1 mil, 10 km, 10 000 meter SIMNING Jag klarade det!

Wow!! Vilken fantastisk träningshelg jag har haft. Jag är fortfarande SIM-HÖG efter simutmaningen igår.

FREDAG

I fredagskväll landade jag i Borås och mötte upp TeamColtingCoaching i bassängen. Underbart härligt gäng och simpasset var tufft, riktigt tufft, 90 min och pulsen var hög! Grymt kul och köra med er, jag blir inspirerad, sporrad och tar i lite extra när jag simmar. Ett grymt fredagshäng i bassängen. Hade gärna velat att alla mina fredagar såg ut så! :)

 Livet, lycka, glädje tillsammans med andra som är lika passionerade för det som jag är.... Triathlon!

LÖRDAG! 

Löpning på schemat! Efter en god frukost bar det iväg till Kypé- och Ymerskogarna i Borås. Åh vad jag är avundsjuk att ha något så fint så nära stan. Att få springa i skogen och suga in den atmosfären är magisk.

Skogen är INTE torr, den är plaskblöt på vissa ställen så det var bara in i leken och hoppa över pölar och stora vattendrag med ett leende på läpparna okej en och en annan svordom också haha. Skorna blev plaskvåta och leriga men det var bara och face it, jag hade fantastiskt roligt och det är en grym utmaning att springa trail, väldigt trixigt och tekniskt på vissa ställen. Det behöver jag öva på!

Solen visade sig på turen och det var ljuvligt att få bli bländad av den. Vackert. Hoppade omkring där i 2 timmar. Underbara löpning.

SÖNDAG!

Innan frukost tog vi oss en morgonlöpning i Borås. Några minusgrader och det var friskt i luften, en vacker sol som började att gå upp. Underbar morgonjogg på 8 km. Sen var det bara och ladda för det som skulle komma... Swim-Challange!!!! 

Sim-Utmaningen = Simma 10 000 meter, 1 mil eller om man vill säga 10 km. :) 

Galet långt är det i alla fall. 

När vi checkade in oss på Borås simarena började det att pirra i magen. Nervös för kylan. Det är några grader kallare i bassängen i Borås än vad det är i vanliga simbassänger och jag som fryser lätt där graderna ändå är helt ok gjorde mig orolig. Det var min värsta skräck, kylan! Jag såg till att vara utrustad med varmt kaffe i termos som jag tänkte ha längs med kanten och dricka för att värma kroppen. 

Eva-Marie och Jani blickar ut över bassängen... Laddar! 

Jaaa tokigt laddad. Det var jag som hade dragit igång denna utmaning och några av coltinggänget hakade på. Jag och Jani delade bana under turen och det var skönt att ha någon bredvid som också slet och man kunde få pepp av. 

När jag hoppade i 50 meters bassängen kände jag kylan mot kroppen. Jag hade inte bestämt något upplägg i förväg. Tänkte att jag simmar på kilometer för kilometer. Sen varva med olika redskap, dolme, paddlar och fenor. 

Efter 2 km känner jag att kroppen knottrar sig och hela jag blir till en isbit. Jag kan inte hålla värmen. Ska jag börja frysa REDAN nu tänker jag. Käken håller på att domna av, läpparna börjar att bli blåa. Jag blev arg på mig själv, va fasen ska jag börja frysa nu för. Jag höll ångan uppe kunde inte stanna, vågade inte stanna. Men efter en stund var jag tvungen att gå upp till bastun och värma mig. Då hade det bara gått lite mer än 2 km och jag var så KALL.Hur fasen ska detta gå stod jag och tänkte där i bastun där jag knappt blev varm. 

Jag måste göra något! Efter skräckbörjan så laddade jag på med dubbla mössor, var supernoga med att sippra på mitt kokheta kaffe som gjorde att jag började klara mina längder. Men att jag frös var det jag tänkte på nästan hela tiden. Gick det en längd då jag kände att jag inte frös så mycket så blev jag glad och känslan var skön. 

När jag hade kommit halvvägs så firade jag med en tur till bastun och värmde kroppen. Åt lite choklad och sedan började jag att mala på igen. Nästan så att kroppen vande sig lite vid kylan för andra halvan gick det bättre. Jag fick hålla igång hela tiden, stannade jag var det kört. Armtag för armtag, jag kom in i någon form av simtrans. Jag tog vattnet, jag följde med draget och jag kunde njuta. Jag kände mig stolt och glad när jag såg att jag närmade mig 7 km. Bara 3 kilometer kvar nu, drygt en timme kvar. Leendet på läpparna växte.

Lycka. Det började att kännas bättre och längden gjorde mig starkare och starkare. Det värkte såklart i axlar och armar en del när jag kom upp mot 8-9 km. Kändes att de fått slita en hel del. När det var 1 km kvar så kände jag mig så upprymd, jag kommer fixa det här. Pannbenet hade fått jobba sjukt mycket. Kylan mot kroppen, jag vann mot den, på väg mot mål nu kunde inget stoppa mig.

10 000 meter. 10 km en MIL simning. Jag klarade det och när jag hoppade upp ur bassängen skakade hela jag, kunde knappt hålla mig stilla så mycket frös jag. Fantastiskt glad, mina livräddare, dubbla mössor, kaffetermos och ett rejält pannben och vilja!


Aldrig har jag simmat så långt 10 000 meter på 3 h 31 min. SIM-HÖG! Detta vill jag göra igen! Fast kanske i en varmare bassäng då ;) Lycklig! Tack för fina ord och peppning längs med vägen! 

Guld värt! TACK Jani för ditt sällskap i banan, vi gjorde ett grymt jobb, tillsammans klarade vi att simma denna sträcka och klara denna utmaning! Fantastiskt bra gjort, är så glad!