IRONMAN KALMAR 2012 RACE-RAPPORT DEL 3

T2: Växlingen mellan cykel och löpning tog 4 min 20 sek, förra årets byte tog 4 min och 9 sek. Alltså lite snabbare förra året, fast då var det inte det här nya grejen med påsarna. 

Löpningen 4,2 mil

När man kommer ut på löpningen får man inte tänka att det är ett maraton man ska springa utan dela gärna upp loppet i olika etapper.

Löpbanan bestod av tre varv, varav 15 km, 15 km och 12 km sista varvet. 

 Förra året sprang jag löpningen på 4h och 5 min, vilket jag kände mig mer än nöjd med.

Detta år hade jag inte något särskilt mål med löpningen eftersom jag inte har kunnat löpträna precis som jag kanske velat. Jag var lite orolig hur vaden skulle reagera så jag hade inte några större förhoppningar om en bättre tid. Men jag drömde om en löptid på runt 4 h. 

VARV 1. 15 km 

När jag satte på mig löpskorna och sprang iväg var det pigga ben.

Adrenalinet pumpade i hela kroppen

Jag flög fram, kanske alldeles för snabbt men det struntade jag i just då

Det var så himla härligt, nu var det bara jag, ingen cykel som kunde haverera utan bara jag och min kropp

Såhär glad vad jag under första varvet

foto: robert pettersson

Det stod folk längs med banan och min fina hejarklack var fortfarande vid banan och jag gav dem alla en high five när jag sprang förbi och sa att jag älskade dom! 

Depåerna kom ganska så tätt och det var skönt 

jag gick igenom varje depå och tog en mugg vatten en mugg avslagen cola

sen tog jag även ett par chips för att behålla saltnivån i skick och en och en annan saltgurka slank ner också

magen kändes jättebra och samarbetade med mig 

 Det går knappt beskriva trycket som var ut med banan

jag fick massvis med energi av alla hejar-ropen 

det gör så otroligt mycket att någon säger ens namn, säger att löpsteget ser lätt ut och att man ser stark ut

det ger en extra push och höjer självförtroendet  

15 km gick väldigt fint och jag hade otroligt kul längs med banan

när man kom in i stadskärnan var det folk precis överallt och det var mäktigt att springa fram

jag skrattade och njöt av att befinna mig där, jag log mig igenom hela staden 

hejade glatt på alla som ropade på mig

De första 15 km hade jag ett bra tempo som låg mellan 4:47 och 4:51

Lätta och pigga ben

När man hade passerat ett varv fick man ett grönt band runt armen

när jag sprang ut på mitt andra varv mötte jag triathleter som hade på sig sitt andra band och jag imponerades över hur snabba de var, de var alltså snart i mål, men jag hade en bit kvar.

När jag hade sprungit 2 mil blev benen helt plötsligt segare och det började värka lite lätt 

Jag kunde inte hålla samma tempo som tidigare utan det sjönk nu 

Men jag höll mig springandes och kämpade 

17 km till 29 km hade jag ett tempo mellan 5:10 och 5:53

det gick segare nu 

men jag njöt av banan

vi sprang längs med vattnet, vid Kalmar slott, i stadskärnan ( som var det bästa ) 

När jag passerade mitt andra varv fick jag ett fint rosa band att ha runt armen vilket betydde att jag bara hade 12 km kvar. KÄMPA nu LINA. Jag bet ihop och visualiserade mig målgången som var så nära nu.

precis fått mitt fina rosa band :) 

Jag delade upp sista biten 

stannar även nu vid varje depå och fyller på med salta chips och cola

Det blir min morot

När jag kommer till en depå får jag gå några steg fylla på med energi sen vidare springandes till nästa depå och gå några steg och så vidare

Bara att man vet att man har så liten bit kvar ger mycket energi

folket runtomkring ser också att jag inte har långt kvar när de ser att jag har två band runt armen och ropar att nu är målgången nära

du ser fortfarande stark ut 

Jag håller mig springandes trots väldigt trötta ben

jag tittar på min klocka och efter mycket räkningar, flera gånger om, (huvudet är inte helt med på banan efter en hel dag in action ) ser att jag kan komma in under 4 h. 

under 4 timmar tänker jag, hur är det möjligt? Löpningen kändes tyngre än förra året, men jag kan ändå komma in på en bättre tid? 

Det gav mig en rejäl kick. 

Nu var målet att hinna i mål på en löptid under 4 h

Ruset går genom kroppen. Nu är det vilja! Nu är det kämparglädje. Nu ska de allra sista krafterna ut! 

Sista milen blev den långsammaste

här blev det ett tempo från 5:24 till 07:17 

Här kommer jag springandes sista biten in mot målgång och jag är trött men otroligt lycklig!!

När jag kommer in på målgången, ser målet och hör mitt namn sägas av speakern 

Lina, you are now an Ironman 
 

Det gör att jag bubblar av lycka och sträcker armarna högt upp mot himlen och bara njuter mig över mållinjen.

 

Jag ser att klockan stannar på 11 h och 34 min ( förra årets tid 12h och 11 min är slagen )

Löptiden förbättras även den, jag sprang in på 3h och 55 min och slog förra årets tid som var 4h och 5 min. 

Vilken UNDERBAR DAG!!!!

Kan knappt tro att det är sant! En sådan förbättring hade jag bara kunnat drömma om.

 Jag möts upp av finaste Johanna som kramar om mig och jag är helt tagen av ögonblicket.

 Det är en sådan fantastisk känsla, att efter 11,5 h komma i mål. 

Känslorna är enorma.

Man är så glad och stolt. 

Finaste medaljen !!! 

Jag är fortfarande kvar i Ironman bubblan. 

Så det lär komma en del inlägg som fortsätter handla om min dag! :) 

Lycklig som tusan!!!