Race-Rapport Vansbro Triathlon del 3

Äntligen efter ett långt byte kom jag iväg på min löpning...

Mina fötter kändes som stockar, stora klumpar som jag ville väcka till liv för de var kalla och bedövade. Det kändes konstigt att springa men samtidigt en skön känsla av att temperaturen höll på att gå upp i kroppen och cirkulationen var på gång igen.

Jag känner snabbt att jag behöver gå på toaletten och mitt fokus den första löparsträckan blir att hålla utkik efter någon toalett längs med vägen. Jag spanar och spanar men utan resultat. Kommer till ett område som liknar ett sågverk och jag ser nå blåa små hus som ser ut att vara bajamajor och springer fram men hade fel. Önsketänkande. Det börjar bli lite panik, magen börjar att göra ont. Springer genoms Vansbros gator mitt i centrum. Det enda jag kan tänka på är att hitta en toalett. Frågar vid en vätskestation vart närmaste toalett är men ingen vet. 

Plötsligt kommer en skog och jag ser en möjlighet att springa in i skogen och lätta på trycket på magen. Jag måste kissa. Lite bökigt att få av sig alla lager av kläder, dubbla tröjor och en tridräkt under, men det gick efter en stund. Sen kan jag springa iväg och bara fokusera på mina löpsteg. Känner mig lätt och stark! 

Jag vill att klockan när jag tittar på den ska stå på 04 någonting och jag lyckas hålla mig strax under 5 min tempo. Banan är så att man möter hela tiden löpare och det ger pepp. Vissa löpare får jag ögonkontakt med och vi byter energi med varandra. Får pepp av de underbara funktionärerna och publiken är fantastisk, vilket stöd. Jonna är fortfarande kvar och ger massvis med energi! :)

En stund blir jag lite förvirrad om jag springer rätt eller inte. Jag är vid sågverket igen och frågar funktionärstjejen där om jag verkligen är rätt? jag har ju sprungit här en gång tidigare, hon hojtar till mig att jag ska se henne 4 gånger under min löptur idag Ah skönt tänker jag då är jag rätt. Underbar tjej som stod där och hejade! Så varje gång jag sprang förbi henne kollade vi på varandra och nickade och sa vilken gång det var.

Jag möter Ruben några gånger och även Helena längs min löptur. Vi hejar på varandra och det ger kraft och energi, för stundtals var det en riktig kamp på löparbanan idag. Jag gick in i min löparbubbla och fokuserade på mina steg framåt.

Jag vet inte exakt när den kom men när den kom så kände jag den hela tiden, krampen i vaden! Det gjorde fruktansvärt ont när jag sprang och jag tror att det blev av kombinationen:  hoppa av cykeln lite stel och kall i benen sen sprang jag i väg lite väl för fort. Vaden som har morrat lite på mig under mina träningar i vinter blev nu arg, tappade nog tålamodet.

varje steg jag tar gör ont men försöker att undvika att tänka på smärtan. Med vilja och en stark envishet springer jag vidare. jag stannar till och stretchar och det blir lite bättre. Nu är det inte långt kvar på löparbanan. Börja närma mig 2 mil och sista gången jag springer förbi sågverket hojtar jag och tjejen till varandra att NU är det sista gången vi ses här. Hon säger bra kämpat spring nu in i mål!! Jag tackar för grym hjälp och support! Underbart!

Och när jag kommer till målrakan så känns det för jäkla underbart. Längtar efter att få ta på mig torra kläder och få värma mig i värmetältet. Löpningen tog 1 h och 43 min. 04:57 i snitt. Jag tog ingen energi längs med löparbanan, jag drank några klunkar vatten vid någon vätskestation och jag kände att det räckte. 

Mina tider kan ni se längre ner på sidan. Min totaltid blev alltså 5 h 22 min. Slutade 9a av 98 i motionsklassen damer. Och jag är supernöjd och glad över dagen. Det var en kylig kamp och efter denna resa känner jag mig starkare än någonsin. Resan gav ett tjockare pannben!

Jag satte mig i värmetältet efter målgång och blev omhändertagen av en jättegullig tjej som servade med filtar och varmt vatten och hjälpte mig att byta om, tack! :) Guld värt!

Stort TACK för alla fina kommentarer, hejarrop, funktionärer , publik som stöttade, grymt arrangemang av tävlingsledningen, ni gjorde allt för att vi skulle ha det så bra som möjligt i kylan och det var fantastiskt!