Race Rapport Ironman Kalmar Simningen

FREDAG DAGEN FÖRE RACE

På fredagen checkade jag in min rosa pärla, hängde upp den fint på sin plats 383 och tömde ut en del luft i däcken så de inte skulle explodera där i värmen. Kollade hur jag skulle ta mig från simuppgången och till min blåa bike-bag och vidare till cykeln.

Föreställde mig även hur jag kommer in med cykeln hänger upp den på sin plats och sedan skyndar iväg och hämtar min röda run-bag och springer ut på Kalmars gator.

Memorerade säkert 10 gånger till och blev snurrig och yr i huvudet. Nä bara och lämna check-in nu och inte noja mera över om jag har ett par cykelskor i påsen, om hjälmen och nummerlappen verkligen ligger där och har jag rätt löparskor i påsen? Jag är nog den som kan noja sönder huvudet.

Vi for sedan hem och hade en lugn kväll i soffan. Fjärilarna i magen var där. Gick och la mig i sängen 21.30 men jag var inte ett dugg trött, släckte lampan och hoppades att jag skulle somna. Tiden tickade på, den blev 23, 24, 01 och inte en blund. Men lugn tänkte jag hela tiden, viktigast är att kroppen får vila så försökte att inte stressa upp mig. Tror att jag kanske sov 1h totalt den natten.


LÖRDAG RACE DAY 

04.00 ringer väckarklockan i den lilla byn Högsby där Mamma bor. Jag gick upp och mådde sjukt illa och kände mig lite bakis efter en halv natt med dålig sömn. Gjorde två mackor som jag tänkte ha på den 50 min bildfärd vi skulle göra in till Kalmar stad.

Frukosten var svår att få i magen men jag kämpade och visste att jag verkligen behöver få ner maten i magen. Flaggorna stod rakt ut - blåsigt idag! Tur att jag tränat mycket i motvind tänkte jag och ska verkligen ge den en match! Bring it on, så kände jag! :)

Var på växlingsområdet runt 05.30 och gick direkt till min cykel där Nina så gulligt hade hängt sin pump över min cykel. Mitt orosmoment på morgonen är alltid att pumpa cykeln och att hjulen ska explodera och ge mig punktering där och då. Nina kom bort till min plats och jag kände mig genast lite tryggare, hon fick sätta på pumpen i ventilen sen hjälptes vi åt. Klart och fixat, kändes skönt!

Gick igenom mina påsar en gång till och sedan var jag på toa en, två, tre gånger :) Galet nervös!

Jag och Nina traskade mot starten. Vi var ruggigt pirriga i magen. Kalmar bjöd på en klarblå himmel, solen värmde och jag frös inte ett dugg där på morgonkvisten. Helt underbart. Tidigare år vet jag att jag har huttrat lite grann innan starten och varit kall om fötterna men inte i år.

Älskade Kalmar så vackert....

Mycket folk redan vid starten 06.30

Fokus att göra utrusningen i ordning. I med öronpropparna, fixa till mössan och på med glasögonen på huvudet.  

Jag Saga och Nina gör oss redo för vattnet. 

Vi sa hejdå till varandra för vi skulle alla i olika grupper. Jag ställde mig långt fram i 1h 10 min gruppen. Förra året och året därpå simmade jag på 1h 13 min, hade en förhoppning att göra en bättre tid. Nu var det en 15 min väntan till start. Jag andades och försökte att fokusera inåt. Blundade i ledet och tänkte på dagen.

Kentas låt börjar att spelas "just i dag är jag stark". Jag får fortfarande rysningar när jag hör låten, detta var min 5e gång jag lyssnar på låten för att sedan börja vad jag tycker är världens bästa dag. Dagen jag har sett fram emot i ett helt år, den är här nu och jag ska försöka njuta så mycket som möjligt. Njuta och utmana lite extra idag. 

Det hade pratats om vågor dagen innan, jag hade inte funderat så mycket kring det, det blir vad det blir, vädret, vattnet går inte att påverka så försökte att inte oro mig och lägga energi på det, oroade mig för så himla mycket annat :)

Jag hör att startskottet för eliten går iväg och tänker att nu är det snart min tur. Vi börjar sakta röra oss framåt, jag blir mer och mer nervös, det känns som att det är mycket folk som ska iväg samtidigt.

Vandrar framåt och ser mamma står vid kanten och hejar, blir glad, det har blivit en tradition att vi ses där vid simstarten! Hon och Ronny har alltid varit där och stöttat och det är så skönt att ha dem där.  Bara några meter kvar innan jag når vattnet. Hjärtat slår, kroppen känns varm, det ska bli skönt att hoppa i och starta dagen.

Vattnet och vågorna väntar....

SIMNING 3.8 km 

Jag hoppar i och där är jag iväg. Crawlar mig framåt, det går fint, inga sparkar inget knök jag kan simma hyfsat fritt där jag är. Letar luckor, vill ta mig fram smidigt. Simmar några meter och sen kommer den väggen av vågor som fortsätter hela simningen. 

Riktigt luriga vågor, känns som att de kommer från alla hörn och får inte ihop det riktigt. Kastas fram, åt sidorna, vevar på försöker titta upp vart jag ska men det är svårt, bojarna syns inte ibland på grund av att vågorna är i vägen. Jag tar sikte på armar jag ser långt fram, har ingen koll egentligen på bojarna, kan inte se dem, gör mig lite orolig stundvis. jag vill ha stenkoll på bojarna men idag får jag hålla koll på gruppen som är framför och lita på att dem är rätt.

Dyker ner i vågorna när de kommer. Framåt, framåt, tänker jag. ser att många har problem, många bröstsimmar och spanar vart tusan man ska ta vägen för det är svårt att se. Kallsup efter kallsup, känns som att hela magen blir full av Kalmar sunds vatten. Ibland blir vattnet så grunt att det går att ställa sig upp och det gör några och jag ser att de är förvirrade över vart de ska ta vägen. Folk börjar att stanna upp och prata med varandra.

Jag försöker att hålla lugnet. Jag har varit med om en liknande simning i Kalmar med svåra vågor att simma i. Känner att det är lite extra jobbigt för armarna idag. De får slita och ta i ordentligt för att komma framåt.

Det känns som att det går långsamt, tappar lite förhoppningen att göra en bättre simtid. När jag tittar upp och ser en klunga med folk åt vänster sedan ser jag en klunga som drar mer åt höger så undrar jag vad som är rätt? Försöker kika på de som står på kanoterna, hur lotsar de? Ser att den ena vinkar inåt och jag tror på det. Jag hoppas det blir rätt. Det var ju en grupp som hade navigerat helt fel där ute så enkelt var det inte att se framåt.

Kommer in längs med kanalen och här blir jag peppad av publiken  de applåderar. Vattnet blir lite lugnare och jag vet att det inte är långt kvar nu, men det känns som att jag har varit ute i en evighet och fightats i vågorna.

Simmar på sista biten och jag blir glad när jag börjar att se uppgången försöker att ta i det sista med mina armar och köra på fullt framåt. Rampen närmar sig och när jag får ta de första stegen på den så är jag glad.

Simningen klar och jag känner mig riktigt nöjd över att jag klarade vågorna, tiden har jag ingen aning om men tänker att den är sämre än förra året. Springer och hämtar min bikebag och in i tältet för att byta om, träffar Viktoria Johnsson som säger VILKEN SIMNING.. Ja galen säger jag :) Kände mig som en vante som flög hit och dit. Andningen var helt orytmisk. 

Nu i efterhand så vet jag att jag lyckades med ett PB där i vågorna med 3 min.

Simmade på 1h 10 min. 
3e bästa simtid i min agegroup
30e bästa simtid bland alla tjejer 

Galet vilken simning jag lyckades att få till. 

Cykling 18 mil i ett blåsigt Kalmar/Öland väntade härnäst!