Det blåste i håret när jag begav mig. Vindarna tog tag i kroppen och jag fick en tuff start. Idag var det jag, käraste Cervélon och vindarna. Jag satte fart mot Falkenberg via kustvägen, en ganska så platt och fin väg att cykla på. Sedan tog jag vägarna mer inåt landet där backarna började att komma och vinden dra på ännu mer. Målet var Öströö fårfarm, där tänkte jag ta en cykel-fika och fylla på depåerna. Vägarna där är så otroligt vackra, fina bokskogen, öppna stora fält, det är magiskt att cykla i Halland!
Det blev en tuff väg dit. Jag tog en get raw för att hålla energin uppe. Var noga med att dricka vatten, det var hett hett hett. det kändes som att jag aldrig kom fram. Jag fick slita för varje tramptag. Den där mackan med brieost och salami längtade jag efter och kunde efter en stund bara tänka på hur gott det skulle bli. När jag hade trampat 11 mil så kom jag äntligen fram och mackan satt fint i magen.
Med fyllda vattenflaskor och energi i magen var det nu 7 mil hemåt. Hade lite medvind en stund men sista 3 milen hem tog vinden tag i mig igen. Jag svor lite grann på den idag, kände mig så långsam. Sista biten var grymt jobbig. Försökte blåsa bort de negativa tankarna och fokusera på allt bra. Jag är stark, jag har en otrolig vilja och pannben nu kör jag!
Efter 18 tuffa mil var jag hemma igen. Nöjd, trött och glad!
Känns grymt nu efteråt! :) Nu kan jag vindarna ;)
Härligt jobbat Lina! Att köra i vind är aldrig fel, till slut vänjer man sig! :-)
SvaraRaderaDu är grym! Du är en fighter och inspirerar ❤️Kram
SvaraRaderaWOW, och sen tri-träning idag, du hittar på mkt skoj på din semester! kul att läsa om Amfibie-mannen också. Lärde mig mkt!
SvaraRadera