Kebnekaise!

Nu är vi hemma igen efter ett riktigt äventyr i fjällen.
Kroppen känns halvt mörbultad, men det är det helt klart värt.

Här kommer vår reseberättelse i ord och bilder!
Men som alltid, det ser mycket finare ut i verkligheten än vad det gör på bild.


Dag 1 ( tisdag)


Resan till Kebnekaise började härifrån Luleå.



Vi tog bilen och åkte på E10
Förbi Kalix, Gällivare, Kiruna och slutstation Nikkaluokta, en sträcka på ca 40 mil.

I Nikkaloukta slutade vägen och fjällvärldens vildmark tar vid.
Vi parkerade bilen, bytte om och gjorde oss redo för vårt äventyr!






Sträckan Nikkaloukta-Kebnekaise är ca 19 km.

Mot Kebne! :-)



Det finns möjlighet att förkorta vandringen genom att åka båt på glaciärsjön Laddjujavri. Båtfärden är 6 km lång och tar mellan 20 och 30 minuter.

Vi tog båten på ditvägen, vilket var en häftig upplevelse!

Så vackert! Allt var fantastiskt!
Klarblå himmel!

Vid båten!





På båten!



Utsikten, vi närmade oss bergen!



Det kittlade till i magen.
De fina vyerna gjorde att man blev helt knäsvag och stum!




När båten släppte av oss hade vi ca 8 km kvar till Fjällstationen!




Våra magar började kurra och vi kände att vi behövde lite energi innan vi fortsatte.

Vattenpåfyllning i en bäck!



Vi slog ett litet läger och fyllde på energi och myggorna anföll!
Men vi njöt av utsikten vi hade!







När vi fortsatte vår vandring var man nästan helt tagen av vilken natur vi har!
Det här var första gången vi var och vandrade så man hade aldrig kunnat föreställa sig det här.






Vid 22 var vi framme vid Fjällstationen och det började mörkna lite.

Första dagen blev det en vandring på 1,3 mil, vi gick i ca 3h och 30 min effektiv tid.

Vi slog snabbt läger med tältet, det blev en kall natt med förväntan och massa tankar


DAG 2 (onsdag)

sömnen blev inte den bästa den natten
vid klockan 6 på morgonen gjorde vi oss redo
käkade frukost och sedan bar det iväg på vårt tuffaste äventyr!

Det finns två leder upp till toppen som utgår från Fjällstationen.
Den Östra leden kräver god klättervana och glaciärkunskap, och denna led guidas av fjällförare.

Den västra leden är den led som rekommenderas om man vill bestiga toppen på egen hand. Den är ca 20 km t/r men innehåller även en total stigning på ca 1800 höjdmeter vilket gör att den upplevs som en betydligt längre och tuffare tur än vad enbart sträckan får en att tro. Turen brukar ta mellan 10 och 14 timmar men det är naturligtvis helt beroende på vilken kondition man har.

Vi tog den västra leden!

Frukost!






Att bestiga Kebnekaise!

Jag vet när man som liten i skolan pratade om Sveriges högsta berg
då hade man inte en tanke på att man en dag skulle bestiga detta

men nu var vi påväg




det var en dimmig morgon, vi hade ibland svårt att se de rödmarkerade stenarna som skulle leda oss upp

över bäckar, uppför väldigt branta höjder, underlag av bara sten,
fötterna fick sig en omgång!



mitt i dimman får vi syn på dessa renar.
mäktigt att vara uppe i bergen.



vi kom på lite villovägar, men just då så öppnade himlen sig och vi kunde se klart
bergen kom fram och man blev väldigt häpen
från att inte ha sett någonting i dimman till att se detta


det blev ett glädjeskrik!
wiiihooo!

man fick krafter på nytt!








GLAD!




nere i en vacker dal innan det började gå riktigt uppför, brant lutning!



många tankar gick igenom huvudet
kommer vi klara det här
ibland var man så trött
men vi hade modet uppe hela tiden, med pauser och energipåfyllning, vandrade vi vidare



denna branten uppför var nog den svåraste
underlaget var helt galet
bara stora stenar och det var riktigt brant
syns inte så bra på bilden hur högt det egentligen var



här gick tankar som
" hur tusan kommer man ner härifrån sen? "

pausar mitt i branten.



här fotar jag neråt.



det går fortfarande uppför
man trodde nästan aldrig att det skulle ta slut



men här närmar jag mig slutet av denna brant! :-)




efter denna hårda stigning var man riktig trött
och vi tog en paus med vacker utsikt!






nedanför de vita fluffiga molnen där började vi denna jobbiga stigning




jag förevigar och lägger en sten!




utsikt!



Efter fikapausen var det dags att gå uppför igen en liten bit.

Sedan kom vi till ett parti där vi skulle gå väldigt brant nerför
det var minst sagt nästan lika jobbigt
knäna tog lite stryk och man fick gå och spänna sig väldigt mycket


Kaffedalen som den kallas väntade på oss



där fyllde vi på vatten, nu var det inte långt kvar till toppen!




Nu var det dags att gå uppför igen.
man ser några människor vid sidan på bilden som håller på att gå upp.



vi närmade oss Toppstugan!

glada över att ha kommit såhär långt! :-)







Sitter och njuter av utsikten vid topp stugan!





det var så gudomligt vackert!




sjön som man ser längst ner på bilden, där åkte vi båten :-)




vi vandrade vidare medvetna om att toppen var nu väääldigt nära
och när vi fick syn på den blev man helt mållös

den såg så pytteliten ut på långt håll



skulle vi verkligen gå upp där?



jag vid toppen av Kebnekaise! :-)



När vi kom fram till snön så började vi gå uppför
MEN
det var väldigt isigt så vi halkade mest och kunde inte ta oss framåt

vi såg att andra hade "snöskor" med taggar på under sina skor
och vi kände en smula av hopplöshet
nu när vi kom ända fram skulle vi inte kunna gå ända upp till toppen?

En guide räddade oss!
Vi fick låna ett par "snöskor"

när man var påväg upp vågade man knappt att titta ner
höjdrädd som jag är så var det riktigt läskigt

man kröp nästan fram och väl framme på toppen som är väldigt väldigt liten
så satte vi oss ner, det kanske gick och sitta 4 stycken i längd på toppen

vågade absolut inte ställa oss upp!

när vi satt där så var det en så häftig upplevelse
det var så högt, och brant att man knappt vågade andas
man blev så himla tagen av stunden

vi fick inte någon bra toppbild av oss två tyvärr.

denna blev den enda på oss!
man får glädja sig åt den och vetenskapen om att vi sitter på Sveriges högsta berg!

VI klarade det! Tillsammans är vi starka :-)!




vyer från toppen!







Allt kändes nästintill overkligt!


Vi förstod nog inte vad vi precis hade gjort!

Vilket adrenalin man kände där uppe på toppen! Helt sjuk känsla!!


Innan vi vandrade tillbaka så käkade vi lunch och förberedde oss för en tuff vandring hemåt!

Nu skulle vi mest nerför och lite uppför igen.
Benen kändes rätt så tunga
men vi kämpade på!

att var var så vackert väder gjorde resan så underbar!






väldigt brant nerför!



vi tappade leden i en brant lutning
och jag började känna mig väldigt rädd
det var så brant och jag trodde inte att jag skulle komma ner
man fick hasa sig ner och suga sig fast inåt
det går knappt att beskriva hur det var

hjärtat slog väldigt många extra slag
vi klarade oss nerför utan några skador och kunde tillslut hitta till leden igen
vilken tur!

efter 12 h vandring ser vi fjällstationen igen
och man kände JAAA äntligen framme!



en riktigt tuff tur måste jag säga!
men vi klarade det.
benen värkte, fötterna, hela kroppen, men vi var grymt stolta och nöjda!

vi firade med att ta in på ett av fjällstationens lyxiga rum ;-)
Här somnade vi gott, med svullna fötter och skavsår i midan efter ryggan.

men vi var så glada.
ett leende på läpparna!!



Dag 3 (torsdag)
och vi firade med en riktigt god frukost dagen efter!

aldrig har det smakat så gott som det gjorde!



ganska så trött :-)



laddade upp med mycket mat inför den kommande vandringen hemåt igen.

1,9 mil väntade oss.
vi tog inte båten denna gång utan vi valde att gå hela vägen.

vandrande igen!




lite mulet var det, men perfekt vandringsväder, inge regn lagom temp!




Efter 4 h och 15 min hade vi gått 1,9 mil och vi var framme i Nikkaloukta igen!
Det var en jobbig vandring hem.
Benen var ganska så möra, fötterna gjorde lite ont

men vi fixade resan hem också! :-)

Det firade vi med en lunch på restaurangen som fanns där!

Och aldrig har det smakar SÅ gott med riktig mat!
Vilken måltid!









Väldigt trötta satte vi oss i bilen och körde hemåt Luleå
några renar på vägen gjorde oss sällskap



Efter ca 5 timmar var vi hemma igen, stela ben och en kropp som kändes överkörd av tåget. Men vi var såååå lyckliga!


Detta måste vara sommarens höjdpunkt!

Det går knappt att få fram ord hur man känner
hur det verkligen var
men jag har försökt berätta och visa bilder

Det var MÄKTIGT!


Kärlek till vandring! :-)