Ormberget väntade på mig.
Solen sken när jag tog mina första steg i terrängen.
Benen kändes ganska så pigga och det var en frisk och härlig luft.
De gula löven flög från träden.
Jag höll ett lite högre tempo än vad jag brukar, jag ville testa mina ben lite.
Upp för backarna små korta steg.
När jag hade sprungit en mil började det mörkna lite grann..
Lite kusligt är det och springa där på Ormberget, speciellt spåret där milen går, där finns inga lampor och det är folk som har träffat på björn där...
Så inte konstigt att just den sträckan hade lite högre tempo, snabbare steg!
Efter två mil så kände jag mig nöjd! Jag sprang 5 min snabbare än förra gången jag sprang samma slinga.
Dagens pass: 2 mil i terräng, 1 h och 43 min.
En kul grej som hände innan jag for hem från Ormberget var att jag stötte ihop med en annan bloggtjej härifrån Lule, Linda. Jättetrevlig tjej som är lite sugen på att börja med den fantastiska sporten triathlon! :) Go go go!! :)
Snart är det dags för äventyret Lidingö!
Bra! Som Stefan sa: "ja, du verkar förberedd för Lidingö"
SvaraRaderaGrymt! Jag tycker alltid det är lite läskigt att springa i mörker så här u början av hösten när man inte är vab. Men det är ju bara att vänja sig för snart springs de flesta pass i mörker :)
SvaraRaderaListigt att utnyttja risken att stöta på björn för att få mer fart i benen hihi. Way to go!! Lidingö kommer gå som en dans för dig! Nu känns det att det börjar närma sig, längtar!
SvaraRaderaWow vilken fart du håller i kuperad terräng! Inget snack om saken att du är väl förberedd för Lidingö.
SvaraRadera