tisdag 9 oktober 2012

Sadeln som sällskap


Mage och ryggträning sen nötte jag sadel.

Sällskapet ikväll 



70 min i spinningbubblan 
Benen kändes starka och jag älskar att trampa backe 
Känna det pulserande trycket i benen
höra flåset och känna pulsen 

När jag går in i cykelsalen så försvinner jag bort 
jag går in i min egna cykelvärld och släpper allt annat 

Det är så skönt att bara vara just där och då 
inget annat utan bara jag och cykeln som jobbar 

jag tänker mig alltid en väg framför mig där jag cyklar
ser de branta backarna som jag ska cykla uppför
försöker hitta känslan och sätta den i benen 


Går ni in i er egna värld när ni tränar? Vad ser ni framför er? Mål, resultat, natur? 
 



13 kommentarer:

  1. Låter helt underbart. Jag ser nog ofta kommande eller före detta lopp framför mig när jag tränar.

    Eller ibland så bara tömmer jag hjärnan helt och bara njuter av nuet. Lite olika beroende på tillfälle och humör tror jag.

    Sv: Cykelresan är tyvärr inte förrän sista helgen i april. Så lång väntan kvar än tyvärr. Men har ju lång tid på mig att bygga upp benmusklerna då..:)

    SvaraRadera
  2. Intressant tanke. Idag på intervallerna såg jag tunnelseende och försökte visualisera "målgång" vid 100m kvar...

    SvaraRadera
  3. Underbart! Jag går oxå in i en slags bubbla. Älskar tunga backar i stående position(3:an) jag saknar dock att gå på passen, få masa mig iväg någon dag. Möjligheten är inte så stor för mig när jag jobbar som jag gör :/ kram

    SvaraRadera
  4. I slutet på spinningpasset när det är som allra jobbigast brukar jag tänka att det är målgång på köpenhamn marathon som jag sprang i våras. Då får jag alltid mer energi!

    SvaraRadera
  5. När jag instruerar så tänker jag alltid på deltagarna. Orkar dem orkar jag! Då är adrenalinet alltid på plats. Tränar jag själv som jag oftast gör nu och det går tungt så tänker jag på min kommande klassiker 2013. För att förbättra mina tider från klassikern 2012 måste jag kämpa lite hårdare, ta ut mig lite mer och ha lite mer vilja. DET sporrar mig :)

    SvaraRadera
  6. Vad härligt att du kan gå in och köra själv! På ett spinningpass/löppass går jag in i en liten bubbla och tänker på allt och ingenting. På ett gympass har jag lite mer fokus på mig själv, känns inte så bra att börja tänka på annat då ;)

    SvaraRadera
  7. Du förmedlar en sån härlig känsla, precis så är det! Att bara vara med sej själv och sina tankar, här och nu, det fungerar som terapi nästan och ger otrolig energi!

    SvaraRadera
  8. Låter underbart!!! :-)
    Eftersom jag fått en ny träningspassion som är terränglöpning och underbara mtb i snäv terräng, då försvinner jag bort på rosa moln, precis som när jag hade min fälttävlans"karriär" hehehe!!!
    Vill inte att det ska ta slut...bara kämpa och njuta!
    Underbart!!!!! :-)

    SvaraRadera
  9. Brukar också måla upp bilder av den perfekta backen, publiken längs kanten och mållinjen längst upp. Som jag naturligtvis passerar först av alla :) Så mycket roligare att fantisera lite! En spinningsal är ju SÅDÄR spexig annars...

    SvaraRadera
  10. När det blir riktigt, riktigt jobbigt och jag tycker att jag inte orkar plockar jag fram en bild ur minnet från en tur med snorkel och cyklop i en svensk klarvattenssjö. Ett abborrstim simmade genom klart, kallt vatten - det var så vackert, lugnt och avkopplande och hjälper när det känns som att benen brinner upp och kroppen inte orkar mer. Rätt häftigt vad man kan göra med inre bilder :)

    SvaraRadera
  11. Vilken härlig bubbla. Jag tänker på allt och inget när jag tränar. Klurar på saker, planerar, ja, allt möjligt.

    SvaraRadera
  12. Det är olika från gång till gång. I just spinning tycker jag att det är lätt att "stänga av" och tänka på annat. :-)

    Däremot när jag (ibland är tvungen att) springa på löparband så kan jag BARA tänka på att det är ett band... Dötrist...! :-P

    SvaraRadera
  13. Ibland tänker jag på jobb... ibland på absolut ingenting alls! Det är nästan då det är som skönast!

    SvaraRadera