IRONMAN KALMAR 2012 RACE-RAPPORT Del 1

För cirka ett år sedan genomförde jag min första triathlontävling och blev en järnkvinna i Kalmar.Ända sedan dess har jag drömt om att göra det igen.

En dag då man i ett sträck:

Simmar 3,8 km

Cyklar 18 mil 

Löper 4,2 mil 

Här kommer min berättelse då jag blev en Ironman i Kalmar år 2012.

Lördagen den 18e augusti stod väckarklockan  på 04.15

det blev inte mycket sömn den natten utan jag vaknade till och från, var lite rädd att jag skulle försova mig och missa starten. 

Jag vaknade såklart tidigare och stängde av alarmet innan det hann och ringa. Jag var inte så jättehungrig utan mest lite illamående. Men jag lyckades ändå få i mig en bra frukost. Två mackor och en skål med blåbär, banan, musli och yoghurt. Det var nu dags för mitt stora mål för året. Det jag har tränat för i månader. 

Jag är så tacksam att jag kunde starta, min vad har varit ett problem och löpträningen har jag fått vara lite försiktig med och inte kört på som jag kanske hade velat. Men nu skulle jag få stå där igen, på startlinjen i våtdräkt och se fram emot en riktigt härlig dag.

06.00 anlände jag till Kalmar. 

Jag trodde att jag var tidig men växlingsområdet var fullt med spända och pirriga triathleter. 

Det första jag gjorde var och ställa mig i den redan långa toalettkön för att få det ur världen. 

Sen tog stegen mig till min Cervelo som hade övernattat som alla andra cyklar på området.

Allt såg okey ut. Jag hade på natten drömt om att det var punktering på min kärlek redan innan start.

Men allt var i sin ordning och jag kunde andas ut! 

 

 Jag mötte fina Therese i omklädningstältet och vi smorde in oss med vaselin för att skydda mot skavsår som våtdräkten kan ge. Ingen av oss hade haft något sådant problem tidigare men varför chansa nu. Så på med mycket vaselin runt halsen och även nere vid fötterna för att få av våtdräkten lite lättare.

Klockan närmade sig 06.30 och det var bara 30 min till start. 

Vi började tillsammans gå mot start. 

På vägen pratade vi om simglasögonen.

Om vi skulle ha dem innanför mössan eller utanpå?

Risken att bli av med sina glasögon är mindre om man har glasögonen innanför mössan.

Men ingen av oss hade haft det förut och vi båda kom fram till att vi skulle nog ha glasögonen utanpå i alla fall.

Vi skrattade lite om hur världsliga problem vi hade just då.

Det här med glasögonen kommer jag komma till senare...det hade nog varit bättre med glasögonen innanför.

När vi kom fram till starten blev jag helt förförd av stämningen som var

musiken sprutade ut ur högtalarna 

stämningen var på topp

mycket folk som hade samlats och skulle se oss triathleter simma iväg 

och det märkets också av att i år var det dubbelt så många som starta 

Solen lyste igenom bland molnen

vattnet var stilla

det var magiskt, helt perfekt

jag fällde en tår och var så lycklig över att få vara just där

jag tittade på ölandsbron och föreställde mig att där skulle jag cykla sen

Att få gå ut på bryggan var också en mäktig känsla

man kände sig verkligen speciell, varje steg jag tog bars av en förväntan 

Det var som en vacker saga... 

 Vi hoppade i vattnet ca 06.45 

det var självseedning och vi ställde oss i ledet som trodde på en cirka tid 1h 30 min

 jag doppade hela mig för att vänja mig vid kylan för att inte få en chock sen

Temperaturen visade 19 grader i vattnet.

Det kändes mycket uppfriskande 

Några minuter innan start kommer det som kanske alla väntat och hoppats på. 

I kalmar har det varit som tradition att just innan start spela en speciell låt och det blev även så i år

Kenta - Just idag är jag stark 

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just den här dan
Den ger lust när den kommer

..... jag blev helt överrumplad av känslor och kramde hårt om Therese och Håkan och önskade lycka till där i vattnet. 

Sveriges nationalsång spelades och direkt efter det gick startskottet! 

1600 triathleter simmade iväg 

Det var fruktansvärt trångt, sparkar fick man lite här och var 

jag försökte bara koncentrera på mig själv och fokusera på vad jag skulle göra, inte drabbas av panik, behålla lugnet och jag fixade det mycket bra. hade en fin känsla.

I början blev det crawl-simning med huvudet ovanför vattenytan, på så vis gick det lättare när det var så mycket folk, när jag hittade luckor så crawlade jag vanligt med min tretakt andning.

Ibland kunde jag simma på riktigt bra, hade fina luckor men ibland tog det tvärstann och det var en svårt att ha kvar sin teknik. 

Nu till det här med glasögonen, helt plötsligt får jag en smäll gör att mina glasögon åker av. Hjälp känner jag!!! vart tog dom vägen? Som tur var så åkte dem bara upp på mössan. Jag kände med mina händer, åh tack, de var kvar och kunde sätta på mig dem igen. pjuh, det var nära ögat! :) 

Fick även några andra smällar på glasögonen som gjorde att jag nu har ett stort sår under ögat. 

Simbanan var en helt okey bana. Två gånger skulle man simma genom publikhavet.

Där hörde man musik och speakern som underhöll och rapporterade från loppet.

Sjögräs och maneter var ganska ofta förekommande.

Under mitt andra varv började jag frysa.

Och jag tänkte att nej inte än. Hela tiden fick jag in kallt vatten i munnen så att käken tillslut knappt ville vara med. Jag frös något så olidligt. Jag försökte tänka på varma tankar. Kom ihåg alla fina ord jag hade fått innan start här på bloggen och via sms. Ett tag tog kylan över så hårt att jag funderade på om jag skulle klara det utan att bli helt nedkyld och behöva bryta simningen. Men jag är en fighter och med min järnvilja så lyckades jag hålla mig kvar och försökte öka tempot en aning, jag såg nu rampen där vi skulle gå upp.

Efter 1h och 19 min var jag framme.
förra årets simtid var 1h och 27 min. en klar förbättring! :) 

När jag kom upp på rampen var bara fokus på att springa till min bike-påse 

in i tältet och få av mig våtdräkten

det var inte det lättaste

jag frös så att jag skakade, kunde knappt andas. 

men höll ändå fokus

av med våtdräkten

på med hjälpen, nummerlapp, cykelskor, handskar, strumpor och sen sprang jag till min cykel i hopp om att få upp värmen lite grann.

såg min finaste hejarklack som stod och vinkade åt mig och blev varm i hjärtat! tusen tack!

Tar min cervelo och sticker iväg på min nya resa.

18 mil cykel!

Fortsättning följer!