Race rapport Ironman Kalmar Cyklingen

Springer mot min rosa fara och tar den sen är jag iväg på resan, den 18-mils långa cykelturen ska ta fart. Cirka 12 mil på Öland och sedan tillbaka till fastlandet och avverka de sista 6 milen.

Det var inte svårt att hitta min starkt lysande rosa TREK! :) 

Folkmassorna är stora som hejar på när vi cyklar ut genom Kalmar. Hör mitt namn flera gånger och jag blir glad, peppad att ta mig an cyklingen som alldeles strax börjar på Ölandsbron. Har i ALLA år frusit på cykeln på väg mot Öland men inte i år det är en härlig känsla - och det är för att jag frös inte ett dugg på simingen - så skönt.

mycket publik som hejar fram när vi precis hoppat upp på våra cyklar 

foto: maxprestation

Motvinden kommer när cykeln rullar över bron. Jag kämpar med farten. Uppför är jag stark och vinden ska jag ge en match idag.

Tror jag hade snitt på 26km/h första biten med motvinden. Det var tufft men ändå en magisk känsla att cykla på bron och varje år brukar jag blicka ner och tänka att där i vattnet simmade jag bara för en stund sedan. Jag älskar Ironman Kalmar. Jag kände mig så lycklig att få vara en del av resan i år igen.

Öland är vackert. Anna och hennes familj står precis som tidigare år och hejar på mig och ger min kropp full med energi. Det är det bästa med Öland. Folk sitter i de små byarna och utanför deras hus och hejar för fullt på varje cyklist som kommer. Helt fantastiskt vilken glöd och stöttning det är för oss triathleter.

bild från getty images for ironman

I år har jag satsat lite mer på cyklingen. Kört tuffare intervallpass som jag hoppas ska ta mig till en bättre tid på cyklingen. Om jag lyckas med att komma under 6 timmar så skulle jag vara överlycklig.

Tidigare år har jag lite tänkt att jag vill spara mig till löpningen och kanske inte vågat ta i fullt, men i år så tänker jag annorlunda, jag vill ha en bättre cykeltid, jag vill få ut det jag vet att jag har i mina cykelben, fokuserar på det jag gör här och nu och sedan får löpningen gå som den går. Jag satsar för fullt i varje gren som om jag inte ska göra något efteråt.

Dricker min starkt blandade sportdryck från Umara, är noga med att få i mig energi, äter några halvor bananer som serveras längs med banan och tar min gels jag har med mig.

I år VÅGAR jag trycka på, ha fokus i blicken. Tro på dig själv tänker jag! Försöker att ligga över 30 km/h, pressa, jag kan det här, peppar mig med positiva tankar. De fåtal backarna som är på banan där är jag starkare och cyklar om de flesta som också befinner sig i backen. Jag ler för mig själv och tänker att jag borde cykla någon IM där det finns fler backar att ta sig an, det är kul.

På flacken blir jag omåkt, kanske inte av lika många i år men de susar förbi mig även om jag tycker att jag har bra fart nu. Blir fascinerad över hur fort de cyklar. 

Får många fina kommentarer längs med banan och blir hejad på, "snygg cykel", "fan va grym du är på att cykla uppför", "din cykel är verkligen så SNYGG som den är på bilderna på instagram om inte snyggare i verkligheten", "snyggaste tjejen på banan", tar åt mig av ALL positiv energi jag får. TACK för era ord längs med banan.

Cyklar genom tuff motvind, sidvind, härlig medvind och vips är jag snart tillbaka på bron och lämnar Öland bakom mig. Inga dippar, jag håller energin uppe och njuter. Nu ska jag in i Kalmar igen och ser fram emot mötet med den gigantiska publiken sen är det lite drygt 6 mil kvar på fastlandet.

KALMAR jag älskar er! Det enorma stödet man får när kommer in och rundar i rondellen är magiskt. Fyller upp kroppen med denna energin, hör mitt namn många gånger och jag cyklar mig varm i hjärtat. Kroppen är påfylld nu kör vi den sista biten.

Jag fylls ytterligare med bubblande energi när jag får se min älskade kärlek och supportrar stå i utkanten av Kalmar och hejar på mig när jag kommer och susar förbi.

Sista sträckan på fastlandet brukar vara lite seg men tänker bort alla tankar på att jag skulle vara trött. På fastlandet bjuds det på motvind och lite medvind. Försöker att hålla mig i tempobågen hela tiden. Känner mig stabil på cykeln, rullar fint på vägen.

När jag tittar på min klocka och den visar att jag har hållit ett snitt på 31km/h och jag har bara några mil kvar nu så känner jag en sådan lycka. Om inget händer nu så kommer jag komma in på en tid under 6 timmar. Tjohooo! 

Känner mig stark även sista biten. Cyklar om en del och när jag snart är i Kalmar igen börjar jag att förbereda mig mentalt för att nu ska det springas. Tar mig en gel och sköljer ner med vatten så jag har fyllt på med energi direkt till löpningen. Magen har varit väldigt lugn och fin under hela cyklingen, hoppas den håller sig så även under löpningen.

Växlingsområdet kommer närmare och närmare och när jag väl hoppar av cykeln så har jag cyklat personbästa på tiden 5h 43 min vilket ger ett snitt på 31,46 km/h. YES jag klarade det och känslorna bubblar. Jag har cyklat under 6 timmar, det har aldrig hänt under en Ironman.

Cyklingen brukar vara där jag tappar många placeringar. I år låg jag 3a efter simningen och efter cyklingen hade jag bara tappat en placering och cyklade in som 4e dam i min åldersgrupp. 

Race with a smile 

Löpningen väntar i nästa avsnitt.