Ironman Kalmar race rapport Cykling del 2

18 mil cykling 

Cyklingen är tuff för mig. Jag har svårt att hålla ett högt tempo och mitt självförtroende på cykeln är väl sådär. Förra årets cykling var på 6h 20 min i tuffa vindar och  jag räknade med en cykling på minst 6 h. Det var blåsigt även i år. Cykelbanan var som förra året två slingor. Första slingan går på Öland och är 122 km och den andra går på fastlandet norr om Kalmar och är 58 km.

på väg mot min 18 mila tur,rätt många cyklar kvar på området. foto Ronny

Jag tar min Cervélo och sätter fart mot BIKE OUT. Stel i hela kroppen för jag är så himla kall. Sätter mig på sadeln och jag hyperventilerar. Försöker att fokusera på att andas lugnt och trampa igång kroppen. Det enda jag vill just nu är att bli varm. Fråga är bara hur lång tid det kommer ta, känner mig rejält nerkyld och all energi går just nu år att värma kroppen. Börjar genast att dricka mitt kokosvatten som jag har med mig och det är ljummet och gott, värmer lite grann och smakar ljuvligt. Fötterna är stela hela ansiktet som en sten.

foto: Lisa Lantto 

Kalmars publik, mina bästa supporter, skänker en massa värme genom att heja fram mig första biten fram till Ölandsbron, det gjorde mig varm. Väl på Ölandsbron känner jag att kroppen börjar att ta fart. Jag blickar ner mot vattnet och det är en sådan häftig känsla att vi nyss simmade där och nu sitter jag på cykeln över till Öland. Magi och rysningar.

Ölandsbron är 6 km och jag njuter av tramptagen för benen känns så himla starka. Det enda som värker just nu är överkroppen lite grann, axlarna är lite trötta men jag fokuserar på det bra. Benen!! Halleluja!!! Förra året var det benen som gav upp redan på Ölandsbron och kändes sega men i år var det tvärtom!

Alltså JAG cyklade om en del på banan i år. Det har nog aldrig hänt tidigare. Jag susade fram med vinden i håret och allt var så himla bra. Kom över till Öland och där visste jag att fina Anna skulle stå och heja på mig. Längtade efter det ögonblicket och när det kom blev jag så glad och fylld med energi, deras hejarrop var fantastiska!

Försökte se hur vinden egentligen kom, det var en konstig sidvind som aldrig gjorde att det blev rak motvind men inte heller medvind. Jag tryckte på och jag hade ofta en hastighet över 30, vilket förvånade mig rejält. Jag kände mig stark på cykeln och mina tankar var bara KÖR NU LINA utmana dig och cykla som aldrig förr.

Första biten på Öland går som smort. Ser i efterhand att jag höll ett bra snitt första 12 milen, 32, 30 och 29 :) Vet inte alls vart farten kom ifrån. Vid varje vätskestation ser jag till att haffa något att äta. Det blir bars, någon banan och sportdryck.

Dricka upp mina två flaskor på cykeln hinner jag aldrig göra till stationerna och börjar fundera på om jag dricker tillräckligt. Smaskade på de gels jag hade med mig, men i efterhand tror jag att jag fick i mig alldeles för lite energi för i slutet på cyklingen började jag känna mig hungrig .. Måste nog till nästa år göra upp en bättre energiplan och försöka hålla mig till den.

Vackra Öland 

foto: Jessica Cronholm 

Det finns en backe på Öland som är lite seg och när den kom gjorde jag mig beredd på tufft jobb. Jag susade upp för den och cyklade om de som jag hade framför mig, vilken känsla av styrka som satt i benen.
Jag hade ett leende på läpparna och just DÄR fick jag självförtroende på cykeln. Jag kan ju!!! :) Lyckorus! 

I byarna på Öland sitter det folk längs med vägen och hejar på oss. TACK! Det värmer så mycket. Jag vinkar och tackar för stöd! :)

MEN sen kom Allvaret. Det är en väldigt öppen plats på Öland här finns inga skydd och där var det som att cykla in i en vägg. Här kom MOTVINDEN. Jo jag tackar! Snittet sjönk och jag var glad om jag kunde hålla 25 i hastighet. Här blev jag omcyklad av många, trycket försvann lite i benen och jag fick jobba mycket hårdare. Positiva tankar nu, kämpa dig framåt, tramptag för tramptag, energi in, snart måste det väl vända. HÅLL UT!

Ölandsrutten gick bra! Och jag närmade mig Ölandsbron igen nu i motvind. Här kommer min käraste Johanna och susar om i sin bil och skriker HEJA HJÄRTAT! Åh jag bara fylldes av kärlek! Det kommer även ett annat gäng som peppar och hejar och ber mig att vinka :) Tack för bilderna! 

I mot Kalmar stad igen och ta emot där den varma härliga kärleken publiken ger. Suger åt mig och njuter av hejarropen! Jag känner mig mera levande än vanligt och ler.

In mot bästa rondellen och härligaste supporten foto: Lisa Lantto

på väg mot sista biten på fastlandet 58 km , foto:Jonny Rathjen

Fylld med energi i kroppen lämnar jag Kalmar stad och sätter fart mot sista delen innan det är dags att ta på sig löparskorna. Nu sjunker tempot något. Det är en trixig väg, ibland lite dålig asfalt så man skumpar runt. Hade gärna cyklat lite längre på Öland. Nu är det upp och ner tvära svängar. Känner att benen fortfarande svarar och är med mig. Jag känner mig förvånansvärt pigg. Tänker på de långa cykelpassen vi gjort i sommar då jag och Nina cyklade 18 mil och jag 20 och 18 mil själv. Dessa passen är värdefulla som tusan, jag känner det nu. Jag cyklar om en del här också på banan och har krafter kvar.

Märker att asfalten är väldigt blöt. Måste ha missat värsta skuren för det är pölar på vägen. Vattnet stänker upp på mig och gör mina ben och fötter blöta. Tänker att jag gjorde ett bra val genom att lägga nya strumpor i löparpåsen, torra strumpor har jag att sätta på mig sedan. Skönt!

Sista milen in mot växlingen kommer det ett missljud från hjulet och jag ber och ber och ber att det inte ska vara någon punktering. INTE NU, jag är så nära mål. Om det visar sig att det skulle vara så tänker jag att jag springer sista biten in. Det låter och låtar, sen tystnar det för att sedan börja låta igen, jag ignorerar det och håller mina tummar att det ska hålla hela vägen och tur som tusan har jag, det håller!! :)

Efter 18 mil cykling hoppar jag av och konstaterar att jag gjort min snabbaste Ironman cykling 6 h 5 min. Åh tänk om jag hade gjort den 6 min snabbare då hade jag sett siffran 5, det får bli nästa mål.

Jag är så förbannat lycklig nu. Känslorna rusar i kroppen. Magen känns tyvärr sådär så jag får stanna på växlingsområdet en stund på toa...Men det gör varken ut eller in. Jag tar fart och satsar...

Nu har jag det allra bästa kvar, ett maraton löpning, som jag längtat! 

Jag älskar det här!!!! 

foto: Ronny