Tankar kring Ironman

Hur kom jag in på Ironman?

Det hela började med att jag kände att jag ville ha en utmaning.
Så började tankarn rulla. Anmälde mig till Lidingöloppet. Men sen kommer Annika och kommenterar min blogg och skriver att du borde satsa på en rejäl utmaning för det passar dig. Kanske ultralopp eller Ironman!

Ironman?

Jag hade hört talas om det innan, mest tävlingen på Hawaii. Där började min resa. Jag sökte information, tittade på klipp om ironman, vart man kan tävla och så hittade jag Kalmar Ironman, hemmaplan för en småländsk tös som mig :)

Söndagen den 8e maj med fjärilar i magen anmälde jag mig och min träning inför Ironman kunde börja.

Min största utmaning väntade på mig!


Den 11e maj besökte jag för första gången pontusbadet här i Luleå.

Simning.

Bröstsim var det simsätt jag kunde då.
Efter 2 lektioner med två vänliga själar som visade lite crawl och kom med tips så började jag sakta men säkert få in en hyfsat bra crawlteknik. Jag tog mig framåt!:)

Efter mycket träning och nötande så sitter andningen helt okey, den som var svårast i början att hitta någon bra rytm i. Jag har verkligen fastnat för simning och jag tänker fortsätta med det även när Ironman är över. Jag tänkte anmäla mig till en crawlkurs för att få in bättre teknik.


Cyklingen har alltid varit mig varmt om hjärtat. Men jag har mycket att jobba med där också, tempot! Hade velat få in fler långturer, men nu ska jag försöka att inte titta på det som borde gjorts utan det som gjorts! :)

Jag hade funderingar på en ny cykel nu inför tävlingen men känner att jag inte vill göra några förhastade köp. Nu är det jag och Annikas vita pärla som ska kämpa i Kalmar och jag är så otroligt tacksam över att jag får låna den. Kram till dig!


Löpningen

Jag hade inte löptränat så mycket innan. Jag gjorde det mest när jag kände för det, hade inga direkta upplägg. Det längsta jag hade sprungit någonsin var nog 1,5 mil.

Sen började jag springa intervaller, backträning, långdistanser. En period gick löpningen skit, men sen började det lossna lite grann och det började kännas bättre. Det känns overkligt att jag ska springa ett marathon. Men jag ska kämpa som tusan!! :)

Jag har tagit vecka för vecka. Har försökt att ha en plan för vad och hur jag ska träna. Det har inte alltid varit så lätt, hade önskat att jag hade fått ett träningsprogram upplagt för just mig :) Men nu har jag byggt upp ett själv i huvudet och det har gått ganska bra ändå.

Det har blivit många timmars träning varje vecka, runt 10-15h.
Jag har inte tappat gnistan utan jag har gått till varje träningspass med glädje och pepp. Jag har haft en fantastisk träningsperiod! Träningsenergin har varit på topp och jag är så glad! :)

Tack min finaste sambo för att du har ställt upp för mig och har haft en sådan förståelse för mina timmars träning. Du är bäst! Utan dig hade det inte gått!

13 dagar kvar idag. Och det känns så overkligt att jag kommer stå där vid starten 07.00, jag kommer nog inte förstå det fören jag står där och kanske inte ens då :)!

De enda tidsmålen jag har är att försöka klara mig så att jag inte bli bortplockad av banan. jag vill komma i mål och jag kommer kämpa som tusan för det!!

Jag har fått en kärlek för triathlon, och jag kanske vågar säga att jag kommer fortsätta med det sen också! :) Variationen gör det så himla kul!


Nästa vecka kommer jag lägga in några distanspass, kanske ett tripass, för att sedan sista veckan innan dra ner på träningen rejält.


Planet är bokat! Jag är laddad! :)