lördag 19 maj 2012

Ett sorgligt hejdå


Idag körde jag mitt sista lördagspass här i Luleå
Det var sorgligt att säga hej då.
Kommer sakna alla lördagscyklister enormt mycket. Sån energi de har gett mig.

Tillsammans har vi cyklat upp för höga berg och ner i de djupaste dalarna.



Jag fick värmande ord och kramar efteråt. Vilket gäng! 

Alltid i mitt hjärta! <3 


Nu ska jag upptäcka nytt gym och förhoppningsvis fortsätta att instruera. 


Jag vill vara kvar i cykelbubblan! 


7 kommentarer:

  1. Vad tråkigt :( Men! Ny stad, nya möjligheter :)

    Sv: Jaa, det finns ju det. Du har inget bra tips på onlineaffärer som har bra cykelkläder? :)
    Åh, hälsovägledare, det lät intressant. Hur länge har du kvar? :)

    SvaraRadera
  2. Känns säkert vemodigt, men ja, ny stad nya möjligheter! Kommer säkert att bli grymt!

    SvaraRadera
  3. Spännande med Varberg, när är du ditflyttad?

    Tror att det är ungefär 8 mil till Varberg så inte superlångt bort. Det är ju alltid cykelavstånd. :)

    SvaraRadera
  4. Åh, det är verkligen verkligen blandade känslor vid en flytt! Även om man vill det och valt det, så är det jobbigt med alla avsked och alla "sista gången"...

    SvaraRadera
  5. Sv: Wiggle är ju jättebra, där har jag beställt mycket av mina 2XU kläder :) Tack för de andra tipsen!

    Nej, jag bor i Trollhättan. Så det är en timme ifrån Göteborg. Hur långt ifrån Göteborg ligger Varberg? (jag har inte så bra koll på Sverige ;) ) haha.

    SvaraRadera
  6. Förstår att det känns tungt att lämna norr även om söder tar större plats i ditt hjärta. Du verkar ju ha fått en massa fina vänner där uppe, och det är ju självklart ledsamt att lämna.
    Förhoppningsvis finns det lika många fina vänner nere i söder!
    Mer värme finns det iaf :)
    Hade ni så kallt som 5 grader :( Då är söder bättre! :)

    SvaraRadera
  7. Baksidan med flytt, alla sorgliga farväl. Känner mig rätt säker på att något av Varbergs alla träningsställen kommer ta emot dig med öppna armar, och att du snart sitter på en instruktörscykel igen. Men förstår vemodet...

    SvaraRadera