Ironman Kalmar 2013 Race rapport del 1

I del ett i min race-rapport kommer du få läsa om tankar innan start, mina känslor under simningen samt växlingen till cyklingen.. 

När jag gick och la mig i fredags, dagen innan race var jag trött men jag kunde ändå inte somna. Klockan blev blev 00.30 och jag hade fortfarande inte somnat. Försökte att inte stressa upp mig, allt löser sig, bara jag ligger och vilar kroppen så kommer allt bli bra. 04.05 ringde väckarklockan och det pirrade i magen. Nu var det dags, äntligen, dagen jag väntat på och tränat inför. Mådde lite illa så frukosten var svår att få ner. 

Strax innan klockan 5 rullade bilen mot Kalmar stad. Jag fick en trevlig läsning på vägen..blev intervjuad av Oskarshamns tidningen dagarna innan. 

Det är många tankar som hinner fara i huvudet under bilresan. Repeterar för mig själv, vad gör jag om jag får punktering, ett ständigt nojjande kring detta, går igenom steg för steg hur jag gör. Går igenom hur jag ska springa vid växlingarna, vart hänger mina påsar. 

Funderar på vindarna som de har varnat för, ser att flaggorna står rakt ut, oroar mig för simningen, hur kommer vattnet kännas. Kommer det bli en frusen historia i år igen. Stänger på peppande musik, laddar och tänker positiva tankar. Om 2 h är det start och resan ska ta fart.

Strax innan klockan sex rullade bilen in i Kalmar. Tyckte att vi var i god tid men känns alltid som att man hade behövt lite mera tid. Möter triathleter som redan är påväg ner till starten, herregud, är jag så sen? Blir lite lätt stressad!

Det första jag gör är att ställa mig i kön till toaletterna, skönt att få det ur världen. Sen kollar jag till cykeln., allt verkar vara bra. Känner på framdäcket och det känns som att det är lite för lite luft i det, men där och då vågar jag inte pumpa, tänk om det exploderar, ja ni hör, vilket nojja jag har kring cykeln. 

Det är ganska så tyst på området. Alla går omkring i sin egna bubbla. Nu 40 min kvar till start. Jag hoppar i våtdräkten, det går segt, jag får inte på mig den, stress. När den är halvvägs på kommer jag på att jag glömt vaselin, skit också, tar av mig igen och börjar om. Lugnt och fint nu! Jag är Super nervös!!!! 

Med vaselin på kroppen, glasögonen runt halsen, öronpropparna och mössan i handen promenerar jag och min sambo ner till starten. Det är mycket folk redan nu i Kalmar. Vilken publik! Stämningen är obeskrivlig. Ställer oss i kön för att vandra ner på bryggorna. Blickar ut över havet som ser stilla ut. Vattentemperaturen låg kring 19 grader, samma som i fjol.

fotograf Ronny.

Klockan är nu 06.50 och jag hoppar i vattnet som känns kallt om kroppen. Jag börjar frysa lite och tänker hur ska det här gå om jag fryser redan nu? Ställer mig någonstans mellan grupperna som beräknar simma på 1.15 - 1.30. Jag tänker att jag kommer simma ungefär som förra året runt 1 h 19 min. 

Precis som förra året spelas Kenta - Just idag är jag stark, det är en fantastisk känsla. Saknar Therese vid min sida, vet att hon är där någonstans men ser henne inte. Tänker på förra året då vi stod tillsammans, mycket känslor!

Snart snart snart är det dags. Efter låten vet man att det är såååå nära. 07.00 PANG startskottet går och tvättmaskinen är igång. Nästan 2000 triathleter simmar iväg!!!!

Jag får ändå en bra start. Inte så många smällar, fast en del känns riktigt ordentligt. Glasögonen är under mössan detta år, och de håller sig på plats och läcker inte in vatten. Utrustningen känns grym! Jag simmar på och får upp ett bra flyt. Vips så är jag redan vid första bojen, oj så snabbt det gick. Vändningen gick bra, försöker hålla mig en bit från bojen så man inte hamnar i den värsta virveln. 

Fortfarande mycket folk omkring mig men hittar ändå luckor där jag kan simma. Ett tag hittar jag fötter som jag kan simma bakom. Härligt flyt. Efter bojen kommer vågorna. OJ hjälp tänker jag, men samtidigt en grym känsla, jag klarar det, jag följer med vågorna och blir så imponerad av mig själv att jag kommer framåt och att det går så himla bra. Jag andas på bra, simmar skönt och jag fryser inte! 

Första varvet känns snabbt, jag är överraskad. Det känns så bra. Jag är så lycklig över att jag inte fryser och att det känns som att det går smidigt trots att man fortfarande får lite sparkar och håller på att bli översimmad ibland så går det BRA. Lyckokänsla! 

Andra varvet simmar jag på och tar i lite mera i mina simtag. Kör tvåtakts andning hela tiden. Håller koll på vart jag befinner mig. Solen är där på himlen och bländar lite ibland, men så fantastiskt det känns. Har ett bra flyt och ser att uppgången är nära. REDAN tänker jag, så smidig simning har jag aldrig varit med om. 

Går upp på rampen och tycker mig se att klockan står på 1 h och 18 min, YES tänker jag då jag, simmade 1 min snabbare än i fjol och blir lycklig. Fast det jag då inte visste var att jag såg helt fel, jag simmade på 1 h och 13 min. Jag förbättrade min tid med 6 min. 

Jag känner mig så himla glad att simmet är över och att det gick över förväntan! Är så lycklig att jag slapp frysa. Hör min hejarklack vid sidan och jag ler och tänker TACK för att ni är här!! GULD värt!

In i tältet och tar det rätt lugnt. Viktigast är att få med alla grejer. Av med simgrejerna och på med nummerlappen, cykelhjälmen, skorna, strumpor, klockan och sen rusar jag iväg. Är mitt uppe i ruset att jag glömmer kasta bikebagen utanför tältet, får springa tillbaka och kastar iväg den sen mot toaletten! 

Hämtar cykeln och laddar för min 18 milatur... Ger en slängkyss till min hejarklack som förflyttat sig för och se mig hämta cykeln. I LOVE YOU! Nu är det dags att möta vinden, alvaret på Öland...

Fortsättning följer...