" IRONMAN MALLORCA 70.3 RESAN "
Nu har jag varit hemma ett par dagar och landat. Bubblan vill jag inte slå hål på ännu, jag blickar tillbaka på resan med glädje och hade inte haft något emot att göra det om och om och om igen :)
Jag tänker ta det från allra första början...
ONSDAG 6/5
Resan tog fart förra onsdagen kl 06.30 då Nina hämtade upp mig och vi for mot Landvetter flygplats. Det kändes fortfarande overkligt med semester och tävling på Mallorca. Disco i bilen och stämningen var på topp. Magen var tyvärr fortfarande ur funktion, den småkrampade lite då och då och det gjorde mig orolig men försökte att inte tänka så mycket på det.
Ett väldigt laddat, taggat och glatt gäng som står inför en stark resa :)
Mycket packning blir det :)
Flygresan gick som smort och Mallorca mötte oss med en klarblå himmel.
Fantastiskt med värme och sol! Hyrbilen blev vår efter lite om och men och så stod vi där och skulle få in 6 cykelväskor och resterande bagage vi hade med oss. Vi fick många blickar som sa, att det där kommer aldrig att gå, men hey anything is possible ;) en del av oss fick ta bussen in till Alcudia...
Det var lite nervöst att öppna upp cykelväskan. Hade den klarat resan?
Pustade ut när jag öppnade väskan och såg att den var hel och fin. Nu återstod det att skruva ihop min kärlek som är lite egen av sig och väldigt speciell med sin utformning av styre. Med hjälp lyckades jag få alla bitar på plats men frambromsen hade lossnat och fungerade ej och ingen av oss visste hur vi skulle lyckas att få ihop det. ÅH NEJ, svetten rann i pannan...
Jag gick och la mig med en liten klump i magen den kvällen. Att det måste strula med cykeln kändes inte alls roligt och speciellt inte med bromsen.
Uppdraget för morgondagen ( torsdag ) : Checka in oss själva och få ordning på min och Rubens hoj som också betedde sig lite märkligt. Positiva tankar, det kommer lösa sig på något vis!
TORSDAG 7/5
Registrering.
Vi var tidigt på plats så det hade inte kommit så mycket folk än så allt gick väldigt smidigt. Hämtade ut väskan och kuvertet med startnummerlappar, växlingspåsar och det snygga åkbandet kom på plats på armen.
Dags att leta upp bike doktor, help me!!!
Bara ett stenkast från registreringen stod vår kära Bike Doktor, vilken lättnad. Lämnade in den och förklarade vad som var fel. Han kollade på cykeln och hängde upp den på mekstället och sedan började han skruva i min kärlek. Jag stod bredvid och var lite nervös i magen. Han tittade, skruvade funderade en lång stund. - jag orolig att det skulle vara något stort fel.
Det var långa säkert 30 min innan han tar loss cykeln och provar bromsen och HURRA den fungerar. Jag säger att han har räddat min dag och frågar vad han vill ha för besväret men han skakar på huvudet och ler ingenting.
Jag är lycklig, jag har en hel cykel nu kan jag bli RACE READY!
Min pärla fick många blickar på sig när den hängde här, så glad över att den är min :)
Check av Simbanan
Senare under dagen begav vi oss mot stranden för och reka simbanan. Häpen över vattnet som var så klart och vackert. Hoppade i våtdräkten och tog sikte mot bojarna som låg i vattnet.
Vattnet var varmt, härligt, underbart, vågigt och simningen kändes bra. Jag simmade i stort sätt hela banan och efteråt ville jag bara ha mer. Älska simning i havet och här var det som att simma i ett akvarium. Spanade på fiskarna, hjärtat slog dubbelt när jag såg de stora fiskarna, lite sådär läskigt härligt. Ljuvligt!
Utrusning och simbanan kunde inte kännas bättre! Simmet check! Redo!
Pre-race mötet var på stranden i ett kokande Alcudia, området präglades av hungriga triathleter och stämningen var sådär pirrig som det bara kan bli på ett pre-race möte. Svetten rann längs med kroppen. Solen stekte på axlarna. Platserna under parasollerna var redan upptagna när vi kom fram. Nästan olidligt varmt men mötet ville vi inte missa.
Efter lite matnyttig information om tävlingen, tips på vägen så skyndade vi oss hem och hoppade i poolen och kylde ner oss. Skönt! Jag kunde somna lite bättre på natten då jag visste att min cykel var redo och simbanan kändes bra men såklart pirrade det i magen!!
FREDAG 8/5 Dagen före RACE
Uppdraget på fredagen:
Checka in cykeln och hänga upp växlingspåsarna:
Blue för BIKE
Red för RUN
I påsarna har man det man behöver för varje gren och jag dubbelkollar minst femtioåtta gånger att jag har ett par skor i vardera bag och allt annat också. Jag är så nojjig att jag ska ha glömt något.
Hänger upp min TREK och tömmer den på luft. Det rekommenderades att göra så inte däcken sprängs i värmen.
Växlingsområdet är det största jag sett men så är det världens största Ironman 70.3 med 3800 startande.
Herregud hur ska jag hitta här? Kollar upp efter ett riktmärke. Vart hänger min cykel. Varifrån kommer jag när jag simmat och hur springer jag till min påse. Det är saker jag gör när jag checkar in. Kollar så jag vet vart jag ska ta vägen, men det är inte alls säkert att man kommer ihåg det i dimman när man väl är på plats. :) Bra att gå rundan några gånger och memorera ändå!
Landade i fantastiska Alcudia!
Ironman bubblar...
Huset som vi hyrt för vår vecka
Det var lite nervöst att öppna upp cykelväskan. Hade den klarat resan?
Pustade ut när jag öppnade väskan och såg att den var hel och fin. Nu återstod det att skruva ihop min kärlek som är lite egen av sig och väldigt speciell med sin utformning av styre. Med hjälp lyckades jag få alla bitar på plats men frambromsen hade lossnat och fungerade ej och ingen av oss visste hur vi skulle lyckas att få ihop det. ÅH NEJ, svetten rann i pannan...
Jag gick och la mig med en liten klump i magen den kvällen. Att det måste strula med cykeln kändes inte alls roligt och speciellt inte med bromsen.
Uppdraget för morgondagen ( torsdag ) : Checka in oss själva och få ordning på min och Rubens hoj som också betedde sig lite märkligt. Positiva tankar, det kommer lösa sig på något vis!
TORSDAG 7/5
Tur att det inte var så långt ner till Alcudia från vårt hus då jag fick sitta bak och hålla koll på cyklarna.
Registrering.
Vi var tidigt på plats så det hade inte kommit så mycket folk än så allt gick väldigt smidigt. Hämtade ut väskan och kuvertet med startnummerlappar, växlingspåsar och det snygga åkbandet kom på plats på armen.
Dags att leta upp bike doktor, help me!!!
Bara ett stenkast från registreringen stod vår kära Bike Doktor, vilken lättnad. Lämnade in den och förklarade vad som var fel. Han kollade på cykeln och hängde upp den på mekstället och sedan började han skruva i min kärlek. Jag stod bredvid och var lite nervös i magen. Han tittade, skruvade funderade en lång stund. - jag orolig att det skulle vara något stort fel.
Det var långa säkert 30 min innan han tar loss cykeln och provar bromsen och HURRA den fungerar. Jag säger att han har räddat min dag och frågar vad han vill ha för besväret men han skakar på huvudet och ler ingenting.
Jag är lycklig, jag har en hel cykel nu kan jag bli RACE READY!
Min pärla fick många blickar på sig när den hängde här, så glad över att den är min :)
Check av Simbanan
Senare under dagen begav vi oss mot stranden för och reka simbanan. Häpen över vattnet som var så klart och vackert. Hoppade i våtdräkten och tog sikte mot bojarna som låg i vattnet.
Vattnet var varmt, härligt, underbart, vågigt och simningen kändes bra. Jag simmade i stort sätt hela banan och efteråt ville jag bara ha mer. Älska simning i havet och här var det som att simma i ett akvarium. Spanade på fiskarna, hjärtat slog dubbelt när jag såg de stora fiskarna, lite sådär läskigt härligt. Ljuvligt!
Utrusning och simbanan kunde inte kännas bättre! Simmet check! Redo!
Gänget är incheckade och laddade!
Pre-race mötet var på stranden i ett kokande Alcudia, området präglades av hungriga triathleter och stämningen var sådär pirrig som det bara kan bli på ett pre-race möte. Svetten rann längs med kroppen. Solen stekte på axlarna. Platserna under parasollerna var redan upptagna när vi kom fram. Nästan olidligt varmt men mötet ville vi inte missa.
Efter lite matnyttig information om tävlingen, tips på vägen så skyndade vi oss hem och hoppade i poolen och kylde ner oss. Skönt! Jag kunde somna lite bättre på natten då jag visste att min cykel var redo och simbanan kändes bra men såklart pirrade det i magen!!
FREDAG 8/5 Dagen före RACE
Uppdraget på fredagen:
Checka in cykeln och hänga upp växlingspåsarna:
Blue för BIKE
Red för RUN
I påsarna har man det man behöver för varje gren och jag dubbelkollar minst femtioåtta gånger att jag har ett par skor i vardera bag och allt annat också. Jag är så nojjig att jag ska ha glömt något.
Hänger upp min TREK och tömmer den på luft. Det rekommenderades att göra så inte däcken sprängs i värmen.
Växlingsområdet är det största jag sett men så är det världens största Ironman 70.3 med 3800 startande.
Herregud hur ska jag hitta här? Kollar upp efter ett riktmärke. Vart hänger min cykel. Varifrån kommer jag när jag simmat och hur springer jag till min påse. Det är saker jag gör när jag checkar in. Kollar så jag vet vart jag ska ta vägen, men det är inte alls säkert att man kommer ihåg det i dimman när man väl är på plats. :) Bra att gå rundan några gånger och memorera ändå!
Väntar med spänning på resten!
SvaraRaderaVilken pers med bromsen! Tur att det gick bra... :-)
SvaraRaderaHärlig och rolig läsning med en hel del spännande inslag;) Kul bild på dig som sitter där bak i bilen med alla cyklar:) Skoj att åka ner ett gäng sådär.
SvaraRaderaSer framemot fortsättningen!
Vad spännande Lina och tack för att du låter oss andra känna en smula av stämningen! Har sett alla dina bilder på Insta och suckat av avund. Vilken pärs med bromsarna men klart att det ordnar sig!! Inget annat alternativ är rimligt!
SvaraRaderaSå spännande. Ska jag någon gång köra en IM så är det på Mallis.
SvaraRaderaKram kram
Vilken härlig cykel du har! Det måste vara kul att cykla på nya ställen.
SvaraRadera