Ironman Kalmar race rapport Simning del 1

Här kommer mina tankar och känslor om när jag gjorde min fjärde Ironman. 

Som vanligt sover jag urkasst natten före tävling. Jag låg och vred och vände på mig. Tankarna for runt i huvudet men jag försöker att inte stressa upp mig, jag tänker att kroppen får vila bara jag ligger här och försöker slappna av. Fjärilar i magen. 

Klockan stod på 04.45 men jag hade inte ro att ligga längre än till halv 5. Magen kurrade och det var jag glad för, enklare att få i sig frukost så tidigt om magen är hungrig. Det blev min sedvanliga frukost; en skål med yoghurt, banan, äpple, musli, nötter, russin och till detta blev det mackor med ost och en kopp kaffe för att få igång magen.

Jag, Ruben och Per satt vid frukostbordet och laddade med ett pirr i magen. Per sa att "det kommer bli en lång dag det här, jag längtar efter min öl, men det är fan långt dit". "Jag längtar efter löpningen" sa jag. :)

Gick in på toa och fixade min fläta i håret. Tänkte att året då jag hade fläta så gick det som allra bäst. Jag tror att den bär tur med sig.

Jag och grabbarna traskade ner till växlingsområdet kvart i sex. På vägen ner stannade vi till vid bajamajorna som stod lite längre ifrån växlingsområdet, där var det ingen kö. Vet inte hur många gånger jag satt på toa innan snart ;) nerverna tar över kroppen!

Väl inne på växlingsområdet kollade jag till cykeln och det är alltid nervöst. Jag har alltid de värsta tankarna. " tänk om hjulen exploderat under natten och jag får börja med att laga punktering? "Men det var lugnt även i år :) pustade ut! Kollade alla grejerna och tittade till mina växlingspåsar.

växlingsområdet 06.00

"Har jag två par löparskor, två par cykelskor i respektive påse? Finns verkligen allt jag behöver? Jag tittade säkert 10 gånger och sa till mig själv, ja det finns två par skor där. "

Vi bytte om till våra våtdräkter tog våra vita street bags som vi skulle lämna på vägen ner till simstarten. I år skulle det bli en rullande start och man skulle seeda sig själv. Jag simmade på 1h och 13 min förra året så min plan var att stå i 1 h 15 ledet.

När vi kom ner till starten hade folk börjat att ställa sig i leden. Jag letade upp min bästa supporter Mamsen och Ronny. De önskade mig lycka till och jag är så glad att de är där!

Mamsen och jag strax innan start 

Jag hittade min 1 h 15 grupp och ställde mig långt fram i den. Jag frös lite, försökte hoppa mig varm. Händerna var kalla, försökte värma dem genom att blåsa värme. Blev lite rädd, undra hur det kommer gå i vattnet när jag fryser redan nu. Det var annars en vacker morgon, stilla på havet men några grader varmare hade det gärna fått vara.

En kille bakom mig i ledet säger åt mig att min våtdräkt inte är uppdragen helt och hjälper mig med detta, känns bättre. Mina nya simglasögon är innanför mössan och de sitter skönt på plats. Hör att Kentas låt spelas "just idag är jag stark" och jag får rysningar på kroppen, de höjer volymen och jag njuter. Blundar och föreställer mig hur jag går i vattnet och simmar iväg.

07.00 PANG och starten går. Vi börjar att gå långsamt framåt. Här var det mycket känslor. Snart var det dags för mig att gå nerför rampen och känna vattnet och simma i väg. Hjärtat började att slå hårdare. Alltså det är NU det händer. Jag fattade nog inte det fören då! Helt sjuk känsla att befinna sig där, dagen som jag längtat efter så mycket är HÄR! Nu jäklar ska det simmas tänkte jag, idag är det min dag och jag ska utmana och ha så roligt som jag bara kan ha, njuta för detta älskar jag! 

vinkar glatt och är redo för vattnet 

Följer strömmen och börjar gå nerför rampen nu börjar vattnet nå kroppen och helt plötsligt är jag i med hela kroppen. Tar mina första crawltag och jag är förvånad över hur smidigt det gick. Inga sparkar på kroppen ingen trängsel utan jag simmar iväg så smidigt att det nästan känns som magi! Det kändes som att jag hade hela vattnet för mig själv, ja nästan så var det. Mycket space till framvarande simmare och jag hittar direkt ett skönt tempo och tycker att vattnet är ljummet. Vilket start! 

Navigerar mig framåt. Tänker på amfibiemannen och simningen där, jag känner mig glad och upprymd. Ibland är det svårt att se vart jag ska ta vägen för helt plötsligt tycker jag mig se två gula bojjar, en åt höger och en åt vänster. Vart ska jag? Det ser ut som att det är folk påväg mot båda hållen. Blir förvirrad. Men det ordnar upp sig och jag simmar på, armtag för armtag. Har mycket plats och jag känner mig aldrig trängd inte ens när jag rundar bojarna. Denna simstart var helt fantastisk! 

MEN efter cirka 30 min börjar kampen mot kylan. Jag börjar att frysa och som vanligt börjar magen att krampa, jag är kissnödig och den börjar att göra ont. Försöker trycka ut det som vill ut men det går inte. Jag kan inte slappna av tillräckligt, det funkar inte. Kylan har kommit till mig och jag känner mig besegrad. Skit!! Blir arg men försöker inte tänka på att jag fryser. Simmar in mot kajen där folk står och hejar och jag hör musiken som får mig på lite andra tankar en stund. 

Det är inte långt kvar nu. Nu är det snart bara kanalen kvar och där finns rampen där vi ska gå upp! Tittar på klockan och ser att den står på 1 h 7 min, och jag tar i med mera kraft, känns som att jag har en bra simtid på gång nu måste jag öka!!! Utmana nu sista biten! 

När jag kliver upp på rampen kommer känslorna över mig igen. YES simmet är klart och jag känner mig så himla nöjd. 1 h 13 min simmade jag på och det var exakt samma tid som förra året.

Springer nästan in i herrarnas omklädningsrum i ren förvirring ;) De hojtar på mig och säger att jag ska springa åt andra hållet. Jag skrattar lite för mig själv, just ja :) Fattar tag i min blåa bike bag och springer vidare mot vårt omklädningstält. 

Här tar jag av mig våtdräkten. Torkar fötterna med handduken, strumpor på, sätter på mig nummerlappsbältet och hjälmen, skorna och springer iväg. Haffar första bästa bajamaja och sitter där en stund. Magkrampen släppte och jag känner mig lättare. Ett byte där jag kan tjäna in lite tid, 6 min. 

Springer vidare mot min cervélo som står och väntar på mig... Nu är det dags att cykla 18 mil!! 

Jag fryser och är stel i ansiktet! Hela kroppen skakar... dags att trampa upp värmen! 

Återkommer med del 2 inom kort! :)