IRONMAN, den långa versionen!

Först vill jag börja med och tacka alla som har kommenterat på bloggen!

Tack för era fina ord, ert support längs vägen, det har gett mig styrka! :)
TACK!! Det är guld värt! Annika tack för att jag fick låna din cykel, vilken pärla och som vi cyklade! :)

Min dröm om att bli en järnkvinna har nu blivit sann. Jag tänkte försöka beskriva min dag i ord och bilder.

Lördagen den 6e augusti start för Kalmar triathlon, järnmannen, Ironman.

Klockan ringde 04.15 och jag åt en rejäl frukost. Sen satte vi oss, jag och min fina sambo, i bilen på väg mot Kalmar.

50 min bilfärd och man hinner tänka mycket. Det kändes så overkligt, att jag skulle stå där på startlinjen och vara med i Kalmar triathlon järnmannen, hade inte riktigt förstått det ännu.

Framme i Kalmar checkade jag in mig själv och cykeln i växlingsområdet.

Jag la fram alla grejer i ordning som jag ville ha det på en handduk vid min plats.
Fick mitt startnummer skrivet på benet.
Stod i lång toalettkö.

Växlingsområdet!

Sen var det dags att vandra mot Kattrumpan där simstarten skulle gå.
Vädret var perfekt. Solen tittade fram bakom molnen och vattnet var nästintill stilla.

Andreas och jag på väg och har pirr i magen!

En del av skaran från Luleå, Martin, Andreas, jag C-M.

På med den ljusblå mössan.

Simmare gör sig redo i vattnet!

Vi diskuterar banan..

Minutrarna till start räknades ner och det var många tankar i huvudet.
Aldrig hade jag simmat med såhär många människor samtidigt.
Jag bestämde mig för att ta det lugnt och inte drabbas av panik av trängseln som skulle bli i vattnet.

Vi ställde oss tillsammans och lyssnade på sveriges nationalsång.
Jag tittade ut över vattnet och tänkte att nu är det snart dags för min största utmaning, nervöst!

Strax därefter gick startskottet.

07.00 simmade vi iväg i en vatten temperatur på 18,5 grader!

Den första biten var det riktigt trångt och man fick sparkar både här och där men jag försökte behålla lugnet och köra mitt eget race.

Jag crawlade mig fram och efter ett tag blev det lite luckor. Det gick inte jätte fort utan jag tog det hyfsat lugnt.

Innan växlingen simmade vi på väldigt grunt vatten där sjögräs följde med i ansiktet, inte så trevligt ;)

Efter 1960 meter var det en tidtagning.

Gick upp på land, tog lite vatten och kollade min mellantid 43 min.
Hann tänka att om jag höll samma tempo skulle jag få en sluttid på ca 1h 30 min.

Sista varvet var jobbigare än det första. Jag blev kall och frös lite grann.
Hade svårt att slappna av och magen gjorde ont.

När jag kom upp ur vattnet för andra gången var simningen klar och jag fick en tid på 1h 27 min.

här tror jag att jag säger något i stil med: jag fryser!

Jag småsprang in till växlingsområdet i hopp om att få upp värmen och på vägen tog jag av mig våtdräkten på överkroppen.

När jag kom fram till min plats tog jag av mig våtdräkten och knäppte på mig hjälmen, på med cykelskor, handskar sen var det bara och ge sig iväg. Ett byte som tog 5 min.

här står jag och ska knäppa på mig mitt racebelt med nummerlappen.

Här kommer jag och cyklar iväg. Första varvet av tre. Här är banan som vi cyklade.
Kalmar, Linsdal, Läckeby, Nickebo.

Första milen var jag riktigt kall, huttrade på cykeln. Men efter ett tag fick jag upp värmen och jag kunde slappna av mer.

Vi cyklade på landsbygden i strålande solsken.

Det var en jättefin sträcka och jag kände mig hemma bland ängarna.
Sög in luften av landet och jag stortrivdes på sadeln.

På andra sidan vägen mötte jag snabba cyklister som redan var på väg tillbaka. Tittade på dem och log, tänkte att fy fan vad grymma de där, tänker speciellt på denna tjej, Sofie! Snabb snygg cyklist! Vi hejade på varandra när vi möttes och det gav en energikick varje gång! :)

Vid varje depå så tog jag något att äta. Fyllde magen med banan, energibars, vitargo sportdryck, vatten, bulle. Hade med mig nötter och vitargo kramptabletter som jag åt varje timme.

Det var smidigt och bra i depåerna, funktionärerna var duktiga på att langa, de följde efter cykeln i farten så man behövde aldrig stanna och stiga av.

Jag hade hört innan att på cykeln är det bara och försöka samla på så mycket energi som det går. Det gjorde jag, jag åt nästan hela tiden och tappade aldrig energin.

Första varvet, 6 mil, gick snabbt och det var så kul! Vid varje varvning kom man in till kalmar igen och man möttes av en folkfest. Det satt folk på trottoarerna, i rondellerna, i gräset och hejade på oss som kom. Det var en fantastisk känsla. Man fick energi som man tog med sig ut på andra varvet.

Det andra varvet gick fort och jag kände mig fortfarande stark! Det var en hyfsad vind till vändpunkten men sen på tillbaka vägen fick man vinden i ryggen och det blev lite lättare att trampa.


Väl inne på tredje varvet började det kännas lite i benen och ryggen. Tänkte att det skulle bli skönt att snart få stiga av och få börja springa.
Min största rädsla på cyklingen var att få punka, att något skulle hända med cykeln så att jag inte kunde fortsätta och att jag inte skulle klara tidsmålet.

Till min lättnad så klarade jag mig utan punka och cykeln rullade på riktigt fint. Kunde andas ut när jag kom in i växlingsområdet och 18 mil var avklarade på 6 h och 29 min. En tid jag skulle kunna kapa ganska många minuter på tror jag!

resultat cyklingen:
Första varvet hade jag ett snitt på 28,48km/h och det tog 2 h och 6 min.
Andra varvet snitt på 27,71km/h, 2 h och 10 min
Tredje varvet snitt på 27,04km/h, 2 h och 14 min

Växlingen mellan cyklingen och till löpning tog 4 min, där ett toalett besök även avverkades.

När jag började springa så kändes benen förvånansvärt pigga och jag fick nästan stoppa mig själv och farten jag höll, ville inte riskera något utan gå ut i lugnt tempo, jag ville komma i mål!

Första varvet njöt jag av den fina miljön vi sprang i. Jag sprang och log och tittade ut över vattnet. Vilken känsla, det kände som att jag flög fram.
Det stod/satt folk som hejade längs hela banan och det var helt fantastiskt. KALMAR vilket stöd.

Det stod namnet på nummerlappen och många skrek mitt namn när jag kom och sprang. Heja Lina och jag vinkade och log tillbaka. Jag såg även gamla klasskamrater, mina gudföräldrar, och andra känningar som man fick ett enormt stöd av. Till vändpunkten höll jag ett snitt på 05:10 och efter vändpunkten snitt på 05:59.
14 km på 77 min.

Här kommer jag och springer, börjar på mitt andra varv och får ett grönt band runt armen.

Per sprang med och pratade med mig en liten tur och jag skrattar väl åt något :)

Är fortfarande pigg i benen. Stannar vid varje depå och fyller på med vatten och cola. Vid någon kontroll tar jag även saltgurka och salta chips.

Solen stekte och det var många villaägare längs banan som hade ställt sig med sina vattensprutor och när man sprang förbi frågade de om man ville ha sig en liten dusch. Jag tog det några gånger, skönt att svalka av sig, det var uppfriskande.

Man mötte löpare hela tiden längs banan och vi alla peppade varandra! Återigen vilken härlig stämning det var längs banan och bland alla löpare. Helt fantastisk!
Hejarop och härliga kommentarer.

Många som ropade att det såg lätt ut för mig att jag hade ett bra löpsteg, och då sken man upp som solen och fick ännu mer energi. Jag njöt så av stämningen att jag nästan glömde bort att jag sprang ibland. Löpningen gick fortfarande förvånansvärt lätt.

Andra varvet till vändpunkten höll jag ett snitt på 05:36 och efter vändpunkten snitt på 6:17.
14 km på 82 min.

När jag kommer och springer in på mitt sista varv får jag ett rött band. Nu är det inte långt kvar.

Jag stannar fortfarande vid varje depå och går igenom, dricker vatten och cola äter ett chips och springer vidare, så såg mina depåstopp ut under löpningen..

Magen kändes jättebra under hela löploppet, trodde att jag skulle få problem så även där förvånad att den höll.

Tredje varvet till vändpunkten snittade jag 05:37 och in till MÅL 06:17
14 km på 84 min

Sista metrarna in till mål spurtade jag och tog ut de sista krafterna jag hade kvar.
Höjde mina armar i luften och jag bara log, vilken glädje. JAAAAA jag kom i mål!!! En känsla av en annan värld. Jag var så glad!

Vilken fantastisk dag, helt underbar på alla sätt och vis.

I mål fick jag blommor av min kära mamma och Ronny och av min älskade Per. De hade varit i kalmar ända sen start och hejade på mig varje gång jag kom in i växlingsområdet. Tack för ert stöd! Så glad att ni kunde vara där, det gjorde så mycket att se er och att ni kom med peppande ord! Lycka!

Jag är så otroligt nöjd över min insats. Min dröm har gått i uppfyllelse jag är nu en Ironwoman!

Jag kände mig stark hela vägen och jag hade inte en enda dipp, energin fördelades ut jämnt under hela loppet.

Det som förvånade mig mest var löpningen. Innan Ironman hade jag sprungit 25 km som längst och nu sprang jag 42 km och de kändes så bra. Nu efteråt och även under loppet har jag fått många kommentarer om mitt löpsteg att det såg så himla lätt ut för mig. Det gav mig självförtroende där på banan, löpningen som annars kanske har känts lite sådär, men nu kändes den alldeles underbar, det kanske var nu som den lossnade?!

Kalmar, vilket support, fantastisk bra välorganiserat lopp, funktionärerna som hejade, alla deltagare TACK!

Världens bästa träningsdag! Jag lever i en bubbla ännu. Jag är så glad så glad så glad så glad!

Jag är sporrad, jag vill köra igen :)!!