen hand i hand som andra mixlag (av 62mixlag 12e laget totalt ) känns helt ofattbart.

Glädjerus!!! Kroppen kokar inombords både av våtdräkten och av lycka.

foto Anna Nystedt

 

 

Vår första swimrun tävling tillsammans och vi tar ett silver. 

Swimrun HIGH! :)